Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Igår kväll publicerade tidningen Forskning och framsteg en debattartikel jag skrivit om hur komplicerad hantering, processer som hamnar i långbänk och orimliga avslag i migrationsärende hotar svensk forskning. Ni som följer min blogg vet att detta är ett ämne som engagerar mig och som jag har berört i flera tidigare inlägg.

Ett utdrag ur debattartikeln

För bara några månader sedan skrev regeringen i sin regeringsförklaring att ”Utbildning och forskning av hög kvalitet är helt avgörande för Sveriges välstånd.” och att ”reglerna för den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen samt utländska forskare och doktorander förbättras för att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation.” Tyvärr står Sverige i dag långt ifrån framför allt det sistnämnda. Kontraproduktiva, stelbenta, och ibland absurda beslut i migrationsärenden hindrar och försvårar för utländska forskare att arbeta och bo i Sverige. Jag kan exemplifiera detta med tre aktuella fall från mitt eget universitet.

• En forskare får ett anslag från Vetenskapsrådet för en treårig postdoc-tjänst. För anslaget kräver Vetenskapsrådet att delar av tiden tillbringas utomlands. Med anledning av kravet på utlandsvistelse avslår dock Migrationsverket ansökan om uppehållstillstånd och utvisar forskaren. Häri ligger då det absurda att för att uppfylla kraven från en svensk myndighet (Vetenskapsrådet) så avvisas då kraven från en annan (Migrationsverket). Det framstår närmast som ett tankefel, men det är dessvärre verkligheten i Sverige i dag, när den internationella dimensionen av forskning krockar med fyrkantig lagstiftning.

• En forskare, bosatt i Sverige, tvingas resa tillbaka till sitt hemland med sin nyfödda bebis för att barnet ska få uppehållstillstånd. Detta trots att föräldrarna har uppehållstillstånd och barnet är fött i Sverige. Att företa en resa runt halva jorden med ett nyfött barn, för att uppfylla ett stelbent lagkrav, framstår för mig som inte bara onödigt utan också direkt olämpligt.

• En doktorand inom ett europeiskt nätverksprojekt är antagen både till Karolinska institutet och ett annat europeiskt universitet i syfte att erhålla dubbel examen. Migrationsverket avslår dock doktorandens ansökan om förlängt uppehållstillstånd med hänvisning till planerad utlandsvistelse. Återigen gör alltså själva förutsättningarna för en verksamhet det omöjligt att i sin tur få tillstånd från en annan. Doktoranden valde att överklaga beslutet och Migrationsverket skickade i sin tur överklagan till förvaltningsrätten. Aktuell handläggningstid för ärenden i migrationsdomstol är 17–21 månader, vilket sannolikt kommer göra att projektet inte kommer att kunna genomföras enligt avtal med EU.

Detta är tre exempel från ett enda universitet och enbart från de senaste månaderna. Det här förekommer tyvärr alldeles för ofta när utländska, i synnerhet utomeuropeiska, forskare, doktorander och studenter vill etablera sig i Sverige.

Sammantaget får detta långtgående och mycket negativa konsekvenser. Först och främst drabbar det enskilda människor och deras familjer. Men det innebär också ett omfattande kunskapstapp för Sverige, svensk forskning, innovation, utbildningsverksamhet och näringsliv. Vi får inte tillgång till den kompetens som behövs för att berika vår forskning och undervisning.

Fortsätt läsa hela debattartikeln på Forskning och Framstegs hemsida.