Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

English version below

Det är mycket glädjande att konstatera att Karolinska Institutets forskare och andra medarbetare deltar intensivt i samhällsdebatten, i medier och i andra offentliga sammanhang. Det handlar främst om att våra forskare är efterfrågade som experter inom olika områden, men också om att KI-medarbetare finns med i debattartiklar, diskuterar frågor i sociala medier och poddar och närvarar i olika öppna webbseminarier. Vår presstjänst redovisar att KI:s närvaro i medierna fördubblats det senaste halvåret både nationellt och internationellt – från en redan hög nivå. Under en rätt lång och intensiv period i våras handlade det om en tredubbling i medial exponering för KI. Pandemin är självklart mycket av bakgrunden och förklaringen till detta.

Öppen debatt

Ökad närvaro och aktivitet i samhällsdebatt aktualiserar frågor som rör akademisk frihet. Forskare, studenter och pedagoger verksamma på universitet och högskolor ska känna trygghet och stöd när de deltar i en bredare diskussion och bidrar till att föra vårt samlade kunskapsläge framåt. Vi som företräder lärosäten måste konsekvent och aktivt försvara den akademiska friheten och villkoren för den. Det bästa försvaret för akademisk frihet under covid-19 är att föra och kräva en debatt som är öppen för alla åsikter, som bygger på fakta när fakta finns tillgängliga, på tillförlitliga källor när sådana finns och på en kritisk och etisk reflektion som speglar allvar, komplexitet och osäkerhet i de aktuella frågorna. Läs gärna ett tidigare blogginlägg där jag resonerar kring detta.

Det här var temat i en artikel i Dagens Nyheter i augusti där jag underströk att den öppna debatten och toleransen mot olikheter inte ska försvagas till förmån för ideologisk konformitet.

Större än så

Det handlar inte bara explicit om rätten att fritt kunna uttrycka sig. Kopplat till akademisk frihet är lärosätenas autonomi när det handlar om inriktning av utbildning och forskning och vikten av att politikerna inte detaljreglerar verksamheten. Till den akademiska friheten hör att forskare fritt ska kunna välja tema för sin forskning. Det här har ju varit en förutsättning för att många lärosäten – och KI inte minst – har kunnat ställa om mycket av forskningen för att forska på det nya coronaviruset. Om forskningstema hade varit detaljstyrt från ovan hade en sådan omställning inte varit möjligt. Den historiska omställningen av inriktning och prioriteringar inom KI:s forskning är i själva verket ett utmärkt uttryck och en illustration av den akademiska frihetens praktik och värde.

Forskningsfinansiering och utbildning

Ytterligare en aspekt är forskningsfinansieringens utveckling på kort och lång sikt. Frågor som rör ekonomi och anslag berör i hög grad den akademiska frihetens hägn. Knappare resurstilldelning leder till hårdare prioriteringar, som riskerar att leda till ett snävare spektrum för forskningsområden och därmed risk för undanträngningseffekter och – i praktiken – inskränkt akademisk frihet.

I det här sammanhanget är det viktigt att också lyfta fram utbildningens betydelse. Den måste inkluderas i diskussionen om akademisk frihet. Terence Karran och kollegor har skrivit om detta i artikeln ”Measuring academic freedom in Europe: a criterion referenced approach”. De konstaterar att  ”Sweden is […] distinct, in that it has no mention of academic freedom for teaching in either the Constitution or the law, but provides legal protection for research.”

Hotad akademisk frihet?

I onsdags deltog jag i ett webbaserat seminarium med titeln Är den akademiska friheten hotad? arrangerat av Sällskapet riksdagsledamöter och forskare (RIFO) tillsammans med Sveriges unga akademi.

