#KIgrad21: Förbättringsområden på läkarprogrammet

25 januari, 2021

Min resa genom läkarprogrammet på Karolinska Institutet (KI) har nått sitt slut. I mina sista blogginlägg summerar jag min tid på läkarutbildningen från dag ett till examen. I detta inlägg får du ta del av några förslag till förbättringsområden på läkarprogrammet.

Läs mina andra inlägg i serien ’KIgrad21’:

Förbättringsområden på läkarprogrammet

Den svenska läkarutbildningen håller en mycket hög standard. Att utbildningen dessutom är helt gratis för oss är helt fantastiskt och något vi bör värna om. Det vore dock en lögn att påstå hur perfekt min läkarutbildning har varit. Liksom att studenter ber om att få återkoppling, är det minst lika viktigt att studenter ger återkoppling till utbildningen. Det finns alltid förbättringspotential och här nedan listar jag några exempel på sådana inom läkarutbildningen:

Praktik 👩🏻‍⚕️ – När läkarstudenter börjar sin första praktik hade jag önskat en mer strukturerad genomgång kring rollen som läkarkandidat. Det är trots allt en stor skillnad mellan campus- och kliniklivet. Man är extremt ensam som läkarstudent på kliniken och varje vecka (ibland dag) befinner vi oss på en ny arbetsplats med nya kollegor. I början kan det vara tufft för främst yngre studenter att veta vad som förväntas av dig som student och vad du kan förvänta dig av praktiken. Jag hade därför önskat en mer detaljerad introduktion till livet som läkarkandidat, tips och råd från äldre studenter, möjlighet att gå två och två som student i början, eller en lathund med läkarkandidatens uppgifter, rättigheter och skyldigheter.
Handledning 👩🏻‍🏫 – Under min praktik på läkarprogrammet har handledningen varit av varierande kvalitet. Dåliga handledare har varken haft tid, ork, intresse eller pedagogisk kompetens. Bra handledare har haft (skapat) tid, ork, intresse och pedagogisk kompetens. Läkarprogrammet borde garantera en högre basal nivå på handledningen under vår praktik, eftersom studentens upplevelse och lärande till stor del beror av god handledning. Handledning bland läkare borde därför premieras i större utsträckning. Det bör ställas högre krav på handledare överlag och de borde få en mer strukturerad genomgång/utbildning i pedagogik samt hur man ger och mottager återkoppling.
Återkoppling 💬 – Konsten att ge konstruktiv återkoppling, såsom att identifiera styrkor, svagheter och förbättringsområden hos studenten, har tyvärr varit extremt sällsynt på min läkarutbildning. I rollen som handledare ingår att kunna ge återkoppling och det förekommer alltför sällan. När det förekommer så är återkopplingen oftast värdelös. Återkopplingen är antingen för intetsägande (”Fortsätt så!”, ”Det kommer med tiden!”) eller för specifik och omöjlig att applicera i andra sammanhang (t.ex. hur man formulerar en journalanteckning, där olika läkare har helt olika smak/krav). Utbildningen borde ställa tydligare krav på hur återkoppling ska ges och ge verktyg för detta, liksom att det måste finnas tillräckligt med tid för handledarna att ge återkopplingen på.
Simulering 🏥 – Fler simuleringsdagar på läkarprogrammet. Simulering är ett effektivt utbildningsmoment, eftersom du får observera och jobba med andra läkarstudenter, liksom öva på att ge och få konstruktiv återkoppling. Simuleringar är övningstillfällen och efterliknar verkliga patientsituationer, med fördelen att du kan begå många misstag utan att det påverkar en patients livsöde. Mer övning ger mer färdighet. I slutändan handlar dock det mesta om tid och resurser, där simuleringsdagar tyvärr är krångligare och dyrare att arrangera, eftersom det krävs simuleringsdockor, sjukvårdsmaterial och personal avsatta för just detta ändamål. Det är betydligt smidigare att placera ut studenter på olika praktikplatser där det ändå finns läkare som bemannar och till på köpet kan ta hand om en student. Man skulle dock kunna anordna simuleringar i större grupper av studenter där fler studenter kan sitta som observatörer och lära sig utav andras prestationer och återkopplingar.
Praktiska examinationer 🩺 – Mer av de praktiska examinationerna med efterföljande individuell återkoppling. Dessa har varit riktigt bra inlärningstillfällen och motsvarar på bästa sätt den reella kompetens som krävs i arbetslivet för en läkare. Inför fler sit-ins, eftersom det är mindre resurskrävande än andra former av uppstyrda praktiska examinationer som OSCE, men garanterar samtidigt möjlighet till strukturerad återkoppling för studenten.
Studentvalda kurser (SVK) 🗳 – KI:s läkarstudenter läser totalt 33 hp av valbara kurser på det 5,5-åriga läkarprogrammet. Det är sammanlagt värt mer än en hel termins studier. SVK har varit fantastiskt kul, eftersom jag annars aldrig hade åkt till Indien eller fått möjligheten att gå en traumakurs. SVK är dock per defintion inte nödvändigt för en läkarexamen, eftersom de är studentvalda och alla följaktligen läser helt olika kurser. En mindre andel SVK i utbyte mot mer tid på basspecialiteter som t.ex. akutsjukvård, pediatrik eller anestesi, vore gynnsamt för att skapa en mer gedigen grund för oss läkarstudenter att stå på.