Under termin åtta är det dags att ge sig ut på praktik. Karolinska Universitetet löser platserna om en vill ha en så kallad klinisk plats – vilket kan innebära utredningsarbete eller behandlingsarbete, individuellt eller i grupp och med barn eller vuxna. Dessa platser väljs efter lottning av turordning. Om en vill jobba inom Arbets- och Organisationspsykologi eller skolpsykologi så får en själv lösa plats eller ha en dialog med ansvarig på KI för att få en plats. MEN – det finns ett ytterligare alternativ. En kan nämligen ha praktik utomlands – precis som Sandra hade. Här får ni en inblick i Sandras praktik och hennes tankar kring detta och är ni sugna – passa på att ta chansen att åka iväg!

Sandra i London.

Var någonstans var du under din praktik?
PICuP, Maudsley Hospital i södra London. Detta är alltså en öppenvårdsmottagning för personer med psykos.

Hur gick du till väga för att få din praktikplats?
Jag skrev ihop ett litet mail där jag presenterade mig själv, förklarade vad jag ville få ut av praktiken, vad jag kunde erbjuda dem samt att jag gärna kunde prata vidare över skype. Sedan mailade jag varje psykolog på mottagningen jag kunde hitta mail till, så det blev en del mail! Men mailen kom till rätt person, som ville diskutera vidare och som erbjöd mig platsen över Skype.

Hur hjälper KI till med processen?
KI är väldigt tillmötesgående! Vi var några stycken som hade bestämt att vi ville utomlands, och KI var snabba på att svara på frågor, träffades gärna i person för att besvara frågor samt var snabba i kontakt med praktikplatsen när den hade hittats. Dessutom hjälpte de till med hur man skulle fylla i olika papper, och förklarade hur man skulle gå tillväga för att söka stipendium.

Vem kan en vända sig till med frågor kring praktik utomlands?
Jag hade mest kontakt med Knut Sturidsson, han var super att ha att göra med!

Hur var din praktik i stort?
Kort sagt väldigt lärorik. Jag trivdes extremt bra med mina kollegor, jag fick ny kunskap jag inte hade fått någon annanstans samt fick testa på att jobba inom ett annat vårdsystem. Den var krävande i omgångar, då vi på KI inte lärt oss något om KBT för psykos, men om man är villig att lära sig, då var detta verkligen stället att lära sig!

Vad fick du göra under din praktik?
Jag fick göra mycket varierande saker. Jag fick sitta med på föreläsningar och seminarier, jag fick göra bedömningar och jag fick vara “co-psychologist” på behandlingar. Jag fick utföra exponeringar och hjälpa till med beteendeaktivering. Jag gjorde mer suicidriskbedömningar än jag någonsin kunnat tänka mig. Jag var del av ett forskningsprojekt där man skulle börja testa använda VR-exponering i klinisk vardag och fick således både leka med VR-glasögon mycket men även testa exponering med klienter.

Skulle du rekommendera andra att göra praktik utomlands? Varför/Varför inte?
Absolut! Jag tror alltid man får otroligt värdefulla erfarenheter av att åka utanför sitt hemland för att lära sig systemet i ett annat land. För min egen del innebar detta att lära mig hur man kan jobba med patientgruppen psykos på ett helt annat sätt än vi hittills tagit upp på utbildningen. En utmaning givetvis, men otroligt lärorikt.

Vad var det bästa med praktiken?
Det bästa var givetvis att få ge sig ut i verkligheten och få testa på det vi studerat i flera år, och att märka att man kan så mycket mer än vad åtminstone jag trodde jag kunde!

Vad var mest utmanande?
Lite kopplat till svaret over, att det kändes som ett stort steg från skolbanken, sa det var rätt läskigt till en början. För min del var även patientgruppen utmanande, för det första en patientgrupp med väldigt mycket lidande, samt en problematik jag inte var van med. Men sjukt givande!

