Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

”I dag behöver Europa sina universitet och högskolor mer än någonsin tidigare. Vi står inför oerhörda utmaningar som klimatförändringen, den digitala utvecklingen och en åldrande befolkning, samtidigt som vi upplever den största globala hälsokrisen på hundra år och måste hantera dess ekonomiska konsekvenser. ”

Ungefär så (min översättning) inleds ett pressmeddelande förra veckan efter att EU:s strategi för universitet presenterats av kommissionen. Strategin anger riktning och prioriteringar för EU:s samlade akademi – och är ett viktigt dokument att hålla koll på för KI.

Kommissionen pekar särskilt på lärosätenas unika position som mötespunkt för högre utbildning, forskning och innovation. Det är genom denna kombination, tillsammans med samarbete och inflöde av resurser, som nya tankar, ny kunskap och nya möjligheter föds och förverkligas.

Betydelsen av samverkan

Det är som hämtat från KI:s egen Strategi 2030, som konsistoriet (universitetsstyrelsen) antog den 15 april 2019. Där betonar vi ju bland annat just den roll vi har som arena för banbrytande och nyfikenhetsdrivande kunskapssökande – men lägger också stor vikt vid betydelsen av samverkan och att vi arbetar utifrån ett brett och interdisciplinärt fokus.

Strategin betonar bland annat vikten av utbyte när det gäller högre utbildning. Det ska vara lätt att växla mellan lärosätena inom EU för en student. De hinder som finns i dag ska minskas och förflyttningar uppmuntras. Allt i syfte att skapa bättre förutsättningar för kvalitetsutveckling och bättre samverkan inom EU:s universitet och högskolor.

Det är en bra ambition. Studentutbyte är utvecklande, inspirerande och ger nästan alltid ett mervärde både för den enskilda studenten och för lärosätet.

Europauniversitet

En annan prioriterat område handlar om att stärka satsningen på Europauniversitet. Syftet med European Universities Initiative eller Europauniversitet är att skapa nya kollaborativa strukturer som ska höja kvaliteten i den europeiska högre utbildningen och bidra till utökad innovation, inkludering och stärkt konkurrenskraft. Satsningen innebär att universitet i olika europeiska länder samarbetar tvärvetenskapligt i fördjupade strategiska allianser för att ta sig an olika framtidsfrågor och samhällsutmaningar. Studenter och anställda kan röra sig fritt mellan lärosätena som ingår i en allians, och deltar i både forskning och utbildningsaktiviteter inom alliansen. KI är sedan 2020 medlem i en sådan allians: The European University of Brain and Technology – Neurotech^EU. Det är ett tematiskt nätverk inom neurovetenskap och relaterad teknologi som syftar till att knyta samman utbildning, forskning och innovation inom dessa ämnesområden. I det här Europauniversitet ingår totalt åtta lärosäten från åtta olika länder inom EU.

Ambitionen från EU:s sida är att fortsätta utbyggnaden av Europauniversitet. Till 2024 ska det finnas 60 sådana allianser eller nätverk (runt 40 i dag), som involverar runt 500 lärosäten. I sammanhanget kan det vara värt att notera att det enligt EU:s siffror finns omkring tio gånger fler ”institutioner för högre utbildning” inom unionen. Totalt beräknas antalet studenter inom EU uppgå till 17,5 miljoner. Antalet lärare och forskare inom akademin är runt 2,5 miljoner. Det här är med andra ord en omfattande sektor, vilket ytterligare motiverar en genomtänkt strategi.

Bygga broar

Det är också ett bra initiativ som tas av kommissionen gällande förslaget till ministerrådet och till medlemsstaterna om att ”bygga broar för effektivt europeiskt samarbete inom högre utbildning”. Förslaget innehåller skrivningar och uppmaningar om behovet att ta sig an hinder för effektivt samarbete inom hela högskolesektorn i EU och spänner över de fyra uppdragen utbildning, forskning, innovation och samverkan med samhället. Förslaget är en uppmaning till medlemsstaterna att fastställa mer sammanhängande och kompatibla prioriteringar och skapa lämpliga förutsättningar på nationell nivå för att möjliggöra närmare, mer långsiktigt och hållbart samarbete inom akademin i EU.

Sammantaget är det lätt att vara välvilligt inställd till kommissionens uttalade prioriteringar, förslag och inriktningar. Men det finns också anledning att föra en kritisk diskussion.

De europeiska värdena

En sak som slår mig är till exempel den betoning som görs genomgående av att strategin ska stödja ”de europeiska värdena” och att den ska bygga en upp en ”genuin europeisk dimension inom den högre utbildningen”. Det här motiveras bland annat med att den värdegrund EU står för är baserad på öppenhet, demokrati och ett rättvist samhälle. Man talar om ett ”europeiskt sätt att leva” och våra universitet och det som vi står för är en grund och ett villkor för detta. Men vad står egentligen detta för och varför ska just universiteten vara drivande här? Snarare tillhör det akademins uppgift att stå fria från förutfattade och begränsande ramar.

Självklart ska vi ställa oss bakom grundläggande saker som mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och rättssäkerhet, men det betyder inte nödvändigtvis att vårt fokus ska vara att verka för specifikt europiska värderingar. Med hänsyn till den variation som finns inom den europeiska akademin, kan man undra vad som exakt menas med europiska. Min inställning är att vi har ett globalt ansvar och inte bara ett europeiskt ansvar i detta sammanhang. Jag ser inte poängen med att splittra det globala akademiska samhället i olika geopolitiska värdeperspektiv eller varför EU ska arbeta för en specifikt ”eurocentrisk” utgångspunkt. Det är vettigare att i stället utgå ifrån de rimliga internationella överenskollemsler som finns och som gynnar akademisk frihet och institutionell autonomi – allt ifrån FN:s konventioner om mänskliga rättigheter till Magna Charta Universitatum.

Snarare bör EU utveckla sin globala approach istället för att ensidigt framhålla ”de europeiska värdena” och i det sammanhanget bör också akademin inom unionen ha en viktig roll. Det gäller särskilt i frågor som rör de gränsöverskridande hälsohoten, där det globala perspektivet är självklart. Det är i den riktningen KI strävar t ex i samband med etableringen av Health Emergency and Pandemic Science Center. Läs gärna vår artikel “Europe and the world: boosting international academic cooperation in a time of geopolitical tension and polarization” (European Journal of Public Health, augusti 2021) som diskuterar just dessa frågor.

Abstraktion

En annan sak är den abstraktion som präglar de båda dokumenten – strategin och förslaget till rådet. Som så ofta inom EU finns det en tendens att de goda intentionerna om konkreta insatser försvinner i ordflöden som befinner sig på en mer teoretiskt – och ibland närmast ideologisk – nivå. Det blir svårt att omsätta det här i praktiken – även om det finns några positiva undantag i skrivningarna.

KI har en uttalad ambition att vara mer aktiv i EU-kontexten. Sedan en tid har vi en fysisk närvaro i Bryssel tack vare Stockholm trios kontor där. Vi vill vara mer synliga, mer närvarande och ta möjligheten att medverka till att förändra och influera både prioriteringar och inriktningar såväl gällande högre utbildning som forskning. I det perspektivet kan EU:s fluffiga och lite oprecisa vägval, insatser och mål vändas till en fördel – de går att påverka.

KI har ett ansvar

Som jag tidigare påpekat så har KI också ett ansvar för att faktiskt lägga oss i och vara aktiva i den diskussion som pågår på EU-nivå. Vi är ett ledande universitet inom EU. Vår röst är viktig ur flera aspekter.

Därför är det viktigt att vi ser till att använda den rösten.