Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

English version below

Att följa nyhetsströmmen ger onekligen en insikt i att omvärlden förändras snabbt. Tekniksprång och vetenskapliga landvinningar sker i en oerhörd takt, samtidigt som vi ser politiska, sociala och ekonomiska förändringar hända framför våra ögon på den globala arenan. Inte minst har pandemin förtydligat och satt ljuset på kraften i dessa förändringar och gett upphov till en mängd exempel på den föränderliga och alltmer turbulenta världen: Allt från snabb kunskapsutveckling kring viruset till omfattande förändringar i länders strategier för att hantera hälsokrisen och dess sociala och ekonomiska följder.

Bara 8.4 procent av världens befolkning lever nu i ”full democracies” och USA är rankat som en ”flawed democracy”. I den här utvecklingen blir omvärldskunskap allt viktigare. Det var med stort intresse jag nyligen läste en artikel av statsvetarna Sten Widmalm och Thomas Persson från Uppsala universitet i tidskriften Kvartal: Kris i omvärldsbevakningen. De båda resonerar just om vikten av en god omvärldskunskap och lyfter flera väsentliga frågeställningar i sin text. Precis som det ska vara med bra och debatterande texter går det att diskutera en del av det som författarna hävdar, men de tar upp perspektiv som vi behöver ta på allvar.

Naiv förvåning

Ett av dessa är hur stora förändringar i omvärlden mötts av en närmast naiv förvåning, inte minst inom akademin. De tar upp Afghanistan och talibanerna som närmast övertydligt exempel, men även händelseutvecklingen i länder som USA, Kina och Ungern. Och, intressant nog, också EU där ju Sverige som bekant ingår som medlemsland. Kunskapen om dessa länder och EU inom akademin är förvånansvärt svag, menar författarna.

Karolinska Institutet befinner sig mitt i en internationaliseringsresa. Våra globala band blir allt fler och kopplingarna till andra universitet världen över blir alltmer frekventa. Det är en medveten väg som bottnar i KI:s Strategi 2030, där vi prioriterar arbetet med att göra KI till ett ännu mer internationellt universitet. Men ökat globalt fokus kräver också ökad global kunskap och kompetens. Vi pratar ofta om ansvarsfull internationalisering och det här är något som vi ständigt måste referera och förhålla oss till. För mig som rektor är det viktigt att låta alla verksamma inom KI veta att det är av största vikt att vi arbetar för att ha så goda kunskaper som möjligt för att handskas med den föränderliga världen vi lever och verkar i.

Advisory Group for Global Engagement

Geopolitik har gått från att vara ett akademiskt ämne och en fråga för diplomater till något som varje större organisation och företag behöver ta upp på agendan, så även KI. Därför inrättade jag i augusti KI Advisory Group for Global Engagement, en grupp bestående av externa internationella kompetenser som ska komplettera KI:s egen kunskap och som ska fungera rådgivande i frågor som berör den geopolitiska kontext som påverkar förutsättningarna för vår verksamhet eller våra studenter och medarbetare. Vi har redan haft det första möte och låt mig återkomma om vilka som ingår i gruppen och vilka övergripande teman som diskuteras.

En viktig fråga att diskutera är till exempel hur Karolinska Institutet ska förhålla sig till universitet i mer auktoritärt styrda länder. Ska vi hitta samarbeten även där och hur ska dessa utformas? Många länder har även en lagstiftning som delvis eller helt skiljer sig från den svenska, hur ska vi resonera där?

Bygger omvärldskunskap

Gruppen sitter såklart inte på svaren på alla världens komplexa frågor, men att samtala om dem och våga diskutera både högt och lågt är viktig för oss som lärosäte. Det är så vi bygger omvärldskunskap. Gruppen ska vara en resurs särskilt inom det medicinska området, men också kunna vara till nytta för andra lärosäten.

Vi ser att de stora blocken Kina, USA och EU alla strävar mot att bli självförsörjande inom vissa forskningsområden. Men jag ser snarare de globala samarbetena, utanför och mellan blocken, som ännu viktigare än tidigare. KI kan och bör ta en större roll i detta. Det handlar om att KI, utifrån vår position som ett världsledande medicinskt universitet, driver arbetet med ökat internationellt samarbete inte bara med USA eller inom EU, utan också med Kina, övriga Asien, Afrika, och Sydamerika.