På vilket sätt skiljde det sig åt från Sverige (om du vet det)?
Eftersom psykologutbildningen i Storbritannien ser väldigt annorlunda ut jämfört med Sverige, sa var det svart att förklara på vilken nivå vi är i våra studier (fick exempelvis frågan om jag har läst något om KBT). Så det tog ett tag att hitta rätt nivå! Jag fick mindre behandling än vad många av mina klasskamrater i Sverige fick, vilket givetvis kan ses som en nackdel. Detta har att göra med att alla patienter på PICuP erbjuds minimum på sex månaders behandling, vilket gjorde det omöjligt för mig att ge en hel behandling. Annars jobbar ju PICuP med KBT och är en mottagning med väldigt hög standard, så tror inte det skiljde sig åt mera än hur mycket eget ansvar jag fick.

Andra tips, tricks eller saker som är bra att veta?
Åk utomlands, det var super lärorikt! Tips och tricks kan vara att börja ansöka i tid, det är en del papper som ska in och ge inte upp om det är dåligt med svar på dina mail, jag skickade ut fler mail än jag kan räkna, men fick ju napp till slut!

Blir du lika sugen som jag på att åka iväg av att höra Sandra berätta? Ja men då tycker jag du ska kika in här och scrolla ner och läsa mer. Vill passa på att tacka Sandra för tiden och inspiationen, guld värt för oss andra studenter! Är det fler intervjuer som ni skulle kunna vara intresserade av? I så fall – kommentera nedan eller skicka ett mail till mig. <3

Efter tenta igår så var det otroligt skönt att idag starta dagen med lite träning. Här kommer ett pass som går snabbt, är kul och kickar igång huvud och kropp inför en ny dag i plugget.

På väg mot friskvården och gymmet!

Så vill du köra samma? Gjorde det enkelt så du behöver bara 30 minuter och dig själv. Sen kommer huvudet vara redo för ny kunskap! Kopiera och kör för tusan! Fem block som innehåller två övningar vardera, gör sedan ena övningen i 30 sekunder och andra i 30 sekunder och UPPREPA i totalt fyra minuter. Alltså åtta intervaller.

– Block ett: Knäböj och nudda hand mot fot + Höga knän
– Block två: Armhävning och rotation + Ligg på rygg och ta dig upp och gör ett upphopp
– Block tre: Springande höftlyft + Två utfallshopp och en burpee
– Block fyra: Rygglyft + Skatehopp
– Block fem: Flutter kicks + Tuck jumps

Ska försöka bli bättre på att fota eller filma övningar – men tills dess: Fråga mig, googla eller kör på volley. Huvudsaken? Att kropp och knopp får lite rörelse för att hjälpa till i plugget.

Och sådär trött kan en vara efter! Kör hårt!

Enligt DSM-5 – som är ett verktyg för psykiatrin innehållandes standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd så är social fobi lite mer enkelt beskrivet:

* En stark och överdriven skräck för att bli granskad och för att göra bort sig eller på något sätt bli avslöjad i sociala situationer.
* Denna rädslan är så stark att man ofta (nästan alltid) försöker att undvika sociala situationer. Alternativet är att genomlida situationerna under plågsam ångest.
* Den starka sociala rädslan påverkar och begränsar personens liv på ett mycket negativt sätt.

Situationer som brukar kunna vara jobbiga är följande:
* Hålla föredrag/redovisa på arbetsmöte
* Konversera
* Äta tillsammans med andra
* Sitta mitt emot på T-bana/buss/tåg
* Möta någon bekant på stan
* Ringa och ta emot telefonsamtal

För här kan en verkligen understryka att många av oss känner något obehag inför vissa sociala situationer, framför allt när det gäller framträdanden och liknande. Dock är det inte alla som uppfyller kriterierna för social ångest. Dock är det vanligt och hela 12 % av svenska befolkningen har social ångest – vilket är en hög siffra.

Det finns en del teorier till vad de med social ångest har gemensamt, bland annat visar vissa studier på att de med social ångest lättare minns tidigare negativa händelser (minnesbias) vilket påverkar undvikande av situationer så väl som tolkning av situationer. Det finns också tankar om att de med social ångest tolkar saker på ett annat sätt (tolkningsbias) och att de således tolkar omgivningen på ett icke fördelaktigt sätt. De verkar också snabbare och lättare rika uppmärksamhet till hotfull information. Känt är också att de med social fobi har ett självfokus vilket gör att personen monitorerar och observerar sig själv utifrån. Ofta använder personen olika typer av säkerhetsbeteenden, små beteenden för att få det lite enklare. Det kan vara så som att sminka sig mycket, ha polotröja, undvika ögonkontakt, svara väldigt kort, tänka ut allt en ska säga innan en säger något och liknande.

