Ansvarsfull internationalisering innebär svåra överväganden

English version below

Den 27 december publicerade Svenska Dagbladet en längre intervju med utrikesminister Ann Linde om den svenska relationen till Kina. I artikeln hänvisar hon bland annat till det som kan kallas den svenska Kinastrategin och som antogs av en enig riksdag 2019. I korthet innebär strategin att Sverige bör fortsätta upprätthålla handel och andra utbyten med Kina, samtidigt som vi ska vara uppmärksamma på förändringar och försämringar t ex avseende mänskliga rättigheter vilket kan komma att påverka framtida relationer.

I intervjun slår Linde fast att hon i dag inte ser någon anledning till att sätta stopp för utbyte med Kina. Hon går till och med så långt att hon beskriver det som omöjligt: ”Men jag ser inte det som en framtida möjlig utveckling att EU och Sverige skulle sluta handla med Kina”. Samtidigt betonar hon att fortsatt utbyte med Kina inte innebär att Sverige avhänder sig möjligheten att kritisera brist på yttrandefrihet, demokrati eller hur regimen behandlar minoriteter.      

Granskats och kritiserats

Intervjun i Svenskan är intressant, inte minst utifrån att Karolinska Institutets samverkan med och engagemang i främst Kina och Hongkong granskats och diskuterats offentligt under den gångna hösten. Det som gäller för handel gäller också för forskningssamarbete: vi kan inte sluta samarbeta med kollegor och universitet i Kina. Men vi måste samarbeta på ett ansvarsfullt sätt med ett fokus på värdegrund och etik.

Det här gäller inte bara Kina. Internationella aktiviteter och samarbeten med aktörer i andra länder innebär ofta mycket svåra överväganden och det är inte alltid helt självklart vad som är rätt.

Verkligheten är mycket sällan svart eller vit.

Uppenbara brister

Särskilt komplicerat blir det när det handlar om någon form av samarbete i länder med auktoritära regimer eller där det finns uppenbara brister när det gäller mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och demokratiska värderingar. I de fallen kan det vara lätt att ropa på bojkott och ta avstånd.

Samtidigt finns det inte mycket som talar för att isolation och bojkotter är det bästa sättet att påverka illiberala eller totalitära stater i en mer demokratisk riktning. Det är sannolikt så att det snarare är mer samarbete, handel, kontakter och utbyten som leder till ett internt reformeringstryck i auktoritära stater och på sikt därmed också bättre förutsättningar för en positiv utveckling kring demokrati och mänskliga rättigheter.

Akademiska friheten

Detsamma gäller i hög grad den akademiska friheten. KI har avtal och andra överenskommelser med ett stort antal aktörer i många länder världen över. Med tanke på att det endast är 23 av totalt 167 granskade länder som enligt senaste demokratiindex bedöms vara “fullvärdiga demokratier”, är det svårt att upprätthålla kontakter endast med de länder som uppfyller dessa krav. Skulle vi utgå mer strikt från demokratikriteriet när det gäller vilka aktörer och länder vi engagerar oss med, blir underlaget väldigt litet. Länder som USA, Frankrike och Belgien skulle falla ifrån. Detsamma gäller Kina, Hongkong och Uganda. Alla är länder i vilka KI har någon form av avtal eller samverkan.

Naturligtvis är det stor skillnad mellan olika länders status på demokratiskalan. Frankrike ligger precis utanför gruppen “fullvärdiga demokratier”, på 24:e plats inom kategorin “demokrati med anmärkning”. Kina definieras som “auktoritär regim” och återfinns på plats 151.

