Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

I slutet av mars anordnade Karolinska Institutets etikråd ett seminarium om de mänskliga kvarlevor som finns i KI:s vård. Förra veckan skrev sju debattörer ett kritiskt inlägg i Altinget om att KI “fortsätter att begår övergrepp i kolonialismens namn“.

Här nedan följer den replik jag skickade in till Altinget och som publicerades i dag, måndag morgon. Versionen nedan är identisk med den som ligger på Altingets debattsajt.

Sedan flera år har Karolinska institutet (KI) tagit initiativ för att rikta ljus på vårt historiska arv. Ambitionen är att sätta in frågan i en nutida kontext. Detta inkluderar också sådana delar som i dag framstår som olämpliga och oacceptabla.

Karolinska Institutet har förvärvat anatomiska samlingar på ett oetiskt sätt. Det är ett sorglig arv från en förgången tid som vi nu försöker att förhålla oss till. Men det är bättre att det här hanteras rätt än att det hanteras snabbt. Det skriver Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska institutet, i en replik.

Vi lyssnar och funderar

Det här har bland annat lett till att vi tagit fram olika rapporter och underlag, tillsatt en särskild arbetsgrupp som ska se på KI:s historia på ett samlat sätt – och då särskilt de problematiska delarna – samt arrangerat interna och externa möten, seminarier och föreläsningar. Vi har också sett över våra minnesmärken och hur vi namnger våra lärosalar och byggnader, något som lett till att vi ändrat en del namn på KI:s campus i Solna.

Sammantaget har vi, sedan den här översynen inleddes, ägnat mycket tid till att lyssna, diskutera, fundera och ta fram olika former av fakta, information och åsikter. Att öppet ta fram detaljer ut vårt förflutna som vi inte känner stolthet över i dag görs inte med lätthet. Vi är medvetna om att vi bjuder in till kritik och anklagelser mot oss. Den artikel som Altinget publicerade den 19 april är ett exempel på detta.

Låt oss först och främst framhålla att den här diskussionen är både viktig och nödvändig. Med det sagt vill vi gärna kommentera en del av den kritik som debattörerna framför.

Inga grupper utestängs

Det är riktigt att KI bjöd in fyra forskare till det seminarium om mänskliga kvarlevor som tas upp i artikeln. Syftet var att få en uppdaterad bild av forskningsläget och ta del av de erfarenheter som finns om hur andra aktörer agerat i förhållande till sina anatomiska samlingar. Det innebär inte att vi utestänger andra grupper från att delta eller närvara i det här arbetet. Vi har etablerat kontakt med företrädare för samtliga svenska nationella minoriteter (varav en avböjt att vara med i den fortsatta processen). Vi har också anordnat flera möten och haft dialog på andra sätt under de senaste åren.

KI har offentligt bett om ursäkt för vad som skedde för 150 år sedan, men det innebär inte att vi ”bara” kan skicka tillbaka kvarlevorna till Finland utan att det finns en ordentlig struktur för det.

Att detta skulle vara ”en tydlig signal till folken som utsatts för Karolinska institutets övergrepp, i den så kallade vetenskapens namn, att man inte bryr sig om våra röster och att universitetet varken vill konfronteras med eller ta ansvar för sin egen historia” är en utsaga som vi inte håller med om.

Under själva seminariet fanns det ordentligt med tid för frågor och diskussion. Här tog också en av undertecknarna till artikeln ordet och framförde sina kritiska synpunkter från podiet. Det är just så en debatt ska vara på ett universitet – det ska vara högt i tak.

Debattörerna skriver att KI genom att ”hårdnackat fortsätta vägra dialog med de folk vars förfäders uppgrävda kvarlevor förvaras i kartonger i Hagströmerbibliotekets källare, och kalla samma kvarlevor för ’statlig egendom’ och arkeologiska föremål, begår (…) ytterligare övergrepp i kolonialismens namn”.

Hellre rätt än snabbt

Det står naturligtvis artikelförfattarna fritt att hävda detta. Till bilden hör dock att KI de senaste sju åren genomfört flera så kallade repatrieringar (återföranden) av mänskliga kvarlevor till urfolk i bland annat Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Ytterligare en kommer att ske inom kort.

KI har också haft dialog med bland annat Kommittén för återlämnandet av finska kvarlevor, liksom med representanter från finska aktörer – det gäller då de 80-tal finska kvarlevor som togs från finska ödekyrkogårdar under andra halvan av 1800-talet. KI har offentligt bett om ursäkt för vad som skedde för 150 år sedan, men det innebär inte att vi ”bara” kan skicka tillbaka kvarlevorna till Finland utan att det finns en ordentlig struktur för det. Att KI gjorde ett stort misstag då får inte leda till att vi ska göra ett nytt misstag nu. Det måste ske på ett korrekt sätt, med rätt mottagare och på ett sätt som accepteras av alla involverade, inklusive officiella finska och svenska företrädare. Det är bättre att det här görs rätt än att det görs snabbt.

Ett sorgligt arv

Karolinska Institutet – som många andra universitet och museer i vår omvärld – har förvärvat anatomiska samlingar på ett oetiskt sätt. Det är ett sorglig arv från en förgången tid. Vi har nu tagit en rad initiativ för att granska och förhålla oss till vårt förflutna. I den här processen behöver vi en vetenskaplig diskurs, dialog med berörda minoriteter och befolkningar och ett välkomnande av debatt och kritik. På det här sättet ska vi kunna vårda kvarlevorna med samma respekt och värdighet som vi visar människor som lever i dag.