I inbjudan skrev arrangörerna:

I flera länder är lärosätenas roll som en självständig reflekterande kraft i samhället hotad, såväl i Europa som i andra delar av världen. Politiker i vissa länder begränsar lärosätenas utrymme för att självständigt besluta om utbildningens innehåll och form, och att välja forskningsfrågor. Det förekommer också att enskilda forskare utsätts för hot för att de ska sluta att kommunicera om sitt arbete och sina vetenskapliga resultat. Liknande tendenser syns också i Sverige och frågor om akademisk frihet är högaktuella. Frågan har aktualiserats bl.a. genom ett förslag från regeringen om en ändring av Högskolelagen, där akademisk frihet får större tyngd.”

Seminariet visade tydligt att vi behöver diskutera de här frågorna över sektorsgränser och professionella hemvister. Jag hoppas att den här debatten får fortsätta och är beredd att vara med och driva den. Titta på hela seminariet här. Läs gärna ett tidigare blogginlägg där jag tar upp olika perspektiv på akademisk frihet i Sverige och internationellt.

KI:s yttrande

För en tid sedan lämnade KI ett yttrande om en promemoria från Utbildningsdepartementet som handlar just om förslaget till nya skrivningar i lagen: “Ändringar i högskolelagen för att främja den akademiska friheten och tydliggöra lärosätenas roll för det livslånga lärandet” (U2020/03053/UH).

Promemorian baseras på delar av Styr- och resursutredningens förslag i betänkandet En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6). I promemorian föreslås ändringar i högskolelagen för att dels främja och värna den akademiska friheten som förutsättning för utbildning och forskning av hög kvalitet, dels att tydliggöra universitetens och högskolornas ansvar för det livslånga lärandet.

Det är naturligtvis positivt att lagtexten skärps och att den akademiska friheten på så sätt får en stabilare rättslig grund.  Samtidigt handlar akademisk frihet om så mycket mer än om en lagtext. Styrning av högskolesektorn sker i praktiken på många andra sätt än genom lagstiftning. I KI:s remissvar pekar vi på flera viktiga grunder och förutsättningar:

• KI efterfrågar ökad autonomi för lärosätena och mer tillitsstyrning
• Sektorn behöver ha en bättre långsiktighet och förutsägbarhet
• Lärosätena bör inte detaljstyras utifrån likriktade mallar eller  ökning av diversifierade mål

Ökad autonomi

Det är min och KI:s uppfattning av regeringens och riksdagens huvudsakliga uppgift är att skapa långsiktiga förutsättningar för en högkvalitativ och konkurrenskraftig högskolesektor. Det betyder inte att högskolorna ska detaljstyras. Tvärtom. Det är vår fasta övertygelse att ökad autonomi är den optimala framgångsvägen om Sverige ska lyckas med ambitionen att stärka den högre utbildningen och flytta fram positionerna som en framstående kunskaps- och forskningsnation.

Vi skriver i yttrandet bland annat att:

Samhällsutvecklingen och kvaliteten på samhällets institutioner beror av konstruktiv kritik från forskare, och konstruktiv kritik från forskare beror på akademisk frihet. Det är viktigt att vara medveten om att motstridiga mål avseende styrning och frihet är en normalitet, men som behöver belysas och hanteras, och hållas i tyglar. Det är viktigt att slå vakt om den akademiska friheten när möjligheten fortfarande finns. I ett senare skede kan det vara för sent eller i alla fall mycket svårare.”

Akademisk frihet är ingen självklarhet. Det finns många exempel i vår omvärld och genom historien som visar hur den hotats, åsidosatts eller krossats. Vi har alla ett ansvar för att skydda den, precis som vi inom akademin måste ta ett stort ansvar för den. Vi får aldrig backa från kravet på akademisk frihet.

Unwavering commitment to academic freedom

It is gratifying to note that Karolinska Institutet’s researchers and other staff members actively participate in public debates, in the media, and in other public contexts. Now, under the COVID-19 pandemic, our researchers’ expertise is in high demand. Our press office reports that KI’s media presence has doubled over the past six months, both nationally and internationally, from an already high level. During the long and intense spring, KI’s media exposure tripled – an increase clearly linked to the pandemic.

