Seminarium om KI:s anatomiska samlingar

2022-03-22

Det har gått mer än 210 år sedan beslutet om att etablera ett “Institut för danande av skickelige fältläkare” togs av kung Karl XIII den 13 december 1810. Lite senare etablerades namnen “Carolinska Institutet” eller “Carolinska Medico Chirurgiska Institutet” i den längre versionen, ibland med beteckningen “Kongliga” framför.

Både världen och KI har förändrats kraftigt sedan dess. Kunskapsutvecklingen har varit enorm inom alla områden och värderingar, etik och moral har kontinuerligt påverkats. Som medicinskt universitet har KI alltid befunnit sig mitt i detta skeende – och i vissa fall också varit en ledande och drivande aktör i det.

Berättigade frågor

En institution med så lång historia bär naturligtvis med sig mängder av berättelser, erfarenheter och händelser. Vi har anledning att vara stolta över mycket av detta. Men det finns också inslag i KI:s historia som väcker berättigade frågor och kritik.

Under förra året hade vi en både bred och djup diskussion om KI:s historia avseende minnesmärken och namngivningar av salar, vägar och byggnader. Diskussionen fördes både externt och internt och får nog stundtals betecknas som upprörd, men den var nödvändig och debatten initierades från KI självt, sedan jag som uppföljning av vår Strategi 2030 tog initiativ till en omfattande genomlysning och offentlig diskussion om KI:s historiska arv.

En av de grundläggande frågorna handlar om hur historien ska synliggöras. Jag tror att de flesta av oss kan ställa upp på att ingen är betjänt av att dölja eller radera det som lett till det KI vi har i dag, oavsett om det är “goda” eller “onda” händelser, perioder, aktiviteter eller perspektiv sett ur dagens kontext. Samtidigt bör vi inte, utan genomtänkta avvägningar, bidra till att hylla värderingar som i dagens ljus ter sig som direkt förkastliga.

Inte lätt

Var den här balansen kan hittas är inte lätt. I min roll som ledare för ett universitet är har jag ambitionen att uppmana till debatt, i möjligaste mån ta hänsyn till de olika viljor som finns, lyssna på de argument som framförs och utifrån detta försöka nå fram till en inställning och praktik som både lyfter våra stolta delar av historien och som kritiskt granskar de delar vi inte är lika stolta över – utan att sopa dem under mattan.

Läs gärna några tidigare blogginlägg om detta:

Diskussionen om minnesmärken och namngivning varken är eller ska vara över. Det är en fråga som vi ständigt måste lyfta fram i det offentliga samtalet, i takt med att kunskap utvecklar och värderingar förändras. Vi har en intern grupp med uppdraget att titta vidare på det här.

Mänskliga kvarlevor

Samtidigt tar vi också nästa initiativ: att initiera en genomlysning och debatt om de mänskliga kvarlevor som finns i KI:s vård, som ett arv från äldre tiders anatomiska samlingar.

KI hade under 1800-talet ett anatomiskt museum, med bland annat kvarlevor av människor och djur. Initiativtagare till att påbörja samlingen var Anders Retzius (1796 – 1860), professor i anatomi vid Karolinska Institutet. Anders son Gustaf Retzius (1842 – 1919) gick i sin fars fotspår och var en av de KI-professorer som fortsatte arbetet med att bygga ut museet och samlingen. Museet användes i undervisning och forskning och var även öppet för allmänheten. Liknande samlingar fanns på de medicinska fakulteterna vid Uppsalas och Lunds universitet, liksom i våra nordiska grannländer och runtom i världen.

I dag finns mycket litet kvar av de anatomiska samlingarna vid Karolinska Institutet. Samlingen av mänskliga kranier och andra kvarlevor innehåller lämningar av cirka 800 individer. Siffran kan jämföras med drygt 2 000 kranier i Lunds anatomiska institutions samling, 1 425 vid Helsingfors universitet och över 25 000 vid Natural History Museum i London.

Seminarium

Men även om mängden kvarlevor vid KI är liten i jämförelse, väcker de frågor och KI måste ta ett ansvar för dem i dag och i framtiden. Detta är något som vi kommer att belysa närmare i samband med ett öppet seminarium den 29 mars kl 15.00-17.30. Det är KI:s etikråd som arrangerar och seminariet bör ses som ett led i den process som KI behöver och måste gå igenom. Passa gärna på tillfället att delta i diskussionen.

Jag vill göra en sak tydlig redan nu. Jag har fått frågor om varför det inte deltar några representanter från de nationella minoriteterna eller urfolket samerna som talare på seminariet. Anledningen är helt enkelt att vi vill inleda med en genomgång av kunskapsläget. Vi har därför bjudit in tre forskare som, utifrån olika perspektiv, ska prata om bakgrunden och historien bakom dessa samlingar, vad som gäller rättsligt och juridiskt och hur dagens diskussion kring sådana här samlingar förs.

Ska vara med

Vi har kontakt med företrädare för nationella minoriteter, för urfolk och med andra engagerade grupper inom området. Det är självklart att den dialogen ska fortsätta under det arbete som bland annat ska resultera i en rapport och så småningom också ett beslut om hur vi fortsättningsvis ska förhålla oss till kvarlevorna. Vi har redan haft flera möten och andra kontakter med många av företrädarna och det blir fler tillfällen för detta framöver.

Dessutom: vi får aldrig glömma bort att det här handlar om kvarlevor från verkliga människor. Vi måste visa den respekt och den värdighet som de och deras efterlevande har rätt till.

De forskare vi bjudit in är:

Helena Ek, PhD, medicinhistoriker: ”Skeletten i förrådet. De anatomiska samlingarnas innehåll och historia”
Liv Nilsson Stutz, professor i arkeologi: ”Antropologiska perspektiv på mänskliga kvarlevor i samlingar”
Kirsti Strøm Bull, professor em. i privaträtt: ”KIs skjeletter – jus (juridik) og etikk – belyst med eksempler fra Norge”

Det är ett så kallat hybridseminarium och kan alltså följas via länk och fysiskt. Observera dock att det krävs föranmälan för att delta fysiskt, eftersom antalet platser är begränsat. Ytterligare information i länken ovan.

Läs gärna mer om KI:s historia på vår webbplats. Det finns också en mycket bra sammanställning om KI och arvet efter Retzius. Jag kan också tipsa om avsnitt 8 i KI:s poddcast Medicinvetarna: Historien om kranierna.