Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Läget i Iran just nu är djupt oroande. Jag följer händelseutvecklingen nära. I tidigare inlägg på bloggen har jag varit tydlig i mitt fördömande av regimens våldsamma agerande och jag står även bakom det fördömande som Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) gemensamt gick ut med den 3 oktober.

Det har framkommit tydliga bevis för att särskilda polisstyrkor från den iranska regimen, under de senaste veckornas protester, gått in beväpnade på campusområden på iranska universitet och attackerat studenter som fredligt protesterat, samt även kidnappat studenter från deras sovsalar. Det är ett oförsvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag har sagt det förut och jag kommer alltid att upprepa det: våld och trakasserier hör absolut och under inga omständigheter hemma på ett universitet och på campus.

Samtidigt som den iranska regimen fortsätter att våldsamt slå ner fredliga protester i landet så hålls den svensk-iranske läkaren och forskaren i katastrofmedicin, KI-alumnen Ahmadreza Djalali alltjämt fängslad i Iran. I onsdags skickade jag ett brev till den nytillträdda svenska regeringen, genom Utrikesdepartementet, med en uppmaning att intensifiera arbetet med att påverka Iran för att landet ska respektera grundläggande mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

My message to the Iranian government is as simple as it is clear: Stop the violence. Let people lead normal lives. And set Ahmadreza Djalali free.

Här är brevet som skickades:  

Till svenska regeringen, utrikesdepartementet

Situationen för Ahmadreza Djalali

Den svensk-iranske läkaren och forskaren i katastrofmedicin, Ahmadreza Djalali, sitter alltjämt fängslad i Iran. Djalali, som är svensk medborgare och som doktorerat vid Karolinska Institutet, greps i Teheran i april 2016, förvaras nu i Evin-fängelset med en dödsdom utfärdad, anklagad bland annat för spioneri. Domen meddelades 2017 efter en rättegång som saknade de mest grundläggande kriterier för vad som kan betraktas som en rättssäker, rättvis och mänsklig behandling.

Iran har hotat att verkställa domen flera gånger och den mentala och fysiska press som Ahmadreza Djalali utsätts för är svår att föreställa sig. Det våldsamma svar på demonstrationerna som nu äger rum i Iran, vittnar ånyo om vilken brutal och totalitär regim det här är.

Behandlingen av Ahmadreza Djalali är inte bara ett oerhört övergrepp mot honom själv och mot hans familj. Det är också en direkt attack mot grundläggande demokratiska värderingar, mot den akademiska friheten och mot forskning och kunskapsspridning då han greps i samband med en akademisk konferens i sitt eget ämne katastrofmedicin.

Engagemanget och arbetet för hans frisläppande har varit och är omfattande, både nationellt och internationellt. EU-parlamentet har utfärdat en resolution med krav på Djalalis frigivning och enskilda EU-parlamentariker har engagerat sig i frågan. Drygt 150 nobelpristagare har genom nätverket Scholars at Risk vänt sig direkt till den iranska regimen för att kräva Djalalis frisläppande. Samtliga rektorer för de svenska lärosätena skrev i somras ett gemensamt öppet brev till akademiska kollegor och till relevanta internationella och mellanstatliga organisationer där de krävde en omedelbar frigivning av Ahmadreza Djalali. Brevet publicerad också i Svenska Dagbladet. Mängder av andra aktörer, universitet, enskilda politiker, organisationer och regeringar har engagerat sig i fallet.

I maj detta år fick Ahmadreza Djalalis fru Vida Mehrannia träffa förra utrikesministern Ann Linde för att diskutera sin makes fall. Vida Mehrannia har inte tillåtits ha direktkontakt med honom de två senaste åren.

Som rektor för det universitet där Ahmadreza Djalali doktorerade, uppmanar jag nu den nytillträdda regeringen att intensifiera arbetat med att påverka Iran och att använda alla till buds stående medel för att öka trycket på landet att respektera grundläggande mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Situationen för Ahmadreza Djalali är oerhört svår. Han har omfattande medicinska problem och är i behov av professionell vård och behandling. Han behöver få komma hem till sin familj i Sverige.

Jag är självklart beredd att stödja och bidra i detta arbete om regeringen så önskar.

Med vänliga hälsningar

Ole Petter Ottersen,

rektor Karolinska Institutet

Ahmadreza Djalalis fall måste fortsätta drivas. Han behöver vård och måste få komma hem. Det är oroväckande att se att hans fall inte är unikt, franska akademiker utrycker samma oro för fransk-iranska akademikern Fariba Adelkhah, som suttit fängslad i Iran i tre år. Samtidigt måste det våld som den iranska regimen nu utsätter studenter och allmänhet för omedelbart upphöra. Jag hörsammar uppmaningen från Iran Human Rights till universitet runt om i världen och uttrycker mitt stöd för iranska studenters krav och fördömer regimens våldsanvändning.