Huvudet är rätt bra slut efter tre första dagar på jobbet. Mitt första jobb inom psykiatrin och det känns så bra att få förankra en hel del av vad jag kan – men också att komma ut och se verkligheten istället för att bara läsa mig till allt.

Mycket information och intryck gör det ibland svårt att tänka klart efter arbetsdagens slut. Dock är det väldigt kul och otroligt utvecklande såväl som utmanande vilket gör att jag ändå ser så mycket fram emot vad som kommer. Ni kommer inte få hänga med så mycket på jobbet, då sekretess gör det omöjligt. Dock kommer en hel del relevant ändå komma upp. Så som bryggan mellan att plugga och att ta sig ut i arbetslivet, hur en kan handskas med att vara ny på jobbet och hur en arbetsdag inom psykiatri Stockholm ändå kan se ut.

Bästa tipset mot mosad hjärna – rör på kroppen, sov, ät, gör något kul och framför allt ge dig vila mellan varven!

Lagom tills när jag var nere i Småland så var rabarbern minst sagt färdigväxt. Då den växer så det knakar och en hel del av den vanligen får åka in i frysen eller gå förlorad så passade jag på att göra tre olika recept med rabarber. Det blev rabarbersnaps, rabarbermarmelad och rabarberpaj. Allt väldigt enkelt och det mesta väldigt gott (som min syrra sa – lite av grejen med snaps är ju att den ska vara äcklig). Här kommer recepten på marmeladen så om ni eller kanske en granne har rabarber som är bäst att skörda såhär innan den blir dålig – passa på att slänga ihop lite marmelad.

Rabarbermarmelad med kardemumma
Du behöver
500 gram rabarber, i bitar
1 st citron
0,5 kg syltsocker (jag tog dock 3 dl för att få den lite syrlig och det gick fint!)
0,5 tsk kardemumma, malen

Blanda samtliga ingredienser i en gryta och koka under omrörning tills rabarbern är mjuk. Häll upp på varma, väl rengjorda burkar. Förslut och förvara i kylskåp.

Jag gjorde också en andra sort där jag bytte ut kardemumman mot ingefära, vilket också blev väldigt gott! Så passa på att göra båda sorterna när du ändå är igång, för det var otroligt enkelt.

Nu har ju hela förra terminen minst sagt varit annorlunda jämfört med tidigare terminer, men något som alltid är sig likt är sommarlov och ledighet från plugget. Så trots att KI inte fick mina sista slutspurtsdagar inför sommaren och trots att det inte alls kändes som sista rycket innan sommaren utan snarare sista rycket innan vintern i Melbs så har jag nu sommarlov.

Som jag skrivit innan så har jag hunnit med att hänga med syster i Härnösand, vara hemma i Småland och myst med grannar och familj och nu har jag även haft ett gäng superfina dagar i Stockholm. Midsommar firades ute i Sandras sommarhus i skärgården och en mer idyllisk midsommar går nog inte få. Det var kransar, dans runt stången, lotter, snaps, potatis, kubb, hoppa säck, nattbad och grillat. Det var till och med fint väder – vilket känns som något väldigt, väldigt ovanligt på midsommar. Dessutom så kul att Tess, utbytesstudent från Monash i Melbourne, fick vara med och fira en svensk midsommar innan hon lämnar Sverige! Här kommer en bildbomb från midsommarfirandet <3

Såhär efter midsommar är det dock dags att tacka för några veckor av ledighet och sätta tänderna i jobb. Kommer i sommar att befinna mig både på Skrotet (såklart!! <3) men kommer också jobba inom psykiatrin i Stockholm. Så det blir mitt första jobb där jag ska ta nytta av all kunskap jag fått under de första tre åren som psykologstudent. Förhoppningsvis ett lärorikt och spännande jobb, men troligen också otroligt utmanande. Lite mer ledighet ska jag dock klämma in på slutet av sommaren, samt givetvis dagar här och där då jag är ledig. Så jag ser verkligen fram emot en fantastisk sommar i Sverige <3

Efter Härnösand blev det en snabb mellanlandning i Stockholm innan Småland stod på schemat. Efter en regnig och åskig start i onsdags har det sedan varit fint väder och framför allt så fina dagar med tanke på vad de innehållit. Har drömmigt nog fått hänga mycket med grannarna då både avslutningar och studentfirande har tagit plats. I torsdags var det Emils tur att sluta nian, vilket fick mig att inse att det har gått tio år (ETT DECENNIUM!!) sen jag själv stod där och var klar med högstadiet. I fredags var det sen dags för Tim att sluta sexan och Tida att sluta gymnasiet. Så en kan lugnt säga att det har varit avslutningar som avlöser varandra. Så fint att vara med och fira mina extra småsyskon <3

Studentbuffé

Drömmigt dessertbord på studenten!

Foto på foto på mina extrasyskon och mig <3

På ett sätt känns min egen student väldigt långt bort. Det har hänt otroligt mycket och jag har gjort otroligt mycket – flera flyttar, flera funderingar på vart en ska ta vägen i livet men också flera långresor, PT-utbildning, jobb och väldigt mycket egen utveckling längst med vägen. Samtidigt känns det galet att det gått så pass många år. Men vad gör väl att åren går så länge det är år som en gillar som trillar på, då är det fint att få mer utveckling, utmaning och fina minnen.

Annars i Småland då? Utöver att fira skolavslutningar och häng med grannarna har jag hälsat på en hel drös av andra fina människor – Emma, Mattias och hundvalpen Elsie, Åsa, Lovisa med familj, Sollan, mormor och morfar, Jimmi med familj och såklart pappa <3 Skulle vilja hänga mer med alla, men som tur är kommer jag ju tillbaka. Har även fått in ett och annat löppass och pass i trädgården, pysslat med att göra rabarbermarmelad och rabarbersnaps, åkt på loppisrunda, grillat, planterat om plantor och åkt (och slumrat till!) på pappas motorcykel.

