Pluggdag med inslag av 3000 meters fritt fall
Då vi fick ställa in förra veckans fallskärmshopp var det idag dags på nytt. Vi cyklade ner tidigt till stranden för att se hur vädret skulle arta sig, käkade lite frukost och hann just börja plugga när två lediga platser i nästkommande grupp fanns tillgängliga. Det var lite mulet men trots det så hoppade vi in i gruppen och drog på oss utrustning. En hel del väntan och flera moln kom in på himlen, men det var bara att gilla läget och dra mot flygplatsen. Sju instruktörer och sju tandemhoppare klämde in sig i världens minsta plan och efter en kvart i det högt mullrande planet skulle första gänget hoppa ut. Då jag satt längst in fick jag hoppa sist och såg därmed alla sugas ut genom planet och försvinna snabbt som blixten. Efter att fyra av hopparna kastats av planet körde vi vidare en bit för att inte hoppa på samma ställe och det blev nu dags för mig att släppa på kontrollen.
Och allt gick så otroligt fort. Ett tu tre så var det jag som satt på kanten 3000 meter upp i luften och ui nästa millisekund slussades jag ut i luften. Det var en helt sjuk känsla att kastas ut i 200 kilometer i timmen och jag älskade det! Solen sken där ovanför molnen och efter 45 otroligt snabba sekunder var jag såväl mitt bland molnen som uppskjuten av själva fallskärmen. Men som sagt – vilken känsla!
Trots att dagen innehållit ett fallskärmshopp så är det nu plugg som gäller. Lite hög på adrenalin så det ska nog gå bra, även om det är väldigt, väldigt frustrerande för mig att det tar så mycket mer tid när allt görs på engelska. Men vad tusan, förhoppningsvis är jag så mycket bättre när jag kommer hem och då får det vara värt slitiga timmar här. På tal om slitigt så är det nu (hehe, lagom tills vi hade hoppat klart) strålande sol, så plugget görs från stranden. Det är helt okej.
0 kommentarer