Motiverande samtal – eller manipulerande samtal?

Publicerat: 6 september, 2019

Har vi några T1:or som kommer in här och kollar läget? I så fall, hur känns det efter första veckan? Fem dagar av programmets fem år är förbi. Tro mig, även om dagarna i början är sprängfyllda med information och intryck så är ni kvickt inne i det hela och känner er bekväma i såväl studieteknik som i att hitta på campus. Och tro mig, även om fem dagar kan tyckas som en liten del av fem år så går det så otroligt fort! Kan inte förstå att jag har börjat mitt fjärde år på programmet. Märkligt och lite läskigt.

Back on track till KI…

…och nu hängt mest i otroligt fräscha Biomedicum!

I veckan har vi fortsatt med motiverande samtal, som vi påbörjade redan under tidiga terminer. Även om det på pappret kan låta enkelt så är det otroligt mer komplext när en sitter där under ett samtal. När en har pratat med människor i hela sitt liv och plötsligt ska prata på ett annat sätt så är det inte helt som ett rinnande vatten. Under vissa samtal snurrar tankarna därför till tusen för att komma på ett regelrätt sätt att svara på. Häftig grej är dock att övning ger färdighet och en vacker dag kan jag förhoppningsvis slå på snacket för ett motiverande samtal.

Vad är då motiverande samtal?
En kan säga att det är ett samtal som bygger på ett samarbete mellan klient och psykolog där psykologens uppgift är att locka fram såväl klientens egna skäl för att genomföra en förändring men också klientens egen kontroll. MI ska och får endast användas för klientens bästa och är alltså inte tänkt som manipulation utan genuin motivation och ett väckande av att komma till klientens målbeteende.

Det finns fyra generella principer i motiverande samtal
– Att uttrycka empati för klienten
– Att utveckla diskrepans och se på skillnaden i hur en önskar att det var med hur det är idag
– Att rulla med motståndet, istället för att argumentera
– Att stödja tilltron till klientens egen förmåga

Hur kan en då uppnå detta?
– Genom att bekräfta klienten
– Genom att ställa öppna frågor
– Genom att lyssna reflektivt
– Genom att sammanfatta
– Genom att framkalla förändringsprat

Som sagt – inte helt märkligt att läsa, ta in och förstå – men att göra, väldigt mycket mer klurigt!
Idag övade vi med T9:orna och då de var ordentligt besvärliga och inte alls medgörliga så var det bara att stanna i det jobbiga och göra det bästa av situationen. Kul då att inse att det faktiskt går bra och framåt.

Samtal är såklart en stor del i de flesta psykologers vardag, men i mitt fall är det inte helt det jag siktar in mig på i nuläget. Åtminstone inte på individnivå. Därför bubblar frågan ”vad håller jag på med?” upp då och då ju mer individ och praktikbaserat plugget blir. När andra i klassen blir mer och mer taggade på att faktiskt göra saker så känner jag en liten sorg över att studierna om hjärna, kropp och annat är förbi. Vilar dock i vetskapen att jag tycker det är spännande fortfarande och att jag har alla chanser i världen att göra min grej av studierna och kunskapen jag besitter. Så KI – fint att vara tillbaka igen!

1 kommentarer

Hur är termin sju tempot? | KI-studenten Felicia

Hur är termin sju tempot? | KI-studenten Felicia

[…] går parallellt med klinisk psykologi ett där vi har bockat av första momentet med motiverande samtal och nu med full fart gått in i två nya moment. Det första handlar om diagnoser och behandling […]

Relaterade inlägg

Om mig som bloggar

En träningstokig psykologstudent med rötterna i den småländska byn Ramkvilla – det är jag. Mitt namn är Felicia Stålhand och sedan hösten 2016 studerar jag på psykologprogrammet vid Karolinska Institutet.