Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

I dag, torsdag, har jag publicerat en debattartikel med ett mycket aktuellt tema: den kommande kommissionen om den svenska hanteringen av pandemin. Artikeln ligger på den politiska nyhets- och debattsajten Altinget under rubriken:

KI: Utvärdering och förbättrad beredskap måste byggas på forskning

Texten i sin helhet här:

Regeringen har meddelat att den inom kort ska tillsätta en kommission med uppdraget att följa upp och utvärdera den svenska hanteringen av pandemin. Det är viktigt att kommissionen inriktas på att samla kunskap och dra lärdomar i syfte att bygga upp en bättre beredskap inför nästa pandemi eller annan framtida allvarlig kris. För att detta ska vara möjligt måste ett brett forskningsperspektiv få ordentligt utrymme i kommissionens arbete.

På lärosäten och forskningsinstitutioner världen över pågår nu en kraftsamling som saknar motstycke. Fokus ligger på att snabbt ta fram relevant kunskap om det nya coronaviruset – om hur vi ska motarbeta konsekvenserna av smittspridningen och om hur vi ska kunna utveckla vaccin, läkemedel och andra verksamma behandlingar mot covid-19. Ambitionen och viljan att dela med sig av tidiga forskningsresultat är slående och extremt glädjande. Genom att tillgängliggöra data istället för att ”hålla på sitt” kan det gemensamma målet om att framgångsrikt kunna hantera denna och framtida pandemier uppnås snabbare. Covid-19 har ändrat mentaliteten bland forskare – från att vilja vara först med att publicera till att vilja vara först med att dela.

Vi måste forska på tvärs

Utöver den rent medicinska forskningen måste vi också få mer kunskap om hur hälsa påverkas – positivt och negativt – av icke-medicinska interventioner som i många länder har inneburit att hela samhället stängts ner.  Vilka hälsoeffekter har försämrad ekonomi och ökad arbetslöshet? Hur påverkas elever och studenter av inställd fysisk undervisning? Hur drabbas vi av långvarig isolering, inte minst när det gäller de äldre? Hur utvecklas den psykiska ohälsan? Covid-19 har visat oss att vi måste forska på tvärs, över traditionella gränser. För att utveckla en helhetssyn på hälsa måste medicin och biologi samverka med samhällsvetenskap och humaniora. En helhetssyn på hälsa gör att vi kan ge råd till expertmyndigheter och politiska beslutsfattare om både medicinska och icke-medicinska insatser.

Forskningspropositionen

Universiteten ska arbeta med ett långsiktigt perspektiv och vi har en viktig roll att spela för att bygga upp beredskapen inför nästa pandemi. Beredskap kräver långsiktig forskning av hög kvalitet – inte minst vad gäller grundforskning. Vi måste utveckla vacciner proaktivt, även för virus som ännu inte har gett upphov till en epidemi, vi måste utveckla effektiva testsystem som kan finnas på plats från dag 1 och vi måste fortfarande söka ny och grundläggande förståelse som är förutsättningen för nya behandlingsmetoder. Den kommande forskningspropositionen, som läggs på riksdagens bord i höst, måste reflektera dessa utmaningar.

Ge plats i kommissionen

Vi på Karolinska Institutet har på kort tid ställt om vår forskningsverksamhet för att bidra under den här krisen. Med start redan i mars, har vi byggt om delar av våra laboratorier och kraftigt ökat landets testkapacitet för covid-19.  Genom denna omställning kan vi nu leverera omkring 50 000 testresultat per vecka. Vi har nu mer än 100 olika forskningsprojekt på gång runt det nya coronaviruset och covid-19 och dess effekter på olika riskgrupper, där särskilt äldre personer drabbats hårt. Jag vet att andra universitet och högskolor runt om i landet också tagit många forskningsinitiativ med bäring på den nu pågående pandemins effekter. Ny kunskap och evidens tas fram varje dag – inom många olika forskningsfält. Vi befinner oss verkligen på ett snabbtåg.

Nu gäller det att utnyttja den nya kunskap vi har förvärvat hittills. Det är oerhört viktigt att vår forskning får en central plats i arbetet för att bygga en bättre beredskap inför nästa pandemi eller kris. Inte minst: ett brett forskningsperspektiv borde få ordentligt utrymme i den kommission som nu ska etableras för att följa upp och utvärdera den svenska hanteringen av pandemin.

Kan inte baseras på tyckande

Forskningen har viktiga bidrag att ge till den debatt som nu kommer om de svåra frågorna. Hur kan vi organisera äldreomsorgen bättre? Har vi en optimal organisation för sjukvården och folkhälsoarbetet? Hur kan vi säkerställa att nödvändiga prioriteringar i hälso- och sjukvården baseras på kritisk och etisk reflektion? Och hur kan vi stärka kommunikationen mellan myndigheter och akademi så att kompetens, erfarenheter, och nya forskningsrön snabbt kan omsättas i strategier för att hantera pandemin och reducera smittspridning? Debatten om dessa frågor måste baseras på evidens och inte på tyckande.

Använd kompetensen

Vi får inte heller glömma det globala perspektivet.  En pandemi är per definition en global kris. Som generalsekreterare för WHO Tedros Adhanom Ghebreyesus uttryckte det i ett tal inför World Government Summit nyligen: ”Världens ledare bör inte politisera coronapandemin utan enas i kampen emot den. Det största hot vi möter nu är inte viruset i sig, utan bristen på solidaritet och globalt ledarskap. Effekten av pandemin kommer att bli kännbar i decennier”.

För att bygga en god beredskap i Sverige måste vi bygga en universell beredskap för hälsa. Även här kan och bör universiteten spela en viktig roll. Genom våra internationella nätverk kan vi säkerställa att forskningsrön kan komma till nytta också i resursfattiga områden. Vi kan bidra till att bygga kapacitet för testning där detta är avgörande för att hantera nya utbrott – inte minst i Afrika.

På svenska lärosäten finns en fantastisk kompetens och ett engagemang som bör användas aktivt när vi ska utvärdera pandemins hantering i Sverige och globalt och dra lärdomar inför nästa stora utmaning. Utnyttja det – se till att forskning, kunskap och evidens får ordentligt utrymme i den kommande kommissionen!

Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska Institutet