Under en hälsokris måste lärosätenas kompetens kunna användas bättre
I tisdags redovisade Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) sin expertgrupps slutrapport om pandemin och vilka lärdomar och erfarenheter vi kan dra av pandemin. Expertgruppen, där flera personer från Karolinska Institutet ingår, har identifierat ett antal förbättringspunkter som berör allt från en översyn av lagstiftningen, till att i förväg definiera och tillgodose behov av vård och material. Breda utbildningsinsatser och stärkt samordning mellan regionerna för testning och vaccinationer samt ökad samverkan mellan kliniska och akademiska laboratorier är några andra förslag.
I rapporten diskuteras även vikten av en förbättrad samverkan över landsgränser, ett förstärkt internationellt engagemang och ett utökat samarbete kring pandemirelaterade frågor i Norden.
Oberoende expertenhet
Det är sammantaget utmärkta förslag som rimmar väl med det som KI framfört på olika sätt och i olika sammanhang. Men det mest intressanta är kanske att expertgruppen vill att Sverige ska etablera en oberoende expertenhet med “hög vetenskaplig kompetens och internationell förankring inom relevanta områden”.
Vi tänker oss att en sådan enhet ska ge regeringen, ansvariga politiker och myndigheter tillgång till uppdaterad vetenskaplig information och rådgivning om bland annat smittämnen, smittspridning, smittskyddsåtgärder, implementering av testmetoder och vaccinationsstrategier”, sa expertgruppens ordförande Staffan Normark i ett uttalande när rapporten presenterades.
Mycket nära
Det är ett förslag som ligger mycket nära de tankar jag och KI haft under det senaste året. Pandemin har visat att olika expertkunskaper måste knytas tätare och mer aktivt till den operativa hanteringen av pandemier och andra allvarliga och gränsöverskridande hälsohot. För KI:s del blev konsekvensen bland annat i att vi i inledningen av sommaren etablerade Health Emergency and Pandemic Science Center.
Som jag skrev i juni (länk ovan) så är målet med detta center är att “konsolidera och vidareutveckla de strukturer som byggts upp och säkra den kompetens som tillgängliggjorts under pandemin. Det nya centret ska fungera som en plattform för att genom forskning och utbildning bidra till ständiga förbättringar av den regionala, nationella och globala beredskapen för akuta hälsokriser och pandemier. Ett sådant center måste anta ett multidisciplinärt och multisektoriellt förhållningssätt inom forskning och utbildning och snabbt kunna ställa sin expertis till samhällets förfogande.”
Det här är ”win-win”: genom att skapa en permanent tillgänglighet av vår expertis på det här sättet kan KI vid nästa kris snabbt ställa om verksamheten och på så sätt bidra mer kraftfullt till såväl samhälle som till vård och forskning.
State of the Art Covid-19
Det här var också något jag tog upp i den inledande paneldiskussionen när Svenska Läkaresällskapet (med KI som huvudpartner) arrangerade den utmärkta konferensen State of the Art Covid-19 under ett par dagar förra veckan. Under den pågående hälsokrisen har det alltmer tydligt visat sig att akademins roll gentemot relevanta och beslutsfattande myndigheter och politiker varit otydlig och att den expertis och kunskap som finns bland lärosäten inte använts optimalt.
Jag sa bland annat att dialogen mellan universitet och myndigheter inte fungerat tillräckligt bra och att den behöver förbättras inför kommande hälsokriser. För KI:s del är just vårt sedan ett halvår inrättade center ett försök att överbrygga de brister som uppenbarligen finns. Men det är viktigt att det finns en mottagare som kan svara upp på det här initiativet. Det räcker inte att lärosätena intar en mer proaktiv hållning, det måste också skapas en struktur som gör att den expertis vi besitter tas emot på ett effektivt och relevant sätt av samhället i övrigt.
Förbättringsmöjligheter
Därför var det glädjande att höra generaldirektörerna för både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen uttrycka sig mycket tydligt när det gäller förbättringsmöjligheterna som finns för samverkan mellan lärosäten och ansvariga myndigheter.
Frågan kom upp i samband med State of the Art-konferensens avslutande paneldiskussion. Nya chefen för Folkhälsomyndigheten, Karin Tegmark Wisell, var delvis självkritisk och konstaterade att inkluderingen av forskning i hanteringen av en pågående hälsokris kan förbättras. “Vi behöver se över hur vi (FoHM) interagerar med profession och akademi”, sa hon bland annat.
Goda exempel
Även Socialstyrelsens Olivia Wigzell betonade vikten av att ha med experter och forskare från lärosäten och hon betonade att det också finns goda exempel på att sådan samverkan kan få stor betydelse. Hon illustrerade detta genom att ta upp att KI redan tidigt under pandemin, på Socialstyrelsens uppdrag, tog fram flera digitala utbildningar om basal vårdhygien och om hur man använder skyddsutrustning. Dessa utbildningar har nu mer än 180 000 personer gått. “Ett jättebra exempel på hur lärosäten kan komma in tidigt”, sa Wigzell.
Jag tolkar de båda generaldirektörernas uttalanden som att de både inser behovet och nyttan med att involvera och inkludera lärosäten i krishantering redan från början och ser att det också finns ett behov av att skapa fungerande strukturer för detta. För är det en sak som står helt klart i samband med alla de utvärderingar som har gjort och som kommer att göras av hanteringen av pandemin, så är det att vi inte har någon tid att förlora när det gäller att agera – och att agerandet måste bygga på bästa tillgängliga kunskap. Nästa gång får vi inte ge viruset samma försprång – det är ganska enkelt.
Jag vill passa på att varmt tacka Svenska Läkaresällskapet för en mycket väl genomförd och angelägen konferens och ser redan fram mot State of the Art Covid-19 om ett år.
0 comments