Att säga hejdå till ens senaste fyra månaders vardag
Hur gör en det? Tackar och bockar för fyra månader som varit fantastiska. Säger hejdå till tiden som innehållit upplevelser, intryck, vänner, händelser och äventyr som skulle kunna vara under flera år. Ja hur gör en? Inte vet jag. Men jag vet att jag avskyr det. Så som jag alltid, alltid har avskytt avsked.
Men ett hejdå blir det. Oavsett om jag vill det eller inte. Imorgon lyfter jag mot Sverige och på samma sätt som det kan kännas svindlande och pirrigt att komma hem till sommarstockholm så är det med en stor tyngd som jag lämnar. Då jag känner mig själv så vet jag att allt har sin tid och att jag väl hemma kommer kliva in i Sverigebubblan och i min vardag hemma (som jag ÄLSKAR!). Men just nu känns det trots det tungt att Aussie-livet inte hänger med hem.
Trots alla tårar, all oro och all förtvivlan innan resan kan jag räkna antalet dagar då jag haft känslan av att vela åka hem på typ två fingrar. Så till dig som känner dig kluven och funderar på hur allt kommer bli – det lär bli magi! Jag kommer vara för evigt tacksam för denna resan. För en tid FULLSPÄCKAD av minnen, upplevelser, utmaningar, resor, tragglande av engelska, fina människor, topnotch roomiesar, energi, skratt, sol, värme, moln, kyla, solnedgångar på stranden, dans på bord, vaniljsås, megamycketplugg och allt där emellan. Fyra månader som gått snabbare än snabbt men som innehållit mer än jag någonsin kunnat ana.
Men nu blir det ett tack och hej. Eller på återseende, för det känns bättre. Sen får vi se om det någonsin blir så. Nu ska jag hem till min vardag som jag också älskar. Till en årstid som jag älskar. Fina Sverige, Stockholm, Härnösand och Småland. Nu är jag på väg.
0 kommentarer