Debatt om namngivning måste stärka vårt agerande mot orättvisa och ojämlikhet idag

2021-07-23

English version below

De senaste veckorna har gått i debattvågens tecken. I ETC publicerade i förra veckan organisationerna STRÄVA, Läkare mot rasism m.fl. en debattartikel med bland annat kravet att KI:s anatomiska samlingar ska återlämnas. KI replikerade på denna i onsdags. I söndagens DN intervjuades jag om de krav som lyfts från ett antal studenter att byta ut minnesmärken och namn på vissa salar och gator på campus, bland annat salar och byggnader uppkallade efter Anders och Gustaf Retzius. Jag medverkade också i P1 morgon på samma tema i onsdags morse i en diskussion med Natte Hillerberg, KI-utbildad ST-läkare och representant för STRÄVA.

Gemensamt mål, olika vägar dit

För mig har debatten gjort det tydligt att vi har samma utgångspunkt: att vissa historiska namn är en belastning på grund av att de står som symboler för åsikter eller forskning som strider mot våra nuvarande värderingar. Diskussionen som nu pågår handlar kanske framför allt om hur vi ska göra upp med vår historia på ett så bra och ärligt sätt som möjligt. Vi måste vara självkritiska och samtidigt belysa och analysera historien så vi vet exakt vad vi behöver göra upp med. Det handlar om att inte lyfta upp åsikter eller symboler som kolliderar med vår värdegrund men utan att vi raderar, gömmer eller glömmer det som tillhör KI:s historiska arv.

Vårt ansvar för framtida generationer

Vi har ett ansvar för framtida generationer så att våra barn och barnbarn en dag ska kunna gå tillbaka till den historia som skapas nu – av oss – och kritiskt granska och reflektera över det vi gör idag – på samma sätt som vi nu reflekterar och granskar det som skedde för 100 eller 200 år sedan. Just därför är det så viktigt att vi inte tvekar att se tillbaka på vår historia och diskuterar den öppet och ärligt – även om det gör ont.

Det finns olika vägar till att göra upp med vår historia. Jag har respekt för dem som tycker att vi ska agera snabbt. Men jag har också respekt för dem som tycker att vi ska ha en process som ger utrymme för en kritisk debatt och en noggrann reflektion. Själv tvekar jag inte: ett universitet måste kunna föra en reflekterande diskussion med vår historia och vara öppna för debatt och olika åsikter om hur målet ska nås. Om hur vi inte ska hedra sådant vi inte vill hedra, men heller inte glömma eller dölja sådant som vi inte vill förknippas med idag.

Vårt etiska imperativ

Det är viktigt att vi agerar med ett etiskt förhållningssätt. Vad kan vi faktiskt göra idag för att visa att vi har tagit med oss de lärdomar vi bör dra från vår historia? Vi har ett etiskt imperativ, och det är att vi i allt vi gör respekterar allas lika värde. Det här står tydligt i vår Strategi 2030 som också säger att vi måste ställa frågan om ”vilken människosyn vi vill förmedla till våra studenter och medarbetare och till samhället i stort”. Det är självklart att vi har nolltolerans för rasism och diskriminering.

För ett medicinskt universitet betyder ”allas lika värde” att vi måste arbeta för en ”bättre hälsa för alla”, som det står skrivet i vår vision. KI:s Strategi 2030 säger att ”det ska säkerställas att utbildningarna ger den kunskap om kön, makt och lika villkor som krävs för att ge förutsättningar för jämlik vård och omsorg”. Vidare står det att ”KI ska sikta mot att vara ledande i arbetet för att nå det globala hållbarhetsmål som avser global hälsa och välbefinnande”. De globala hållbarhetsmålen säger tydligt att ”nobody must be left behind”. Det här gäller självklart på alla nivåer, lokalt som globalt.