Open debate

This increased participation in public discourse raises questions about academic freedom. Researchers, students, and educators working at universities and colleges must feel secure and supported when they participate in debates and contribute to the advancement of knowledge. Those of us who represent higher education institutions must consistently and actively defend academic freedom and the conditions needed to support it. The best defence of academic freedom during COVID-19 is to conduct and demand a public debate that is open to all opinions and that is based on available facts and reliable sources, and a critical and ethical thinking that reflects the seriousness, complexity and uncertainty of the issues at hand. See my previous blog post on this subject.

This was the theme of an article in Dagens Nyheter in August in which I emphasized that open debate and controversial opinions should not be stifled by intolerance and political correctness.

The bigger picture

This issue is not exclusively about the right to freely express oneself. Academic freedom is closely linked to higher education institutions’ autonomy and independence from political micromanagement. Academic freedom means that teachers and researchers are free to choose the topics of their research and that they are free to teach and discuss even sensitive matters without restriction or interference. Over the past few months it has been a prerequisite for many universities – not least KI – to be able to reorient their research in order to study the new coronavirus. If the university’s research themes had been prescribed in detail from above, these changes would not have been possible. The historic reorientation of KI’s research under COVID-19 – a reorientation driven by individual researchers and project leaders  – is an excellent example of academic freedom in practice.

Research funding and education

Another aspect is the development of research funding in the short and long term. Issues related to research funding and grants affect the boundaries of academic freedom. Tighter resource allocation leads to tougher prioritization. This in turn can narrow the spectrum of funded research areas and lead, in practice, to restricted academic freedom.

It is important to also highlight the importance of education in the context of academic freedom. Terence Karran and colleagues have written about this in the article, “Measuring academic freedom in Europe: a criterion referenced approach”. They state that “Sweden is […] distinct, in that it has no mention of academic freedom for teaching in either the Constitution or the law, but provides legal protection for research.”

Is academic freedom in jeopardy?

Recently I participated in a webinar entitled, “Is Academic Freedom in Jeopardy?” hosted by the Network for Researchers and Politicians (RIFO) together with The Young Academy of Sweden.

The invitation read as follows:

“In numerous countries, the role of higher education institutions as an independent reflective force in society is threatened, both in Europe and in other parts of the world. In some countries, politicians limit higher education institutions’ freedom to independently decide on educational content and structure and to select research questions. It also happens that individual researchers are threatened to stop them from communicating about their work and scientific results. Similar trends can be seen in Sweden and issues of academic freedom are highly topical. The question has even been raised in a government proposal for an amendment to the Higher Education Act, giving academic freedom greater weight.”

The seminar clearly demonstrated that we need to discuss these issues across societal and professional boundaries. I hope that this debate continues and am prepared to play an active part in it. Watch the entire seminar here (in Swedish) and see my previous blog post where I discuss different perspectives on academic freedom in Sweden and internationally.

Increased autonomy

It is my and KI’s view that the government’s and the Riksdag’s main task is to create long-term conditions for a high-quality and competitive higher education sector. This does not mean that the universities should be tightly controlled. On the contrary. It is our firm belief that increased autonomy is the optimal path to success if Sweden is to succeed in strengthening the higher education sector and advance its position as a prominent knowledge and research nation.

Some time ago, KI submitted its opinion on a Ministry of Education memorandum about proposed changes to higher education law.

An excerpt from our opinion:

“The development of society and the quality of society’s institutions depend on constructive criticism from researchers, and constructive criticism from researchers depends on academic freedom. It is important to be aware that conflicting goals regarding governance and freedom are the norm, but must be highlighted, managed, and kept in check. It is important to safeguard academic freedom while the opportunity still exists. At a later stage, it may be too late or much more difficult.”

Academic freedom should not be taken for granted. There are many examples in our world and throughout history that show how it has been threatened, neglected, or crushed. We all have a responsibility to protect it, just as we in academia must take great responsibility for it. We must never back down from our demand for academic freedom.