Hälsa berör alla

Efter pandemin är vi mer medvetna än tidigare att hälsa berör oss alla, oavsett var vi bor. Hälsohot går över alla statsgränser och frågor om hälsoutmaningar är något som förenar oss människor och som kräver samarbete. Och internationellt samarbete måste i sin tur bygga på en god omvärldskunskap.

I det sammanhanget är naturligtvis också samarbeten med globala aktörer som WHO av oerhört stor vikt, Det stundande årliga Rosling-seminariet den 6 oktober är en av förhoppningsvis många gemensamma aktiviteter framöver där KI är med som en aktiv och drivande part.

---

International advisory group to boost KI’s geopolitical competence and global initiatives

If you follow the news, you can’t have missed that the world is rapidly changing.  Technological advances and scientific progress are taking place at an incredible place, and we’re seeing political, social and economic changes happening on the global arena right before our eyes. The pandemic in particular has shed light on the power of these changes and spawned numerous examples of our mutable and increasingly turbulent world: everything from the sharp rise in our understanding of the virus to sweeping changes in national strategies to manage the health crisis and its social and economic ramifications.

A mere 8.4 per cent of the world’s population now live in “full democracies” and the USA itself is classed as a “flawed democracy”. Under these circumstances, it is all the more important that we understand the world around us. It was with much interest that I recently read an article by political scientists Sten Widmalm and Thomas Persson from Uppsala University in the magazine Kvartal: “Kris i omvärldsbevakningen” (in Swedish). In it, they uphold the importance of geopolitical competence and raise several vital questions. Just as it should be with well-written polemics, some of the authors’ claims are debatable, but they do bring up perspectives that we ought to take seriously.

Naive astonishment

One of them is how major changes in the world are met with almost naive astonishment, not least in academia. They cite Afghanistan and the Taliban as an almost over-explicit example of this, as well as developments in countries like the USA, China and Hungary. And, interestingly, they point to EU, of which Sweden is a member. Knowledge of these countries and the EU in academic circles is surprisingly poor, the authors argue.

Karolinska Institutet is currently in the middle of a journey of internationalisation. Our global ties are increasing in number and our connections to other universities ever more frequent. This is a willed development based on KI’s Strategy 2030, in which we give priority to our efforts to make KI an even more international university. But a greater global focus is predicated on greater global knowledge and competence. We often talk of responsible internationalisation and this is something to which we constantly must refer and relate. For me as President, I need to tell everyone working at KI that it is essential that we actively learn as much as we can in order to cope with the changing world in which we live and work.

Advisory Group for Global Engagement

Geopolitics has gone from being an academic subject and a matter for diplomats to something that each and every large organisation and company needs to put on its agenda, and this includes KI. To this end, I set up the KI Advisory Group for Global Engagement in August, comprising external international competence that will serve to complement KI’s own knowledge and to advise on issues concerning the geopolitical context impacting our activities as a university or our students and staff. We have already had our first meeting and please let me get back with information about the members of the group and what topics we focus on.

One important question to discuss is Karolinska Institutet’s relations with universities in more authoritarian countries. Shall we seek collaborations there too, and if so, how are they to be structured? Many countries also have legislation that wholly or partly deviates from our own – so what are we to do about that?

Building up knowledge of the world

Naturally, the group will not have the answers to all the world’s complex questions, but it is important for us as a university to have a conversation about them and discuss them at all levels. That is how we build up our knowledge of the world. The group will be a particularly valuable resource in the field of medicine and will be of use to other universities as well.

What we’re now seeing is that the major blocs – China, the USA and the EU – are all striving to be self-sufficient in certain research fields. But I believe that the global collaborations outside and between the blocs are now even more important than before and that KI can and should adopt a greater role in this. This means that KI, as a world-leading university, must push for greater international – and responsible – collaboration not only with the USA and within the EU but also with China and the rest of Asia, Africa and South America.

Health is a universal concern

The pandemic has made us more aware than ever before that health is a universal concern, no matter where we live. Health threats recognise no boundaries and health challenges are what unite us and incentivise us to cooperate. And international cooperation, in turn, presupposes sound knowledge of how the world operates.

In this context, collaborations with global actors like the WHO are naturally also extremely important. The forthcoming annual Rosling Seminar on 6 October is one of hopefully many future joint activities in which KI will be an active and driving participant.