Grannlaga arbete

Att avgöra exakt var gränsen ska gå för samarbete är ett grannlaga arbete och det är tveksamt om det ens går att sätta någon ungefärlig sådan gräns. Det finns så många olika parametrar att ta hänsyn till i ett sådant övervägande. Min personliga övertygelse är att samarbete och utbyte med kollegor och lärosäten i andra länder ska ses som något grundläggande positivt. Genom möten, samtal, kontakter främjas ömsesidig förståelse och idéer, värderingar och kunskap får spridning och får lättare att fästa. I förlängningen innebär det rimligen att vi ser en utveckling mot mer öppenhet, frihet och ett större utrymme för grundläggande mänskliga rättigheter.

Att KI tar emot doktorander och gästforskare också från auktoritära regimer, att vi genomför gemensamma forskningsprojekt, att vi besöker varandras laboratorier och föreläser i varandras universitet – allt detta leder i förlängningen till att grundläggande värderingar om akademisk frihet sprids över världen.

Inte vara naiva

Men låt oss inte för den skull vara naiva. Självklart finns det alltid en risk att vi kan bli utnyttjade för grumliga syften, att våra resurser, kompetens, kunskap, legitimitet används i sammanhang som står i direkt strid mot det vi vill stå för och det värderingar vi vill medverka till att sprida globalt. Det är därför det är så oerhört viktigt för ett universitet med globala ambitioner – som KI – att ingå i internationella samarbeten på ett ansvarsfullt sätt där vi också bygger upp en stark medvetenhet och kunskap om de risker som finns med internationalisering.

KI är ett globalt universitet. Vi är fullständigt övertygade om att kunskapsutveckling inom det medicinska området måste bygga på mer – inte mindre – internationellt samarbete. Vi är också fullt på det klara med att mycket av den snabba forskningsutveckling vi nu ser över världen inte längre helt domineras av universitet verksamma i stabila och fullvärdiga demokratier.

Stora krav

Det här är en utveckling och en verklighet som vi alla, inklusive svenska lärosäten, måste förhålla oss till. Det ställer stora krav på öppna och evidensbaserade analyser, bedömningar och överväganden. Svaren vi kommer fram till är sällan självklara. Men det är viktigt att vi gör dessa ställningstaganden utifrån ett helhetsperspektiv och att vi tittar på ett mer långsiktigt mål än bara det som sträcker sig över en specifik avtalsperiod.

KI har på senare tid trappat upp den interna diskussion, kunskapsambitionen och kompetensen när det gäller området ansvarsfull internationalisering. Vi har t ex infört regelmässiga riskanalyser i samband med nya projekt, vi har varit med och drivit STINT:s arbete för rekommendationer om ansvarsfull internationalisering och vi har också etablerat en särskild rådgivande grupp för KI:s globala engagemang.  

Motsägelsefulla alternativ

Jag säger inte att KI gör allt perfekt eller att vi nått fram till alla svar. Tvärtom så har den här utvecklingen verkligen visat på komplexiteten i de här frågorna och att det alltid finns olika och ofta motsägelsefulla perspektiv. Men jag vill ändå hävda att vi inlett en resa mot en större medvetenhet om positiva och negativa konsekvenser när det gäller ökad globalisering. Och det är min absoluta ambition att fortsätta färdas på denna väg.

Låt mig också slå fast att jag välkomnar den offentliga debatt vi har om KI:s internationella aktiviteter. Om inte annat så tyder den på att det KI gör har betydelse. Och med det följer ett ansvar.

Not: I syfte att driva denna debatt framåt kommer KI att anordna en internationell konferens den 12 maj, om akademisk frihet, internationalisering och demokrati. Lägg datumet på minnet. Mer information kommer!


Responsible internationalisation entails difficult considerations

On 27th December Svenska Dagbladet published a lengthy interview with Minister for Foreign Affairs Ann Linde about Sweden’s relations with China. She refers to what is called the ‘Swedish China Strategy’, which was adopted by a unanimous parliament in 2019. Put briefly, Sweden should continue establishing trade and other forms of exchange with China, while remaining alert to any change or worsening of the human rights situation that could affect future relations.

