Besökte en högst intressant men kontroversiell utställning idag med riktiga bevarade människokroppar. Utställningen ägde rum i Uppsala och påminde mycket om Body Worlds som ju är en en välkänd utställning runtom i världen med äkta människokroppar. 

Konserveringstekniken av kropparna kallas plastination och utvecklades av tysken Gunther von Hagens. Slutresultatet innebär kroppar som är helt och hållet luktfria och torra, samt kan bevaras under en obestämt lång tid. På så sätt har man kunnat undervisa och sprida kunskap kring människokroppens anatomi och även patologi (sjukdomstillstånd som vid lungcancer). Oerhört lärorikt som läkarstudent exempelvis.


Det som är kontroversiellt med dessa utställningar är processen kring hur de får tag på donatorer – Vilken information får donatorerna innan de avlider? Hur informerades dem? Utställningen idag utgav sig för att ha inhämtat donatorer från ett amerikanskt donatorprogram, men generellt var det extremt bristfällig information kring denna process och varifrån donatorerna kom ifrån. Detta kändes extra angeläget när det t.ex. fanns en gravid kvinna med sitt barn med i utställningen. Som besökare kunde man också fritt fram vidröra alla preparat hursomhelst, vilket kändes respektlöst och bisarrt. Gick därför därifrån med blandade känslor av fascination och obehag.

Ny vecka och nytt sjukhus. Från ÖNH-kursen i Karolinska sjukhuset Huddinge, tar vi oss tillbaka in till stan och förkovrar oss i oftalmologi på S:t Eriks Ögonsjukhus. Det här må nog vara den mest nischade läkarspecialiteten hittills, även om ämnesområdet är extremt komplext och brett vid djupdykning. Innan jag började läkarprogrammet, hade jag siktet inställt på att bli oftalmolog (ögonläkare) och auskulterade en ögonläkare sommaren efter termin 2. Förstod väl lika mycket innan som efter jag klev in på ögonkliniken 😂 och tankarna kring ögonspecialiteten försvann i takt med brist på exponering av området samt insikt kring hur nischat och komplext det verkade. Tre år senare, hoppas jag kunna få upp ögonen för ögonspecialiteten igen 👀. 

Först ut på schemat var synundersökning. Vi lärde oss hur man gör en vanlig synundersökning och hur man tolkar resultaten. Innan vi går igenom de olika stegen i en synundersökning, kan det vara bra att ha lite grundläggande koll på ögonspecialiteten och dess olika begrepp. Liksom en kursare sade, är ögonkursen som ett enda glosförhör. Välkommen till en helt ny värld med nya bisarra termer!

  • Oftalmologi: Läran om ögats fysiologi (friska) och patologi (sjukdomar).
  • Oftalmiatrik: Läran om ögonläkekonst (behandlingsmetoder för ögonsjukdomar – läkemedel, kirurgi, laser m.m.).
  • Oftalmolog: Specialistläkare inom oftalmologi. Läs mer här
  • Ögonsjuksköterska: Assisterar t.ex. vid kirurgiska ingrepp inom ögonspecialiteten. Specialistutbildning inom ögon efter sjuksköterskeprogrammet. Läs mer här.
  • Optiker: Specialiserar sig inom syn (både det friska och det sjuka). Läs mer här.
  • Ortoptist: Egen yrkeskategori som specialiserar sig inom skelning, barnögon, ögonrörelse/-muskulatur. Läs mer här.
  • Optometrist: Används framför allt utomlands. Optiker från dagens svenska optikerutbildningar blir egentligen per definition optometrister, vilket innebär att man exv. kan förskriva recept från synundersökningar. Läs mer om skillnaderna mellan optometrist och optiker här.
  • Synpedagog: Person som jobbar på en syncentral (nationell specialistverksamhet), en instans som specifikt tar emot personer med synnedsättning och blindhet. Läs mer här.

 

Vad undersöks och hur tolkas resultaten vid en synundersökning?
Underförstått är såklart att synen undersöks, men i en fullständig synundersökning ingår så mycket mer. Om du någon gång varit hos optikern kommer du säkert känna igen flera av nedanstående tester.

