Studentbloggen

Nu har termin 5 VFU-perioden börjat, och den kommer att vara min sista. Den här gången hamnar jag på Klinisk immunologi i Huddinge. På mina tidigare VFU-perioder handlade det mest om att gå runt på kliniken, träffa olika avdelningar och få en bild av vad en BMA faktiskt gör. Det var en bra introduktion och jag lärde mig mycket om hur verksamheten fungerar, men jag var mer åskådare än deltagare.

Den här gången är det tvärtom. Vi har ett eget miniprojekt som pågår under hela de fyra veckorna, och fokus ligger på labbandet. Det är mycket mer “så här jobbar man på riktigt” och mycket mindre guidad tur.

Vad är det vi gör?

Projektet går ut på att validera Sysmex PS-10, en maskin som automatiserar uppsättningen av TBNK-analys. TBNK är en flödescytometrianalys där man räknar T-, B- och NK-celler i patientprover, och den används bland annat för att följa immunförsvaret hos patienter. Idag sätts analysen oftast upp manuellt med pipettering, men en maskin skulle kunna göra den snabbare och mer standardiserad.

Frågorna vi försöker svara på är ganska konkreta. Blir resultaten likvärdiga med de från manuell pipettering? Går det snabbare? Blir det säkrare för patienten? Och vad kan man förbättra i metoden? För att ta reda på det kör vi samma prover både på maskinen och manuellt och jämför.

Vecka 1: introduktion, planering och manuell TBNK

Första veckan handlade om att komma in i verksamheten och lära sig TBNK-analysen manuellt innan vi började jämföra något. Vi hade också en hel del planeringsarbete: vi satte ihop ett flödesschema över hur analysen ska gå till och planerade upplägget för hela projektet.

Det kändes riktigt bra att få planera själva. Vi fick träna på att göra flödesscheman redan tidigt i termin 1, och nu, fyra terminer senare, märker jag hur mycket det har gett. Det har blivit en vana att tänka igenom hela arbetsgången steg för steg innan man sätter igång, och det uppskattar jag verkligen. Det gör att vi BMA-studenter är redo och inte hamnar i situationen där man inte vet var man ska börja när man väl är ute i arbetslivet och hanterar riktiga patientprover.

Vecka 2: fullt upp i labbet

Det här var den mest intensiva veckan. Vi körde prover på maskinen och manuellt, om och om igen, för att få data att jämföra. Det var många moment att hålla koll på och mycket pipettering, men det var också här det kändes mest som riktigt BMA-arbete.

En dag såg ut ungefär så här: vi körde två prover per dag, och totalt ska vi köra tio prover för vårt projekt. Eftersom jag har jobbat i labb tidigare är pipetteringstekniken inget som oroar mig, så själva labbdelen var faktiskt inga konstigheter.

Det som var klurigare var maskin- och datadelen. Vi behövde sätta upp ett pipetteringsprogram som Sysmex-maskinen sedan ska köra, alltså programmera det själva. Vi skulle också skapa alla filer och analyser på DxFLEX. Vi är inte vana vid rutinerna på just det här labbet, och mycket av arbetet sker digitalt, så det kändes svårt i början. Men när jag väl kom igång och började labba märkte jag att det inte var lika svårt som jag hade trott.

En annan utmaning var att tolka resultaten och gata, alltså att avgränsa cellpopulationerna i graferna framför datorn så att man kan räkna hur många T-, B- och NK-celler provet innehåller. I början fattade jag ingenting och förstod inte riktigt vad jag höll på med. Efter träning med min handledare har det blivit bättre, och jag förstår lite mer för varje dag.

Så här kan det se ut när jag gatar eller “gating” (som vi säger på labbet). Bilden visar ett exempel på en analys, där varje ruta är ett steg i att plocka ut rätt celler. Jag börjar brett och avgränsar sedan stegvis. Först separerar jag beads från cellerna, sedan väljer jag ut lymfocyterna, och därefter delar jag upp dem i T-celler, B-celler och NK-celler. T-cellerna går jag vidare med och delar upp i CD4- och CD8-positiva. Varje ruta bygger på den förra, så en gräns som dras lite fel tidigt påverkar allt som kommer efter. Det är därför det var så förvirrande i början, men när man väl förstår logiken blir det som ett pussel där man följer cellerna steg för steg.

Vecka 3 och 4: rapportskrivning

Nu har jag gått två veckor av VFU:n, och de två sista veckorna får vi tid att sammanställa resultaten och skriva rapporten. Det är en annan typ av arbete än labbandet, men minst lika viktigt, eftersom det är i rapporten man visar vad man har kommit fram till.

Det som känns svårast just nu är att tolka all data och sammanfatta den i en rapport. Skrivdelen känns lite tyngre än labbandet, för det är här man ska visa att man verkligen har förstått, och det ska göras skriftligt. Efter det ska vi dessutom presentera rapporten. Jag har alltså två veckor på mig att bli klar med rapporten, och presentationen kommer om två veckor.

Att gå från labb till skrivbord är en stor omställning. I labbet har man tydliga moment att följa och kan se att man blir klar med något. Med rapporten måste man själv bestämma vad som är viktigast att lyfta fram och hur man vill berätta det. Samtidigt är det en bra träning inför framtiden, eftersom dokumentation och att kunna förklara sina resultat är en stor del av arbetet som BMA.

Vad jag tar med mig

Att få äga ett projekt under VFU:n är något helt annat än att bara observera. Jag har fått förståelse för hur en analys valideras, varför man jämför metoder och hur mycket planering och dokumentation som ligger bakom att en ny metod kan tas i bruk. Det är lätt att tänka att en ny maskin bara ställs in och börjar köras, men bakom ligger många prover, mycket jämförelse och noggrant arbete.

Det som verkligen sticker ut för mig är att jag har varit på exakt samma klinik förut. I termin 1 skuggade jag här under en dag, och då var allt nytt. Jag stod mest bredvid och hängde med så gott det gick. Nu är jag tillbaka efter fyra terminer, med mycket mer kunskap, och kan faktiskt förstå vad som händer och varför. Jag känner en stor skillnad mellan då och nu.

Eftersom det här är min sista VFU känns det också lite som en sammanfattning av hela utbildningen så långt. Från att vara åskådare får jag nu själv planera, labba, tolka data och skriva rapport. Det känns som ett bra avslut och gör mig mer redo för arbetslivet.

Tips till dig som ska ut på VFU

• Läs på om analysen eller metoden i förväg. Då kommer du in i arbetet snabbare och kan ställa bättre frågor.
• Våga fråga din handledare. Det är bättre att fråga en gång för mycket än att göra fel i tysthet.
• Skriv anteckningar löpande. Särskilt om du ska skriva en rapport efteråt glömmer du mer än du tror.
• Var inte rädd för att inte förstå i början. Det blir bättre dag för dag.

/Hoang, biomedicinsk analytikerstudent