In the interview, Linde makes it clear that she sees no reason to stop exchanges with China, and even goes so far as to call it impossible: “But I don’t consider it likely that EU and Sweden would cease trading with China”. She does stress, however, that a continued relationship with China does not mean that Sweden surrenders the right to criticise the lack of freedom of expression, democracy or the regime’s treatment of minorities.   

Scrutinised and criticised

The interview with Linde is interesting, especially given how Karolinska Institutet’s engagement in China and Hong Kong was publicly scrutinised and discussed during last autumn. What goes for trade also goes for research: we must continue collaborating with colleagues and universities overseas, but we must do so in a responsible manner with due reference to ethics and core values.

This does not only apply to China. International activities and collaborations with actors in other countries often involve very thorough considerations, and it is not always clear-cut how one should proceed.

Reality is rarely black and white.

Obvious failings

Things become particularly complicated when it comes to collaboration involving countries with authoritarian regimes or obvious failings regarding human rights, the rule of law and democratic values. In such cases it can be easy to take a principled stand and call for a boycott.

However, there is not much to support the idea that isolation and boycotts are the best way to advocate for democratic values and human rights. It is my belief that this can be done more effectively through academic collaboration, trade, contacts, and exchanges – with due focus on ethics and core values.

Academic freedom

The same very much applies to academic freedom. KI has different kinds of agreements with a large number of actors in many countries globally. Given that only 23 of 167 countries are judged by the latest democracy index to be “full democracies”, we cannot limit our collaboration to these few alone. If we were to operate strictly on the basis of democracy criteria when selecting which actors and countries to engage with, the pool would be very small indeed. Countries such as the USA, France and Belgium would be excluded, as would China, Hong Kong and Uganda – all of which are countries with which KI has some form of ongoing institutional agreement or collaboration.

There are, of course, significant differences between those countries that fail to qualify as full democracies. France lies within a hair’s breadth of reaching this status, ranked 24 in the category of “flawed democracies”. China is defined as an “authoritarian regime” and languishes at position 151.

Delicate work

Deciding exactly where to draw the line when it comes to international collaboration is challenging and it is impossible to devise criteria that are generally applicable. There are simply too many different parameters that must be taken into account. My conviction is that we all will benefit from seeing academic collaboration and exchange as something fundamentally positive. Meetings, conversations and contacts foster mutual understanding, and help to spread and cement ideas, values and knowledge. We must cling to the belief that academic freedom is promoted each time we receive a doctoral student or visiting researcher from another country, each time we establish a new research project with international partners, and each time we give a lecture in a university abroad.   

We must not be naive

But we must not be naive. Naturally, there is always a risk that we will be exploited, that our resources, competence, knowledge and legitimacy will be used in contexts that conflict with the values we represent and want to spread around the world. It is therefore vital that a university with global ambitions – such as KI – engages in international collaborations in a responsible manner that makes everyone involved aware and knowledgeable of the potential risks that internationalisation encompasses.

KI is a global university. We are convinced that medical knowledge must evolve through more – not less – international collaboration. We are also fully aware that much of the rapid scientific development that we are witnessing around the world is no longer dominated by universities operating in stable and full democracies.

Demands

This is a reality that everyone, including Swedish universities, must reflect upon and respond to. It demands open and evidence-based analyses, assessments and considerations. As the answers are rarely self-evident, we need to approach these matters with a holistic view and with a time perspective that extends beyond the specific contractual period.

KI has recently extended the internal debate, its ambition and competence in responsible internationalization. We have an active internationalization council, and we have introduced regular risk analyses in connection with new projects, helped STINT (the Swedish Foundation for International Cooperation in Research and Education) to draft its recommendation on responsible internationalization and have established a special advisory group for our global engagement.  In a time of geopolitical turbulence, internationalization is a challenge, but also a necessity.   

Note: KI will be arranging an international conference on 12th May on academic freedom, internationalization, and democracy. Save the date! Details will follow.

0 comments

Related posts