Covid-19 avslöjar stora skillnader

Idag är det förhoppningsvis ingen som säger att man ska göra skillnad på människor och behandla dem olika. Det är orättfärdigt, oetiskt och ofta rent rasistiskt. Men i realiteten är det fortfarande enorma ojämlikheter i hälsa över hela världen och detta har sitt ursprung i kolonialism och imperialism och i en människosyn som vi måste ta avstånd från idag. Socioekonomiska och kommersiella drivkrafter påverkar hälsa och förstärker ojämlikhet och orättvisa, och Lancet-kommissionen jag ledde visar att vi också måste observera de politiska faktorerna som upprätthåller skillnaderna i hälsa och tillgång till vård.

Konsekvensen av bristen på jämlikhet ser vi inte minst nu, under covid-19. Fattiga länder släpar långt efter de rika när det gäller tillgång på vacciner och andra möjligheter att effektivt och skonsamt arbete mot smittspridningen. Vi har tagit upp det här i flera artiklar de senaste månaderna, bland annat:

”The battle for COVID-19 vaccines highlights the need for a new global governance mechanism”(Nature Medicine, mars 2021)
”Solidarity and universal preparedness for health after covid-19” (BMJ, januari 2021)

I linje med KI:s vision har vi betonat att jämlikhet är ett viktigt element i hållbarhetsmålen i FN:s Agenda 2030 ( ”COVID-19 puts the Sustainable Development Goals center stage”, Nature Medicine, oktober 2020). ”Hållbar hälsa” är också huvudprincipen för vårt Center of Excellence for Sustainable Health, i samarbete med Makerere Universitetet i Uganda. Mer om detta i tidigare blogginlägg.

En process som kommer att stärka KI

Som läsarna av denna blogg vet så etablerade vi ifjol en arbetsgrupp med uppdraget att föreslå hanteringen av historiska minnesmärken och anatomiska samlingar på KI. Arbetsgruppen har kommit långt i sitt arbete. Namngivningsfrågan handlar dock inte bara om Retzius. Vi måste se över namngivningen i stort och vi måste också fundera på vilka principer som ska ligga till grund för namngivning framgent. Det här tar tid. Jag upprepar vad jag skrev i ett tidigare blogginlägg: ”Processen fram mot ett beslut om vad vi ska göra med namn och minnesmärken ska ta tid. Tiden det tar ger oss ett värdefullt utrymme för debatt och reflektion om vilka värderingar som ska genomsyra vår verksamhet.”

Den debatt vi nu har på KI är inte unik på något sätt – det här är en internationell debatt. Jag är i kontakt med rektorkollegor i andra länder som arbetar med samma frågeställningar. Jag tror att vi alla är överens om att det här är en nödvändig debatt och att målet måste vara att lärosäten ska komma stärkta ur processen – inte minst för att vi ska kunna agera mer kraftfullt mot den orättvisa och den ojämlikheten vi ser i världen idag.

Länkar:

KI och arvet efter Anders och Gustaf Retzius: detta har hänt (2021-07-18)
Karolinska Institutet tar sitt historiska arv på största allvar (2021-07-18)
Mörkt kapitel i KI:s historia – en utgångspunkt för debatt om vår värdegrund (2021-05-28)
KI:s historia i nutidens ljus (2021-01-25)
Medicinhistoriska och etiska aspekter på historiska minnesmärken och samlingar på Karolinska Institutet (2020-10-14)

Debate over yesterday’s names must strengthen our response to injustice and inequality today

Last year KI established a working group tasked with overseeing names and symbols of buildings, lecture halls, and streets on campus. As expected, this process has spurred a debate on how we should handle names and memorials associated with a darker side of our past.

Last week in the newspaper ETC, the organizations STRÄVA (started by KI students), Läkare mot racism (“Doctors Against Racism”), and others published an article demanding that KI’s anatomical collections be returned. KI responded last Wednesday. In Sunday’s DN I was interviewed about the demands raised by a number of students regarding the replacement of memorials and names of certain rooms and streets on campus, including rooms and buildings named after Anders and Gustaf Retzius. I also participated in the radio programme P1 morgon to discuss the same subject last Wednesday morning with Natte Hillerberg, a KI-trained resident physician and representative of STRÄVA. Please note that the links above is to Swedish web sites.

