Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Vid Karolinska Institutet finns i dag cirka 800 mänskliga kvarlevor. Omkring 80 av dem kommer från Finland och flertalet hämtades till Sverige i samband med utgrävningar av ödekyrkogårdar som genomfördes 1873 av Gustav Retzius med kollegor.

Just dessa kvarlevor från Finland har väckt uppmärksamhet i båda länderna, bland annat för att flera organisationer krävt att kvarlevorna ska lämnas tillbaka till vårt östra grannland.

Jag vill betona att KI inte har några skäl att behålla dessa kvarlevor i våra anatomiska samlingar. Tvärtom, vi vill återbörda dem till Finland. Detta bygger dock på att det finns tydliga överenskommelser och rätt mottagare i den processen. Retzius och hans kollegor gjorde fel 1873. I dag ter sig en sådan handling djupt oetisk. Vi har också offentligt bett om ursäkt för KI:s del av vad som skedde då. Just på grund av denna bakgrund blir det så oerhört viktigt att vi gör rätt den här gången. Återlämningen måste ske på ett sätt som är formellt korrekt och med den respekt och etik som ett ärende med en sådan dignitet kräver.  

Eftersom det rör sig om kvarlevor som inte tillhör urfolk, gäller inte de internationella överenskommelser som reglerar så kallad repatriering. Här måste Sverige och Finland komma överens på regeringsnivå. KI har sedan tidigare gjort klart att universitetet är berett att aktivt medverka och bidra till en lösning. Nu tar vi det här ett steg till.

I ett brev till svenska UD lägger jag fram ett konkret förslag som skulle innebära att kvarlevorna kan återlämnas till Finland under nästa år, 150 år efter att de fördes därifrån. För att vara helt transparent i den här processen publicerar jag brevet i sin helhet här nedan.

Det är min förhoppning att vi – Finland, Sverige och KI – på detta sätt kan komma fram till ett värdigt, respektfullt och hänsynsfullt avslut i en fråga som engagerar.

Här är brevet som är skickat till svenska UD:

---

Förslag om återlämnande av finska kvarlevor förvarade vid Karolinska Institutet

I egenskap av rektor vid Karolinska Institutet (KI) träffade jag under förra året kabinettssekreterare Robert Rydberg för att diskutera frågor som rör de 80-tal finska kvarlevor som förvaras vid universitetet. Det här brevet är en uppföljning på den kontakt vi hade då. Jag vill också passa på att framföra ett konkret förslag.

Bakgrund i korthet

Majoriteten av de finska kvarlevorna som finns vid KI samlades in av Gustaf Retzius och hans kolleger under en resa sommaren 1873. De företog då utgrävningar av ödekyrkogårdar, som vid tillfället inte skyddades av fornminneslagstiftning, i syfte att finna vad de betraktade som arkeologiskt och antropologiskt intressanta kvarlevor. Utgrävningarna skedde på ett sätt som i vår tid är att betrakta som djupt respektlöst och oetiskt.

Under slutet av 2018 uppvaktades KI av organisationen Kommittén för återlämning av finska kvarlevor (hädanefter benämnt kommittén). Strax efter den första kontakten bjöd KI in kommittén till ett möte, som genomfördes i december 2018. I senare brevväxling framförde kommittén kravet att kvarlevorna skyndsamt ska återlämnas till Finland samt att KI ska rikta en offentlig ursäkt till berörda för det som skedde 1873. I ett svar till kommittén i februari 2019 bad KI förbehållslöst om ursäkt för den brist på etiska hänsyn representanter för KI visade då kvarlevorna förvärvades.

KI:s inställning och förslag

KI genomför sedan en tid en grundlig genomgång av de anatomiska samlingar där de finska kvarlevorna ingår. Bland annat presenterades nu i inledningen av hösten en särskild rapport om de mänskliga kvarlevorna som finns vid KI. Denna rapport kommer att vara ett underlag i det fortsatta arbetet med de anatomiska samlingarna. KI har även gjort en särskild dokumentation och rapport om de finska kvarlevorna, vilken är diarieförd som allmän handling och vilken har kommunicerats med kommittén med flera. Vi är alltså klara med förberedelser så långt vi kan komma internt.

Det är viktigt att slå fast att KI, precis som kommittén, vill komma till ett avslut i ärendet gällande de finska kvarlevorna. KI är berett att arbeta – och har agerat – för att kvarlevorna ska kunna återlämnas till Finland. Det kan vara värt att nämna att KI genomfört ett antal repatrieringar av kvarlevor under senare år. Det har dock då handlat om repatriering till urfolk, där det finns internationella överenskommelser att luta sig emot.

När det gäller en återlämning av de finska kvarlevorna är inte dessa överenskommelser applicerbara, eftersom det inte rör sig om kvarlevor från urfolk utan från den finska majoritetsbefolkningen. En repatriering blir därför formellt en fråga mellan den finska och svenska regeringen.

KI vill trots denna komplicerande faktor, ändå rikta ett konkret förslag till den svenska regeringen. Vi skulle vilja att Sverige erbjuder sig att återlämna kvarlevorna till Finland under 2023, vilket är 150 år efter att kvarlevorna grävdes upp. Det skulle till exempel kunna ske i samband med en ceremoni där KI, svenska staten, lokala representanter och officiella representanter från Finland närvarar.

Förutsättningar och fortsatt beredning  

En förutsättning för att detta ska vara möjligt är, såvitt vi förstår, att det upprättas ett officiellt och legalt oomtvistat avtal mellan Finland och Sverige där det framgår att båda parter accepterar och respekterar återlämnandet av kvarlevorna och att det sker under de former som avtalas. Det är oerhört viktigt att ett återlämnande sker på rätt sätt, till rätt mottagare och med all den respekt och hänsyn som krävs utifrån den historiska bakgrunden och det faktum att det handlar om mänskliga kvarlevor.

Det är min, och KI:s, uttryckliga önskan att fortsätta kontakten med den svenska regeringen för att ta den här frågan vidare.

Dessutom skulle jag uppskatta den svenska regeringens syn på förslaget om återlämning av de finska kvarlevorna under 2023 och på möjligheten för regeringen att, i samverkan med den finska regeringen, arbeta fram ett avtal som reglerar återlämnandet av kvarlevorna.

Jag vill betona att KI kommer att stötta och bidra efter förmåga för att den här frågan ska kunna hanteras på ett för alla parter produktivt och respektfullt sätt. Jag ser fram emot fortsatt kontakt i ärendet och en skyndsam beredning av frågan.

Vänliga hälsningar

Ole Petter Ottersen

---

Låt mig avslutningsvis betona att det är och har varit vår ambition och policy att vara proaktiva och transparenta i de frågor som rör KI:s historiska arv. Det är också viktigt att känna till att KI under senare år genomfört flera repatrieringar till minoritetsbefolkningar och att vi arrangerat öppna debatter arrangerande av vårt etikråd.

Jag förstår att det fortsatt kan riktas kritik mot KI och att det är en debatt som vi måste förhålla oss till. Vi får aldrig glömma eller gömma de misstag vi har gjort i vår historia. Att mörka misstag ökar risken för att vi återupprepar dem.

Samtidigt måste vi komma fram till avslut där det är möjligt och detta måste ske på ett värdig och respektfullt sätt.