Plantor som ska få flytta till min balkong när fasadrenoveringen är klar 🙂

Plockat och förvällt mangold från Sannas växthus

Och blivit sjukt sugen på ett växthus!!

Loppisrunda i Lammhult, Öhr och Moheda

Tre dagar efter att ganska omtumlad ha landat i Stockholm så packade jag väskan och åkte till syster i Härnösand. Det som från början var ett alternativ till att mötas upp i Filippinerna blev nu en bra start för att inte hamna i någon form av vardagskaos efter att ha spenderat fyra månader i Australien. Hört många som tycker det är extremt tungt att komma hem och själv vara helt upp och ner medan allt och alla är som vanligt. På gott och ont det där med att komma tillbaka till en lunk. Oavsett så tror jag att det passade mig bra att direkt hitta på saker – så när avslutningen på Australien inte blev Filippinerna så blev det Härnösand. Inte riktigt lika men troligen lika bra.

Så efter tåg och buss så landade jag uppe hos syster. Vi har haft en hel del kontakt under min tid i Australien och är ändå relativt vana vid att en av oss är i ett annat land men såklart himla fint att krama om henne och få några dagar i hennes sällskap.

Denna vistelse i Härnösand var dessutom inte bara sällskap med syster utan också sjukt mycket sällskap med naturen. Vi skulle nämligen gå ettapp ett till sju på Höga Kusten leden. Syster hade planerat upp turen (okej, med hjälp av Högakusten.com – kolla in sidan och få bra tips och en smidig planering) och jag kunde mer eller mindre bara haka på. Kom dock på att vi inte hade tänkt helt och hållet på packning men efter ett besök till affären och ompackning av våra väskor så var vi mer eller mindre helt redo. Liggunderlag, sovsäck, kläder, mat, vatten, trangiakök – tillslut blev väskorna såväl fulla som tunga.

Vi började på torsdag morgon och fick skjuts till starten av etapp ett, nämligen vid Höga Kusten Bron. Så vacker natur redan vid starten! Sen var det bara att följa leden och knata på. Gick en del på en mindre asfalterad väg innan vi kom in på mindre stigar i skogen. Naturen var (och är!) så fantastiskt fin!! Vi gick och gick och gick och kom sen fram till första stoppet där vi fikade och vilade. Efter stoppet vard et inte speciellt långt till Lövvik där ettapp ett tog slut och etapp två påbörjades. Vid Lövvik fanns en stuga vid båthamnen där det också fanns toaletter, kök och möjlighet att boka rum att sova i. Vi stannade dock bara till lite kort innan vi började gå igen. Bestämde att vi även skulle ta en avstickare till Vårdkasen och på så sätt få en perfekt utsikt.

Upp mot Vårdkasen var det ganska tungt att gå, sista biten blev mer och mer likt klättring men tillslut kom vi upp och fick en fantastisk utsikt och en perfekt lunchplats. Dock stukade syster sin fot här, mitt uppe på berget, oturligt nog var det dessutom hon som tog det försiktigt och ändå stukade foten. Tänkte att den ändå var okej så efter lunchen fortsatte vi att gå. Ju längre vi kom desto ondare fick hon dock så efter att ha gått en längre sträcka på stenar vid havet kom vi upp vid en bilväg och fick lifta för att ta oss vidare. Liftade en bit men för att komma till etappens slut var vi tvungna att gå längst med en sjö – där bilar inte kunde köra. Så jag tog all packning och Niko fick hoppa på en fot sista biten. Fram kom vi dock och vi hittade små söta fäbodar som vi skulle sova i under natten. På sovplatsen fanns dessutom en säker källa till vatten samt utedass och grillplats. Vi lagade nudlar och påssoppa och åt middag vid sjön, men ganska tidigt på kvällen gick vi in i vår lilla stuga för att bädda ner oss. Trötta och dessutom ville vi undvika myggen som svärmade utanför stugan.

Nästa dag vaknade vi och syster hade mindre ont i foten. Dock fortfarande ont vilket gjorde att vi fick tänka om i planen om att gå två etapper på totalt 25 kilometer. Vid etapp tre fanns det inget boende så valet blev ganska snabbt att istället gå tillbaka till etapp ett och sova en natt i Lövviken. Sagt och gjort. En mindre sträcka att gå, men desto mer tid till stopp och fikapauser ute vid vattnet. Även om det inte blev som tänkt så blev det ändå väldigt bra! Lagade mat (nudlar och påssoppa igen), spelade spel och pratade med andra vandrare som bodde i samma lilla stuga. En blir nog väldigt trött av att vara ute en hel dag för även denna kväll slocknade vi tidigt och sov gott.

Tredje dagen blev det en vandring tillbaka till etappstart vid Höga Kusten bron. Vi knatade på utan längre stopp och var framme vid bron vid lunchtid. Efter många tappra försök för att lifta hem till Härnösand så fick vi skjuts av en fullpackad bil och landade tillsist i Härnösand. Åt lunch vid vattnet, handlade och knatade hem till lägenheten för att duscha, packa upp och tvätta.

Som sagt – vandringen blev inte som tänkt men blev ändå väldigt bra. Nu fick vi dessutom lite extra tid i Härnösand vilket gjorde att vi kunde köra rolig uteträning, ha två filmkvällar, sitta ute och käka middag och strosa runt i Härnösand (som om vi inte hade gått nog, haha). Oavsett finfina dagar som gav mersmak till vandring och friluftsliv.