Akademin och pandemin: KI:s första webbseminarium om universitetets roll i en global kris

English version below

På lärosäten och forskningsinstitutioner världen över pågår nu en kraftsamling för att snabbt ta fram relevant kunskap om det nya coronaviruset – om hur vi ska motarbeta smittspridningen och om hur vi ska kunna utveckla vaccin, läkemedel och andra verksamma behandlingar mot covid-19.

Vi ser hur forskare från alla delar av världen arbetar tillsammans för att föra kunskapsutvecklingen framåt. Ambitionen och viljan att så snabbt som möjligt dela med sig av tidiga forskningsresultat – öppna data på så kallade preprint-servrar – är slående och glädjande. Genom att tillgängliggöra data istället för att ”hålla på sitt” kan andra forskargrupper, och samhället i stort, komma snabbare fram mot det gemensamma målet att besegra pandemin. Covid-19 har ändrat mentaliteten bland forskare – från att vilja vara först till att publicera till att vilja vara först till att dela.

Det är oerhört viktigt att vår forskning  får en central plats i arbetet för att bygga en bättre beredskap inför nästa pandemi eller kris. Inte minst: Ett brett forskningsperspektiv måste få ordentligt utrymme i kommissionen som nu ska etableras för  att följa upp och utvärdera den svenska hanteringen av pandemin.

Beredskap var ett centralt begrepp när KI:s Fakultetsråd förra veckan arrangerade ett webbseminarium om akademins betydelse i arbetet mot pandemin: “Pandemics: the role of a medical university, now and in the future“. Läs gärna mitt tidigare blogginlägg om evenemanget.

Tidig publicering

Aldrig i min karriär har jag sett nya resultat komma ut så snabbt som nu. Vi befinner oss verkligen på ett snabbtåg. Tidig publicering av preliminära forskningsresultat saknar naturligtvis inte risker eller problem. Det är inte enkelt att kombinera snabbhet med kvalitet. En särskild utmaning är att resultaten normalt blir omedelbart offentliga och tillgängliga också utanför forskarvärlden. Särskilt när det gäller ett ämne med så stort allmänintresse som covid-19, är det lätt att förstå att preliminära, ej granskade, data snabbt kan nå journalister som vanligtvis inte arbetar med vetenskapsnyheter – och som därmed inte förstår skillnaden mellan granskade och preliminära forskningsresultat. Paneldeltagarna diskuterade just denna risk och vilket ansvar det innebär för såväl forskare som för redaktioner. Hur kan forskarvärlden tydligare kommunicera att publicerade, men ej sedvanligt granskade resultat är osäkra? Att kommunicera medicinsk forskning är utmanande under vanliga betingelser. I det här läget är det extra svårt och kräver en hel del ansvarstagande från alla inblandade aktörer, särskilt om en forskningspublicering indikerar någon form av uppseendeväckande eller kontroversiellt utfall.

Det blir därmed extra viktigt att forskare finns tillgängliga för medier för att förklara omständigheterna och den osäkerhet som kan finnas i resultaten. Det är också viktigt att vi som universitet gör vad vi kan för att säkerställa att vi själva inte bidrar till att överdriva betydelsen av preliminära fynd och att journalister och andra vidareförmedlare av data blir medvetna om detta problem.

Tillgång till evidens

En annan aspekt på delvis samma tema och som togs upp på webbseminariet, handlar om vikten av tillgång till evidens och kunskap för politiker och andra beslutsfattare. Även här har universiteten och forskarna en mycket viktig uppgift att fylla och det kräver både proaktivitet och tydlighet i kommunikationen.  Frågan är synnerligen aktuell med tanke på  den alltmer politiserade diskussionen om den svenska strategin kring pandemin och vem som egentligen har ansvar för vad. Den kommer garanterat också upp när det nu snart ska tillsättas en kommission som ska utvärdera hanteringen. Här måste forskning, evidens och kunskap få ordentligt med utrymme också med ett framåtblickande perspektiv – vad kan vi ta med oss för lärdomar inför nästa pandemi eller en framtida samhällskris av annan karaktär?

Om det finns ett nyckelord som vi bör ta med oss ​​från webbseminariet är det just detta: Beredskap. Ett universitet ska arbeta med ett långsiktigt perspektiv och vi har en särskilt viktig roll att spela för att bygga en global beredskap inför nästa pandemi. En pandemi är per definition global och vi behöver därför en “universal preparedness for health”. Detta är i linje med hållbarhetsmålen i FN: s Agenda 2030 och vår egen Strategi 2030. Global beredskap kräver långsiktig forskning av hög kvalitet – och grundforskning, inte minst. Vi måste utveckla vacciner proaktivt, även för virus som ännu inte har gett upphov till en epidemi, vi måste utveckla effektiva testsystem som kan finnas på plats från dag 1, och vi måste fortfarande söka ny och grundläggande förståelse som är förutsättningen för nya behandlingsmetoder. Den kommande forskningspropositionen måste reflektera dessa utmaningar.

Helhetssyn

Utöver allt detta måste vi också få mer kunskap om hur hälsa påverkas – positivt och negativt – av icke-medicinska interventioner som i många länder har inneburit att samhället som helhet stängdes. Covid-19 har visat oss att vi som medicinskt universitet måste utveckla en helhetssyn på hälsa. Med ett sådant helhetssyn kan vi nästa gång ge bättre råd till expertmyndigheter och politiska beslutsfattare – om båda medicinska och icke-medicinska insatser.

