Våga misslyckas och särskilj dig med dina prestationer
Generellt skulle jag säga att vi är extremt dåliga på att misslyckas i Sverige. Det ges inget naturligt utrymme för det och därför har vi inte övat på att göra det. Inlämningar ska gärna vara bra från början, tentor vill inte kuggas och ska vi prestera så ska vi göra det på topp. Jag är exakt likadan själv.
Trots det kan jag ibland få panik över det faktum att inga fel ska framkomma. Att livet ska gå som en tänkt från början. Det ser inte ut så. Livet bör bestå av att göra om och göra rätt ibland. Att våga testa även om det kanske inte går. Inte köra den säkra vägen hela tiden. Att inte köra över en dröm för att det verkar svårt.
Jag tror att det faktum att vi inte övar på att misslyckas gör att vi blir extremt rädda för det och också tar extremt hårt på väldigt små misslyckanden. För bara tanken på att kugga en tenta kan för många utlösa hur mycket ångest som helst. Även för mig. Och absolut – om en har kämpat sitt bästa och sen missar något är det inte kul. Men är det vad livet går ut på? Att inte missa saker? Och varför heter det ens misslyckas?
När jag ligger inför döden hoppas jag definitivt att jag har bättre saker att tänka på än att vara bitter över något som gick snett. Ett föredrag som kunde gått bättre eller en tenta som kunde klarats av. Jag hoppas snarare att jag kan se på mitt liv som en utveckling på grund av att jag har testat, gjort om och gjort annorlunda. Att våga misslyckas tror jag är superviktigt. För våra prestationer ÄR INTE VILKA VI ÄR. Jag är en precis lika bra människa om jag frångår mina prestationer. Jag är inte mina prestationer.
Så bara fundera på det. Vad är det för tankar som växt i dig när du är rädd för att misslyckas eller har misslyckats med något? Vad sätter du för krav som du ska hålla? Är de rimliga? Borde en ha de kraven och föreställningarna på sig själv? Så mycket funderingar – men enligt mig så viktigt att rannsaka sig själv ibland. Vad är viktigt?
Stanna upp och fundera!
0 kommentarer