Hur behandlas detta?
SBU som är Statens beredning för medicinsk utvärdering har lagt fram evidensläget som att KBT har evidensstyrka ett (vilket är det högsta en behandling kan få) vilket även farmakologiska behandlingar har, dock har KBT bättre långtidseffekter. Mycket av jobbet handlar om att uppmärksamma tankar, jobba med att undvika säkerhetsbeteenden och att lära sig hitta fokus här och nu.

Frågan ”Varför gör vi som vi gör?” kan ibland tyckas vara omöjlig att svara på. För att bryta ner varför vi gör som vi gör och för att kunna hitta nycklar för att förändra detta så kan en göra en så kallad beteendeanalys. På KI jobbar vi med ABCDE-analyser, men det finns en rad olika namn och förkortningar för dessa. Tänkte förklara lite hur upplägget vi just nu pluggar på ser ut.

Plugg i de små husen på KI <3

A- Antecedenten. Alltså vad startar själva beteendet?
B- Beteendet. Vad gör personen?
C- Konsekvenser. Vad händer när personen gör beteendet?
DE- Långsiktiga konsekvenser. Vad händer när personen gör beteendet på lång sikt?

Genom att kartlägga detta kan vi alltså se över vad som startar beteendet vad som blir de kortsiktiga konsekvenserna och de långsiktiga konsekvenserna. Sen är det mycket det här som styr varför vi gör som vi gör. Det finns alltså olika varianter beroende på om beteendet ökar sannolikheten för något, minskar sannolikheten för något om något läggs till eller tas bort.

Ett exempel på ABCDE kan vara följande:

I början förstod jag inte vad som var klurigt. Sen insåg jag. Oh my! Det har MÅNGA gånger känts märkligt att det kan vara så klurigt att bara försöka lösa A, B, C och DE men ibland snurrar det ordentligt i huvudet. Det ska vara kliniskt relevant och det ska vara rätt logik bakom respektive bokstav. Övning ger dock färdighet och på tisdag när det ska tentas av hoppas jag det sitter – alla möjliga ABCDE varianter. Önska mig lycka till!

En kan höra folk som säger att de använder det sunda förnuftet eller lyssnar på magkänslan. Men vad är detta egentligen? Har vi ett sunt förnuft? Eller hur tar vi våra beslut?

Vi har evolverats fram till att ta tankemässiga genvägar. Detta för att det har varit och är adaptivt, tyvärr tar vi även dessa genvägar när vi vill tänka rationellt – därmed behöver vi vara sunt skeptiska till det vi uppfattar som sunt förnuft och ifrågasätta det när det gäller viktiga saker. Självklart kan vi inte analysera allt, men att vara medveten om att vi blir påverkade av varför vi tycker och tänker som vi gör – det kan vara bra.

Det finns många saker som påverkar oss och jag tänkte berätta om två tendenser som gör det osäkert att lita på vårt så kallade sunda förnuft.
Confirmation bias är en tendens för folk att gynna information som bekräftar deras förutfattade meningar oavsett om uppgifterna är sanna. Fenomenet kallas även bekräftelsefel eftersom att vi själva väljer hur vi letar, uppmärksammar och tar emot information. Vi är alltså selektiva i hur vi söker och uppmärksammar information och tolkar också informationen på ett partiskt sätt. Ett exempel på detta är om en röstar på ett specifikt parti – och då har en tendens att höra på och ta in information som passar in i ens egen tankar om partiet men att blunda för annan information som inta passar in i bilden av partiet.

Overconfidence innebär att människor tenderar att tro att vi vet mer än vi faktiskt gör. I studier har man kunnat visa att folk tenderar att överskatta sin förmåga. Ett exempel på detta är bilkörning – då de flesta anser att de är över medel gällande körstil. Även inom politik och religion finns dessa tendenser tydligt.

Utöver detta så påverkas vi också av exempelvis Haloeffekten som jag skrivit om tidigare, närhetsprincipen påverkar också såklart hur vi tänker om en situation. Kan du komma på fler fenomen eller tendenser som påverkar oss i vårt så kallade sunda förnuft?

Sunt förnuft eller inte – men att kasta sig från ett plan, hur kan en se på det tro?