Viruset, SARS-CoV-2, är nytt och är fortfarande långt ifrån kartlagt i alla dess detaljer och egenskaper. Kunskapsläget förändras och utvecklas ständigt. Vi vet inte ännu hur det slutliga utfallet av den här pandemin faktiskt kommer att bli när allt så småningom ska räknas samman. KI:s webbseminarium visar med all önskvärd tydlighet att vi inom akademin och den medicinska forskningen har en avgörande roll att spela för att flytta fram kunskapspositionerna. Vi behöver forska och vi behöver undervisa, men vi behöver också vara en aktiv samhällsaktör. Mycket görs redan – och görs enastående bra! Annat behöver vi fortsätta diskutera tillsammans. Därför är min absoluta förhoppning att vi kan följa upp detta seminarium med flera liknande efter sommaren.

Stort tack

Stort tack till Fakultetsrådet för detta initiativ, inte minst de båda moderatorerna Gunilla Karlsson Hedestam och Johan von Schreeb och tack också till dem som deltog i panelen: Jan Albert, Soo Aleman, Anna Mia Ekström, Lars Engstrand, Carina King och Sten Linnarsson. Särskilt tack till inledningstalaren Marc Lipsitch och till Elen Hoeg som representerade Coalition for Epidemic Preparedness Innovations (CEPI). Jag vill också tacka Carl Johan Sundberg och UoL (KI:s enhet för undervisning och lärande) för viktiga bidrag till detta event.

 

Academic in the pandemic: KI’s first webinar on the university’s role in a global crisis

At universities and research institutions around the world, a robust effort is underway to quickly develop relevant knowledge about the new corona virus – how to reduce the spread of infection, and how to develop vaccines, medications, and other effective treatments against COVID-19.

We see how researchers around the world are working together to advance our understanding of the disease. The ambition and willingness to quickly share results – by posting data on so-called pre-print servers – is remarkable and gratifying to see. Making data easily available is essential if we are to realize our common goal of defeating the pandemic. COVID-19 has changed the mentality among researchers – from aiming to be the first to publish to aiming to be the first to share.

Our research has an important role to play in building preparedness for the next pandemic or crisis. We were not sufficiently prepared this time around. Moreover, a broad research perspective must be prioritized within the government commission that is now being established to review and evaluate Sweden’s management of the pandemic.

Preparedness was a central theme in last week’s KI Faculty Council webinar entitled: “Pandemics: The role of a medical university, now and in the future”.  See also my earlier blog on the event.

Early publication

Never before in my career have I seen research data being made available so quickly. Early publication of preliminary results is not risk-free or unproblematic. It is not easy to combine speed with quality. Preliminary data that has not been peer-reviewed can quickly reach journalists that are unfamiliar with the difference between peer-reviewed and preliminary research. At the webinar, panellists discussed this risk and the responsibility it entails for researchers and media. How should scientists communicate uncertainty and controversy, and how should we as academics ensure that we ourselves do not contribute to exaggerating the importance of preliminary findings?

Access to evidence

Policy makers must have access to relevant evidence and make proper use of it. Notably, the commission that will be established to evaluate how the pandemic has been managed must build its work on the most recent research from academic institutions in Sweden and abroad. Research, evidence, and knowledge must be given proper space in these discussions, not only in assessing past actions, but also in preparing for the next pandemic or societal crisis. This was a central theme in the recent webinar.  Strategies to mitigate or suppress infection must be continually informed by research and must be duly sensitive to new data.

A pandemic is by definition global, and therefore we need a universal preparedness for health. This is in line with the UN Agenda 2030 sustainable development goals and our own Strategy 2030. Preparedness requires long-term, high-quality research – and not least basic research. We must proactively develop vaccines, even for viruses that have not yet caused epidemics, we must develop effective and standardized testing systems that can be in place from day one, and we must continue to seek fundamental knowledge required for new treatments. The upcoming research bill (Forskningsproposition) must reflect these challenges.

Holistic view

In addition to all this, we must also advance our understanding of how health is affected – positively and negatively – by non-medical interventions that in many countries have led to complete lockdowns. How is health impacted by economic recession, unemployment, isolation? COVID-19 has shown us that we must develop a holistic view of health that draws not only on biology and medicine but also on social sciences and the humanities. With such a holistic view we will be able to offer better advice to expert authorities and policy makers – on medical as well as non-medical interventions. No single university can provide a sufficiently comprehensive view on health. Collaborative efforts are required.

The virus, SARS-CoV-2, is new and is still far from being mapped in all its details and characteristics. The state of knowledge is constantly changing and evolving. We do not yet know what the final outcome of this pandemic will be. KI’s webinar highlighted the multifarious roles of academia in a global crisis: we need to conduct research and we need to teach, but we also need to communicate facts as well as uncertainty. My genuine hope is that we can follow up on this seminar with several similar ones after the summer.

Many thanks

My sincere thanks to the KI Faculty Council for taking this initiative, to the two moderators, Gunilla Karlsson Hedestam and Johan von Schreeb, and to those who participated in the panel: Jan Albert, Soo Aleman, Anna Mia Ekström, Lars Engstrand, Carina King and Sten Linnarsson. A special thanks to keynote speaker Marc Lipsitch and to Elen Hoeg who represented the Coalition for Epidemic Preparedness Innovations (CEPI). Finally, I would like to thank Carl Johan Sundberg and KI’s Unit for Teaching and Learning (UoL) for their important contributions to this event.

 

0 comments

Related news