Sverige bör satsa mer – inte mindre – på forskning och bistånd
I kväll (i papperstidningen fredag) publicerar vi – flera KI-medarbetare tillsammans med andra aktörer – en debattartikel i Svenska Dagbladet: “Stärk satsning på forskning i biståndet“. Delar av nedanstående text är tagen ur artikeln.
I stället för att skära i det svenska biståndet behöver vi behålla en hög ambitionsnivå och öka andelen som satsas på forskning för att bemöta de globala utmaningarna. “
Så lyder ingressen i SvD och det sammanfattar budskapet bra. Vår huvudpoäng är att Sverige bör satsa mer på utvecklingsforskning – inte mindre. Vi står inför globala utmaningar, som kräver globala svar. I Sverige har vi sedan 1970-talet haft ambitionen att avsätta en procent av bruttonationalinkomsten till bistånd, det så kallade kvantitativa enprocentmålet. Trots att den svenska ekonomin växer så ifrågasätts detta mål av flera partier i riksdagen, som driver på för en kraftig sänkning av biståndet. Förra gången Sverige minskade biståndet, efter finanskrisen 2008, slog sänkningen proportionellt hårdare mot forskningsbiståndet, som under de senaste tio åren fallit från åtta procent till fyra procent av det totala biståndet.
Olycklig
En nedskärning av biståndet skulle vara synnerligen olycklig. Inte minst pandemin visar hur beroende vi är av varandra och hur viktigt det är med en global ansats när det gäller gränslösa hot vare sig det handlar om smittspridning, miljöförstöring eller klimatförändring. En kedja är inte starkare än dess svagaste länk. Det är viktigt att öka kunskap, beredskap och resurser i hela världen – och då måste de rikare länderna ta sitt ansvar.
Globalt samarbete inom forskning och utveckling har på rekordtid tagit fram nya effektiva vacciner, men brister i ledarskap och global samordning har förhindrat att dessa vaccin snabbt kunnat komma människor världen över till godo. Det här ökar risken för att olika virusvarianter sprids och att vi plötsligt står inför ett förändrat virus som de nuvarande vaccinerna inte längre fungerar mot.
Globalt perspektiv
Det här är ett tydligt och konkret exempel på att vi måste ha ett globalt perspektiv och ta ett globalt ansvar i det vi gör. Det är här de svenska ambitionerna när det gäller biståndsfrågor blir så viktiga både symboliskt och praktiskt.
Vi behöver inte bara behålla ambitionsnivån om en procent i biståndet, utan öka andelen som satsas på forskning för att bemöta de globala utmaningarna som vi alla står inför. Det är en investering som kommer att ge bäst avkastning för länderna som i dag är mottagare av svenskt bistånd, men som också har stor betydelse för oss. Att hjälpa, bistå och medverka till att utveckla andra betyder också att vi hjälper, bistår och utvecklar oss själva. Sverige är världsledande och respekterat för vårt sätt att utveckla kompetens och att samarbeta med forskare i låg- och medelinkomstländer; exemplen är många på hur Sverige tagit hem lärdomar från samarbeten med forskare i fattiga länder.
Det här är kunskap som vi måste arbeta för göra känd och accepterad såväl bland politiska partier som bland allmänheten.
Läs hela debattartikeln i Svenska Dagbladet. Förutom av mig så är artikeln undertecknad av:
Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige
Anders Björkman, Professor i infektionssjukdomar, Karolinska Institutet, styrelseledamot Världsinfektionsfonden
Carl Björkman, Nordenchef förBill & Melinda Gates Foundation
Anna Mia Ekström, Professor i global infektionsepidemiologi, Karolinska Institutet
Gunilla Källenius, Professor i klinisk mikrobiologi, Karolinska Institutet, styrelsemedlem Världsinfektionsfonden
Olle Stendahl, Professor emeritus, Linköpings universitet, styrelsemedlem Forska Sverige
Stefan Swartling Peterson, Professor i global omställning för hälsa, Karolinska Institutet
Claes Ånstrand, styrelseordförande, Världsinfektionsfonden
0 comments