Studentbloggen

Hej kära studenter, 

Mitt namn är Daniela och just nu går jag på termin 5 (T5) på psykologprogrammet här på KI. T5 börjar med en väldigt speciell kurs, den prekliniska kursen, som kan väcka lite blandade känslor hos studenterna. Denna kurs består av två moment men jag kommer att ägna dagens blogg åt moment 1 och mina erfarenheter av det. 

Vad är den Prekliniska tentan?

Moment 1 på den prekliniska kursen är en kurs där våra kunskaper från de två första åren på psykologprogrammet sätts på prov genom både en muntlig och skriftlig tenta. Detta moment testar vår förmåga att integrera information från de olika kurserna och förbereda oss inför den kliniska delen av programmet.

Den muntliga examinationen går ut på att vi i grupper om cirka fem personer får en fråga att presentera och diskutera inför en panel med tre lärare. Vi presenterar ungefär 20 minuter och har sedan en diskussion på cirka 25 minuter där vi ska kunna svara på panelens frågor och integrera all den kunskap vi samlat på oss hittills. Vi bedöms både individuellt och som grupp – det är därmed lika viktigt att vi kan samarbeta bra och att alla får komma till uttryck som att vi har koll på vårt eget. 

Den skriftliga examinationen går ut på att vi nu enskilt ska svara på 2 av de 3 essä frågorna som presenteras för oss i tentan. Man får skriva max 1000 ord på varje. Och för att få godkänt behöver man få 6 av max 10 poäng. Men om man får 1 poäng lägre, alltså 5, då har man en chans att komplettera om man dock får 4 eller lägre, då behöver man göra omtenta.

Hur förberedde jag mig?

Alla förbereder sig på olika sätt. Vissa börjar plugga bara några dagar innan, medan andra kör på hela sommaren. Själv är jag någonstans mitt emellan. Jag började ganska tidigt med att repetera gamla instuderingsfrågor, så jag slapp stressa senare. Jag är en sån som gärna förbereder mig för att inte bli onödigt stressad när det väl gäller, så en gång i veckan under augusti gick jag igenom frågorna kort för att hålla minnet fräscht. Även om det kändes segt då, är jag nu tacksam – det gjorde att jag kunde plugga mer effektivt när kursen väl drog igång.

Jag pluggade också tillsammans med en kompis veckan innan kursstart. Vi testade varandra på frågor och gamla tentor, och det var både roligt och lärorikt. Som jag nämnde i en av mina tidigare bloggar, utgör 90% av vårt lärande att behöva förklara något för någon annan, vilket hjälper till att sätta kunskapen på plats. 

När kursen började

Första dagen fick vi en genomgång av hur kursen skulle se ut, och sen delades vi in i grupper för att tillsammans repetera vad vi kom ihåg från de tidigare terminerna. Efter det fick varje grupp en fråga att diskutera ur ett biopsykosocialt perspektiv, där vi skulle testa att integrera informationen som vi lärt oss hittills på utbildningen. 

På måndag eftermiddag fick vi vår fråga för den muntliga tentan och två dagar på oss att förbereda presentationen. Vi satte igång direkt med att samla in information och förbereda oss för eventuella följdfrågor från panelen. Torsdag kl 13 var det dags. Jag var ganska nervös, eftersom muntliga prov inte är min starka sida, men det gick faktiskt bättre än jag trodde. 

Förberedelser inför den skriftliga tentan

Efter den muntliga delen tog jag ett par dagar för att vila och återhämta mig från allt. Sen började jag plugga inför den skriftliga tentan. Jag la upp ett schema och pluggade från 10 till 17 varje dag, men såg till att få in pauser för att träffa vänner, träna, gå ut till naturen, få lite solljus mm. Jag var glad att jag hade börjat repetera i augusti, för det gjorde att jag kunde ta det lugnare under de sista dagarna. Fredag kl 8 var det dags för det skriftliga delen.

Nu är både den muntliga och skriftliga delen av Prekliniska kursen avklarad, och det känns som att allt jag har lärt mig hittills verkligen har fallit på plats. Det har varit intensivt, men också väldigt givande! Jag måste erkänna att det inte var lika skrämmande som jag trodde från början. Många pratade om hur krävande och utmanande denna tenta skulle vara, men jag känner att jag hade klarat det även utan att börja förbereda mig en månad i förväg. Dock ångrar jag inte att jag gjorde det, för nu sitter all information stadigt i mitt långtidsminne! Ett litet tips är att inte stressa er alldeles för mycket– det här är som vilken tenta som helst, inte någon spärrtenta som många verkar tro. Det finns tillfällen för omtenta och möjlighet att komplettera både den skriftliga och muntliga delen.

// Daniela