  1. Papill (= in-/utgång för synnerven) – Fotografering av papillen möjliggör upptäckter av sjukliga förändringar som tecken på ögonsjukdom. Ej att förväxla med ögonbottenfotografering, vilket kräver pupillvidgande ögondroppar och ger en heltäckande bild av näthinnan/ögonbotten.
  2. Visus (synskärpa) – Fovea är ett litet område på näthinnan i ögat som också är det enda område som gör att vi ser skarpt (ger synskärpan). Här görs den klassiska undersökningen där du förväntas läsa av bokstäverna på en syntavla, ända ner till den minsta möjliga raden, ett öga i taget. Varje rad motsvarar ett värde som anger vilket visus du har.
    • ≥1.0 i visus anses vara normalt.
    • Fri visus / okorrigerat / OK – anger ditt visus utan glasögon/linser.
    • Korrigerat / egna glasögon / EG – anger ditt visus med glasögon/linser.
  3. Refraktion (ögats brytningsförmåga) – Undersöker förekomst av brytningsfel i ögat och ackommodation (ögats förmåga att anpassa synen på olika avstånd), görs oftast i samband med visusundersökningen ovan. Följande brytningsfel förekommer:
    • Emmetropi – normal brytning
    • Hyperopi – översynthet, kräver sfäriskt plusglas, anges under ”Sfär” som ex. +0.50 i glasögonreceptet.
    • Myopi – närsynthet, kräver sfäriskt minusglas, anges under ”Sfär” som ex. -1.50 i glasögonreceptet.
    • Astigmatism – ojämn hornhinna som ger olika brytkrafter vid olika meridianer, kräver cylinderglas och anges under ”Cyl” som ex. -2.25 i glasögonreceptet.
  4. Ögonmotilitet (ögats rörelseförmåga) – Undersöker ögonmuskulaturen, upptäcka eventuella muskelpareser/-funktionsnedsättningar. Ögonen bör följa med i rörelsen symmetriskt.
  5. Skelning (ögonriktning) – Undersöker förekomst av felaktig ögonriktning (exv. ena ögat står riktat utåt eller inåt), genom att utföra ”Cover”- och ”Uncover”-test. Det finns manifest skelning (yns hela tiden) och latent skelning (syns endast när man är trött). De flesta har en latent skelning i bägge ögonen, vilket såklart är helt ofarligt.
  6. Synfält – Undersöker perifert seende, dvs. den del av synomfånget som ligger utanför det skarpa seendet. Vid en stroke kan det förekomma bortfall av vissa delar i synfältet.
  7. Diplopi (dubbelseende) – Vid dubbelseende undersöks om det rör sig om monokulär diplopi (ser dubbelt när man tittar med ett öga) eller binokulär diplopi (ser dubbelt när man tittar med båda ögonen).
  8. Pupillreflex (ljusreflex) – Undersöker om pupillerna kontraherar och dilaterar symmetriskt när ljus lyser rakt in mot pupillen på båda ögonen.

Studentambassadörer är något som finns på de flesta universitet och högskolor runtom i landet och fyller en viktig funktion i att representera sitt lärosäte och förmedla information om utbildningen. På KI tar vi varje höst in en drös nya studentambassadörer, allteftersom gamla tar examen och i stället blir alumner. I helgen var det därför dags för mig och två till gamla studentambassadörer att arrangera årets introduktionsdag för nya ambassadörer. Dagen bestod av informativa föredrag kring studentambassadörens roll, uppdrag och skyldigheter, varvat med gruppövningar och presentation. 

Jag är nu inne på mitt fjärde år (😱) som studentambassadör för KI och hoppas kunna fortsätta ända in i mål. Det här är ett alldeles perfekt extraknäck vid sidan av studierna, där vi både får möjligheten att möta, inspirera och hjälpa potentiella sökande till KI, samtidigt som vi själva lär oss av varandra vad gäller de olika utbildningarna.

Våra arbetsuppgifter innefattar alltifrån att stå på utbildningsmässor, ta emot skuggningar, ta emot besök på KI från andra skolor, åka till andra skolor för att prata om KI osv. Sedan finns då och då även möjlighet att vara med på olika KI-evenemang för att hjälpa till med arrangemanget. Senast var jag på ett cancerforskningsevent t.ex.


Tidigare inlägg under ’studentambassadör’.

