English version below

I dag, den 26 april, är det fyra år sedan som KI-alumnen och forskaren Ahmadreza Djalali greps av polisen i Iran. Han befann sig då på en föreläsningsturné i landet för att tala om sitt forskningsområde, katastrofmedicin. I samband med gripandet anklagades han bland annat för spioneri och “fiendskap med Gud”. Året efter, den 21 oktober 2017, dömdes han till döden i en rättegång som måste betecknas som en rättslig skandal.

Sedan dess har Ahmadreza Djalali suttit fängslad under mycket svåra omständigheter och med ett ständigt dödshot hängande över sitt huvud. Rapporter från fängelset berättar om att han rent fysiskt mår mycket dåligt och tidvis varit riktigt illa däran. De få bilder som vi sett på honom på senare tid, bekräftar rapporterna; Det är tydligt att han inte alls mår bra och att han behöver både adekvat sjukvård och snabbt komma ut från den osunda miljön i fångenskap.

Många som agerat

Jag har länge engagerat mig för att få Ahmadreza Djalali fri. Det är med en stigande frustration jag ser hur tiden bara går och att hans fall inte verkar röra sig framåt alls. Och vi är många som agerat. Faktum är att en stor del av den akademiska världen på olika sätt försökt sätta tryck på den iranska regimen, men också försökt få omvärlden att reagera och aktivera sig för Djalalis sak.

Särskilt besvärligt är läget nu. Sedan flera månader lider Iran svårt av effekterna av pandemin. Hur omfattande smittspridningen är i landet är oklart, stora delar av sjukvårdsstrukturen fungerar dåligt eller inte alls. Men det är uppenbart att det är väldigt många i landet som drabbats av det nya coronaviruset. Lika klart är det att vissa grupper är utsatta för större risker än andra. Det gäller inte minst de som sitter i trånga fängelsebyggnader, med urusla möjligheter att isolera sig, sköta hygienen eller få tillgång till rimlig basal medicinsk vård.

Enligt uppgifter från flera källor har regimen tillfälligt släppt ut omkring 100 000 fångar från fängelserna i landet de senaste månaderna. Det motsvarar mer än hälften av det totala antalet fängslade som landet uppger sig ha officiellt. Utsläppandet är ett försök att förhindra att smittan får fäste på fängelserna – något som dock redan ska ha skett på flera enligt rapporteringar i medierna.

Såvitt vi känner till så finns inte Ahmadreza Djalali bland dem som släppts.

Öka pressen

Jag – och många med mig – uppmanar nu den svenska regeringen att ytterligare öka pressen på Iran för att få Ahmadreza Djalali frisläppt. Utifrån den rådande situationen, hans hälsotillstånd och med den befängda och uppenbart rättsvidriga domen i bakgrunden, borde det finnas en öppning för Iran att låta Djalali komma ut från fängelset och få möjlighet att snabbt kunna återförenas med sin familj i Sverige.

Dessutom skulle han, med sin expertkunskap i katastrofmedicin, kunna bidra rent konkret för att stödja den svåra situation som många i Irans befolkning just nu genomlider.

För precis ett år sedan skrev jag följande här på bloggen:

Det hela går inte att benämna på något annat sätt än vad det faktiskt handlar om: En rättslig skandal. Det här är det mest extrema övergrepp mot en enskild forskare som jag någonsin sett.

Jag kan tyvärr inte göra annat än att upprepa dessa ord.

Ahmadreza Djalali måste släppas nu!

Ps. Läs också gärna det gemensamma uttalande som publicerats, underskrivet av Anna Lindenfors, Amnesty International; Elisabeth Rachlew, Kungliga Vetenskapsakademin och jag från KI: Frige Ahmadreza Djalali!

Four years ago Ahmadreza Djalali was imprisoned – now we must secure his release

Today, April 26, it is four years since KI alumnus and researcher Ahmadreza Djalali was arrested by the Iranian police. At the time of his arrest, he was on a lecture tour in the country to talk about his research area, disaster medicine, and was accused, among other things, of espionage and “enmity with God”. The following year, on October 21, 2017, he was sentenced to death in a trial that can only be described as a legal scandal.

Since then, Ahmadreza Djalali has been imprisoned under very difficult circumstances and with the constant threat of death hanging over his head. According to reports, he is in poor health, and at times seriously ill. The few recent photos we have seen of him confirm these reports; it is clear that he is not well and that he needs adequate medical care and relief from the unhealthy prison environment.

Many have acted

I have long been committed to freeing Ahmadreza Djalali. It is with increasing frustration that I see how time is passing without his case moving forward. Many of us have acted. In fact, much of the academic world has tried in various ways to put pressure on the Iranian regime and to encourage the outside world to react and mobilize for Djalali’s sake.

Now the situation is particularly dire. For several months, Iran has been suffering severely from the effects of the pandemic.  The extent to which the virus has spread is unclear but it is obvious that many are affected and that some groups are at greater risk than others. This applies not least to those who are confined to prisons with few opportunities to isolate themselves, maintain hygiene or access basic medical care.

According to data from several sources, in recent months the regime has temporarily released about 100,000 prisoners throughout the country. This corresponds to more than half the total number of prisoners the country officially claims to be holding. The release is an attempt to prevent the infection from becoming entrenched in prisons – something that has unfortunately already happened, according to several media reports.

As far as we know, Ahmadreza Djalali is not among those released.

Increase the pressure

Together with many others I am now calling on the Swedish government to further increase the pressure on Iran to release Ahmadreza Djalali. Given the prevailing situation, his state of health, and the incomprehensible and clearly unjustified verdict, there should now be a new opening for Iran to allow Djalali to leave prison and reunite with his family in Sweden.

Furthermore, with his expertise in disaster medicine, he could make concrete contributions to improving the difficult situation that is causing great suffering for many in Iran.

Ahmadreza Djalali must be released now!