Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Den 28 november 2022 kommer Karolinska Institutet att anordna Stockholm Life Science Conference 2022 med undertiteln ”Life Science 2.0: Reframing Life Science in the wake of COVID-19”.     

Konferensen äger rum i Aula Medica i Solna och är en uppföljning av Stockholm Life Science Conference 2021 som hölls på KI campus Syd Flemingsberg.

I denna blogg tänker jag uppehålla mig vid life science-begreppet och förklara varför jag tycker det är viktigt att se på life science genom pandemins glasögon. Det är helt enkelt hög tid att ändra vår syn på life science, vad vi lägger i begreppet och vad vi ska ha det till. Vi inför även ett nytt begrepp: Life Science 2.0.

Läs vidare och välkommen till konferensen den 28 november, kl 9.00-12.45!

Definition

En svensk definition av life science är “en tvärvetenskaplig forskningsgren som behandlar studier av biologiskt liv samt inre och yttre förutsättningar för fortsatt liv”. Life science är alltså vetenskapen om alla levande ting, hur de fungerar, interagerar och påverkar sin omgivning. Det kan även handla om att överleva en sjukdom, öka medellivslängden eller att värna om den biologiska mångfalden. Men även om definitionen är tydlig tenderar begreppet att användas mer och mer spretigt i strategier och andra sammanhang. ”Fortsatt liv” saknas ofta, liksom det globala perspektivet. Ibland ligger enbart fokus på att bli världsledande och bidra till ekonomisk tillväxt.

I detta ligger måhända det man skulle kunna kalla för ”det fortsatta livets paradox”. Vi önskar väl alla att livsvetenskapssektorn ska ha framgång och tillväxt så att patienterna som lever här och nu ska få bättre möjligheter för rätt diagnos och behandling. Självklart är detta viktigt.

Krävs omstart

Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: Livsvetenskapssektorn har också ett ansvar för ”fortsatt liv” – för hälsan för kommande generationer. Jag menar att hela livsvetenskapssektorn behöver ta en större och tydligare roll för denna långsiktighet. Det krävs en omstart.

Vad betyder så detta, mer konkret?

Ögonöppnare

Den nuvarande pandemin har varit en ögonöppnare: den har avslöjat och fördjupat ojämlikheter och orättvisor som sätter framtida generationer i fara. Kapacitets- och teknikklyftan är ett exempel: före pandemin behövde mer än 98 procent av de vacciner som administrerades i Afrika importeras och situationen har inte förbättrats mycket sedan dess.

För att bygga beredskap för framtida kriser över geografiska gränser och socioekonomiska skikt – vad vi kallar universell beredskap för hälsa – behöver vi snarast minska kapacitets- och teknologiklyftan för att säkerställa en rättvis fördelning av vacciner och läkemedel. Livsvetenskapssektorn kan bidra rejält till detta.

Stärka hela värdekedjan

Jag hävdar att hela life science-sektorn bör återuppfinna sig själv för att skydda framtida generationers hälsa. För att minska orättvisor och bygga beredskap även i låginkomstländer måste vi stärka hela värdekedjan, från utbildning och kapacitetsuppbyggnad till läkemedels- och vaccinproduktion och distribution, med vederbörlig uppmärksamhet på behovet av regulatorisk kompetens och en livskraftig marknad. Detta kräver nya och mer effektiva allianser över discipliner och sektorer och ett holistiskt synsätt som drivs av systemvetenskap.

Den akademiska världens engagemang i denna strävan bör ses som en del av dess “tredje uppdrag” – att se till att kunskap och förmågor kommer till användning i samhället i stort och då också som en global och allmänt tillgänglig nyttighet.

Nya och effektiva modi operandi mellan akademi, industri, finansiärer och hälsovårdssektorn skapades snabbt och av av nödvändighet under pandemin. Framgången för dessa arbetssätt bör inte bara inspirera till en snabbare implementering av forskning till nya produkter, utan också bidra till att främja nationella och regionala life science-strategier som är anpassade till FN:s Agenda 2030 och dess 17 hållbarhetsmål (SDGs). Det här är essensen i det vi kallar Life Science 2.0 och en utgångspunkt för konferensen den 28 november.

Bättre nästa gång

Sammanfattningsvis syftar Life Science 2.0 på behovet att dra lärdomar från covid-19-pandemin där ju life science-sektorn gjorde stora insatser, men där vi också lärde oss vad som måste göras bättre nästa gång vi drabbas av en större hälsokris. Livsvetenskapssektorn behöver utnyttja det momentum som pandemin har gett oss.

Det täta samarbetet som etablerades mellan olika aktörer i sektorn, och inte minst mellan forskning, industri och vård, måste utvecklas vidare så att vi kan agera ännu snabbare nästa gång det kommer en kris och vara ännu bättre förberedda – inte bara här i Sverige utan också globalt.

Vi måste undanröja hinder och bli mer effektiva i att translatera excellent forskning till nya mediciner, till nya behandlingar och till en mer jämlik vård.

Vision

Vår vision är att det samarbetet och arbetssättet som etablerades under pandemin ska kunna ge en starkare livsvetenskapssektor också i ”fredstid” och på så sätt bidra till att realisera de höga ambitionerna i Sveriges livsvetenskapsstrategi.

Samtidigt måste vi tänka långsiktigt och på global nivå bidra till att sluta hälsoklyftorna och minska klimatavtrycket. För att återknyta till pandemins glasögon och life science-sektorns roll: Om vi ändrar vår ambition från att vara bäst i världen till att också vara bäst FÖR världen, så tror jag vi är inne på rätt väg.

Konferensen 28 november kommer att belysa många olika perspektiv och bidra till att ge en tydlig bild av vad Sverige står för. Den blir också en upptakt till Sveriges ordförandeskap i EU första halvåret 2023, under vilket KI kommer att arrangera eller samarrangera en rad olika aktiviteter för att profilera Sverige, life science-sektorn och inte minst universitetens roll för att säkerställa en bättre hälsa för alla.