Allvarligt läge för Karolinska Universitetssjukhuset
I början av maj meddelade sjukhusdirektör vid Karolinska Universitetssjukhuset, Björn Zoëga, öppet och utan försök till förskönande beskrivning att det råder ekonomisk kris. Några veckor senare skrev han på sin blogg att sjukhuset behöver spara mer än en miljard kronor under 2019 och att 550 medarbetare ska varslas om uppsägning. Tidigare hade man även infört anställningsstopp. Björn Zoëga har därefter frekvent pekat på allvaret i situationen, bland annat i flera blogginlägg nu under hösten. Det ekonomiska resultatet för sjukhuset under 2019 beräknas landa på minus 1,6 miljarder kronor.
I onsdags kom besked att sjukhuset lägger ett varsel på 250 läkartjänster och 350 underskötersketjänster. Det innebär att krisen nu nått en ny nivå – för första gången inom ramen för den pågående krisen så är det vårdpersonal som direkt kommer att drabbas av nedskärningar. Redan innan varslet har många anställda pekat på en mycket ansträngd situation för delar av vårdverksamheten vid sjukhuset.
Reaktionerna och protesterna från personal, fackliga organisationer och den politiska oppositionen i Region Stockholm har inte låtit vänta på sig, något som också Zoëga själv skriver om på sin blogg. Läs gärna de frågor och svar som publicerats om besparingarna.
Anpassning
Från sjukhusets sida betonas att neddragningen i första hand ska ses i skenet av att sjukhuset, i och med de omfattande strukturella förändringar som skett på senare år, nu har färre vårdplatser och tar hand om färre patienter. Det här är en anpassning av organisation till det nya uppdrag som finns.
Olika bilder och olika perspektiv, alltså. Oavsett detta delar nog många bilden av att läget är mycket allvarligt och att allt nu måste göras för att under rådande ekonomisk kris säkerställa fortsatt hög patientsäkerhet, hög tillgänglighet och en optimalt god kvalitet i vård, forskning och utbildning.
Det är fullt relevant att diskutera hur den här situationen uppkommit och på sikt är det viktigt att analysera, dra slutsatser och lärdomar av det här – inte minst för att undvika att hamna i en liknande situation igen. Men krisen är ett faktum här och nu. Det gäller således att hitta lösningar och vägar ut från det prekära läge som Karolinska Universitetssjukhuset är i.
Allvaret
Alla, och inte minst vi på KI, förstår allvaret i situationen och att åtgärder krävs. Men KI ser också med stor oro på långsiktiga konsekvenser och risker för klinisk forskning och utbildning. Med andra ord, kortsiktiga och akuta besparingar i tider av kris får inte ske på ett sätt som äventyrar kvaliteten på lång sikt. Det är en mycket stor utmaning att få ihop dessa två perspektiv och de kräver nära samverkan mellan KI och sjukhuset.
Jag och övriga medarbetare inom KI följer noga det som nu sker inom Karolinska Universitetssjukhuset. Vi i KI:s ledning har regelbundna möten med sjukhusdirektören och det pågår en kontinuerlig dialog mellan sjukhuset, Region Stockholm och KI på flera olika nivåer och inom olika områden om den situation som uppstått och vägen framåt.
Säkerställa samverkan
I KI:s och mitt fokus ligger naturligtvis att – trots det akuta ekonomiska läget på sjukhuset – säkerställa en kontinuerlig samverkan mellan sjukhuset, Region Stockholm och KI för att vidmakthålla en fortsatt väl fungerande verksamhet när det gäller verksamhetsförlagd utbildning och klinisk forskning. Det är min bestämda uppfattning att sjukhusledningen menar vad den säger när det gäller utbildning och forskning. Björn Zoëga var tydlig i ett blogginlägg för bara ett par veckor sedan:
När det är ont om pengar, som nu, så är det viktigt att besparingarna inte går ut över den här viktiga kliniska forskningen och utbildningen. Det handlar precis som alltid om prioriteringar, och att prioritera forskningen för framtidens patienter.
Det finns garanterat anledning att återkomma i den här frågan. Det rör sig om att leverera säkrast tänkbara vård, men också om att upprätthålla ett världsledande ekosystem för medicinsk forskning och utbildning.
0 comments