Common goal, different routes taken

For me, the debate has made it clear that we have the same starting point: that some historical names are a liability because they stand as symbols for opinions or research that run counter to our current values. How should we come to terms with our history in the best possible way? We need to be self-critical and at the same time interpret and analyse history so that we know exactly what we need to come to terms with. We should not be seen as honouring opinions or symbols that clash with our values, nor should we erase, hide or forget what belongs to KI’s historical heritage. In my mind, removing names without reflection is a premature claim to innocence.

Our responsibility towards future generations

We have a responsibility towards future generations so that one day our children and grandchildren will be able to critically review and reflect on what we are doing today – just as we are now reflecting on and reviewing what happened 100 or 200 years ago. That is precisely why it is so important that we bide our time and open for a thorough and honest discussion of our history – even if it hurts.

There are different ways to come to terms with our history. I have respect for those who think we must act quickly when it comes to removing names and memorials. But I also have respect for those who think that we should have a process that allows for a critical debate and careful reflection. I myself have no doubt: a university must be able to conduct a reflective discussion about our history and be open to debate and differing views on how to create a campus that faithfully represents our mission and values as well as our history. It is about how we should not honour things we do not want to honour, and it is about not forgetting or glossing over past attitudes, views and research practices that we do not want to be associated with today.

Our ethical imperative

What can we do today to show that we have taken with us the lessons from our history? We have an ethical imperative, and that is that in everything we do, we should respect everyone’s equal value. This is emphasized in our Strategy 2030, which also states that we must ask the question “what view of humanity do we want to convey to our students and employees and society at large”. It goes without saying that we have zero tolerance for racism and discrimination.

For a medical university, “everyone’s equal value” means that we must work for “better health for all”, as stated in our vision. KI’s Strategy 2030 states that “it must be ensured that the educational programmes provide knowledge of gender, power and a level playing field necessary to provide the conditions for equal care”. It also states that “KI shall aim to be a leader in the work to achieve the global sustainability goal that relates to global health and well-being”. The global sustainability goals clearly state that “nobody must be left behind”. This is, of course, true at all levels, locally and globally.

Covid-19 reveals significant differences

Today, hopefully, no one says that you should discriminate against people and treat them differently. It is unjust, unethical, and often simply racist. In reality, however, there are still huge health inequalities throughout the world and these stem from colonialism and imperialism and from a view of humanity that we must distance ourselves from today. Socio-economic and commercial determinants impact health and reinforce inequality and injustice, and the Lancet Commission I led shows that we must also observe the political factors that perpetuate and propagate inequities in health and access to care.

COVID-19 has unveiled the sad consequences of health inequities. Most notably, poor countries lag far behind the rich in terms of access to vaccines and other opportunities to effectively and humanely counter the spread of infection. We have addressed this in several articles in recent months, including:

“The battle for COVID-19 vaccines highlights the need for a new global governance mechanism” (Nature Medicine, March 2021)
“Solidarity and universal preparedness for health after COVID-19” (BMJ, January 2021)

In line with KI’s vision, we have stressed that equity is an important element of the SDGs in the UN 2030 Agenda ( “COVID-19 puts the Sustainable Development Goals center stage”, Nature Medicine, October 2021). “Sustainable health” is also the main principle of our Center of Excellence for Sustainable Health, in collaboration with Makerere University in Uganda. More about this in a previous blog post.

A process that will strengthen KI

As mentioned above, we established a workgroup last year with the task of proposing how we should handle historical monuments and anatomical collections at KI. The workgroup has come a long way in its efforts. However, the naming issue is not just about Retzius; we need to review naming in general and we also need to think about what principles should form the basis for naming in the future. This cannot be done overnight. I repeat what I wrote in a previous blog post: “The process towards a decision as to what to do with names and memorials will take time. The time it takes gives us a valuable space for debate and reflection as to what values should permeate our operations.”

The current debate at KI is not unique in any way – this is an international debate. I am in contact with vice-chancellor colleagues in other countries who are working with the same issues. I think we all agree that this is a necessary debate and that the goal must be that we as higher education institutions emerge the stronger from the process – not least in order for us to be able to act more forcefully against the injustice and inequality we see in the world today.