 

Det skriftliga förhöret (a.k.a. förhörsseminarium) idag gick fint och var av ytterst avslappnad manér. Efter avslutad provtid på 1h, bytte vi prov med varandra, gick igenom frågorna i helklass och lämnade till sist in skrivningen till kursledningen för slutgiltig rättning. Underkänd kunde man bli, men ska hittills inte hänt någon som gått kursen. 

Det skriftliga provet på ÖNH-kursen

Dessa små skriftliga förhör (tentamensövningar / mock exams) är grymt hjälpsamma på vägen till den slutgiltiga tentan (domedagen) i slutet på hela NSP-kursen. Liksom tentamensövningen efter psykiatrikursen, var provet vi skrev idag en relevant summering av det vi lärt oss under kursen.

Nu tar vi helg!

Öron-näsa-hals-(ÖNH)-momentet lider mot sitt slut. Redo eller inte, så väntas imorn ett skriftligt förhör på allt det vi lärt oss under vår korta tid (2 veckor) på ÖNH-kliniken. Men innan avrundning tänkte jag tillägna ett inlägg åt att berätta om kandidatmottagning. Vad är det och hur fungerar den?

På läkarutbildningen i Sverige har vi mycket praktik redan från tidiga terminer, vilket är fantastiskt. Däremot sker praktiken (VFU) alltsom oftast enskilt som läkarkandidat. Varje student går alltså ensam tillsammans med andra läkare och vårdpersonal. Vi har ytterst sällan praktik i grupp och ännu mer sällan är vi på en praktikplats där studentens lärande faktiskt prioriteras. I stället är vi kandisar (förutom det faktum att vi hoppar runt på nya arbetsplatser alltifrån dagligen till veckovisa byten) något för ofta också utplacerade på praktikplatser där handledarna antingen är helt ointresserade av att lära ut eller inte blivit informerade, pga personalbyte, dålig kommunikation eller helt enkelt tids- och resursbrist, vilket många problem mynnar ut i.

Anatomisk översikt av öron, näsa och hals

Kandidatmottagningar är därför mycket uppskattat under läkarutbildningen, de få gånger det erbjuds. En kandidatmottagning är som namnet antyder, en mottagning ledd av oss kandidater (läkarstudenter) med handledare som är helt och hållet till vårt förfogande, utan egna inbokade patienter eller arbetsuppgifter under den tid som kandidatmottagningen äger rum. Detta i kontrast till vanliga klinikplaceringar, där jag som läkarstudent i bästa fall får en utsedd handledare, men denne har ju produktionskrav med sitt jobb att sköta parallellt som hen ska handleda läkarstudenten. På kandidatmottagningen finns alltså betydligt mer tid och resurser per student.

Nu i veckan hade jag två dagar med kandidatmottagning på schemat. Vi var indelade i grupper om 2-3 studenter per rum där vi fick turas om att handlägga helt egna patienter med öron-näsa-hals-besvär. En student ansvarade för varje patient – tog anamnes (patientsamtalet), undersökte (kolla in i öron, näsa, mun och svalg) och journalförde hela arbetet, självklart efter konsultation och hjälp från våra fantastiska handledare/kursamanuenser.

Min grupp fick bl.a. träffa patienter med följande besvär:

  • Septumdeviationer – Sned nässkiljevägg pga t.ex. våld/trauma eller medfödd missbildning i ansiktet.
  • Septumperforation – Hål i nässkiljeväggen efter tidigare operation i området, en komplikation till kirurgi med andra ord.
  • Pleomorft adenom – Godartad tumör kring parotiskörteln (spottkörteln) i ansiktet vilket syns som en långsamväxande utåtstående knöl på sidan av ansiktet.

Eftersom detta är en specialistklinik inom ÖNH och dessutom på ett sjukhus, har patienterna oftast mer sällsynta och svårare besvär. De är också vanligtvis välutredda och inkommer nästan alltid via remiss från vårdcentralen / privat specialistklinik ute på stan / ÖNH-akuten på Huddinge sjukhus.

Bild från kandidatmottagningsrummet med den klassiska undersökningsstolen som patienterna sitter i när de blir undersökta.

 


Tidigare inlägg relaterade till kandidatmottagning:

  1. Kirurgmottagning och kandidatmottagning
  2. Praktik på Gustavsbergs vårdcentral
  3. Klinisk utbildningsavdelning (KUA)
  4. Min första nattjour