Samverkan är nyckeln för att klara krisen – och för att bygga beredskap inför nästa pandemi

InFuturum är sedan 2012 ett årligt forum för ledningarna vid Sveriges medicinska fakulteter och landets universitetssjukhus. Syftet är att dela erfarenheter kring gemensamma frågor som forskning, utbildning, finansiering och ledarskap och att utveckla samarbetet mellan akademi och sjukvård så att Sveriges medicinska och hälsovetenskapliga forskning, utbildning och vård når högsta internationella klass.

Viktiga och aktuella

Sällan eller aldrig har väl de här frågeställningarna varit så viktiga och aktuella som nu, under den pågående pandemin.  För att hantera pandemin behöver vi allt detta: en sjukvård som understöds och utvecklas av forskning och utbildning, god finansiering och kompetent ledarskap.

Årets Infuturum arrangerades den 27 november av Lunds universitets medicinska fakultet tillsammans med Skånes universitetssjukhus. Egentligen skulle det ha genomförts på plats i Malmö, men som bekant är inget som vanligt detta år och konferensen fick hållas digitalt. Hela eventet spelades in och går att titta på i efterhand och jag vill passa på att tacka för ett utmärkt arrangemang. Temat denna gång föll sig naturligt: Coronapandemin och dess effekter inom vård, forskning och utbildning.

Omställning

Ska jag sammanfatta webbinariets föreläsningar, inlägg och paneldiskussioner med ett enda ord så är det omställning som spontant dyker upp. Det blir alltmer uppenbart att vi i backspegeln kommer att se på den här tiden som en period då vi snabbt och kraftfullt fick förändra, prioritera om och hitta kreativa lösningar och utveckla kunskap inom nya områden. Det gäller såväl vård som forskning och medicinsk utbildning.

En nyckelfaktor för hur väl vi lyckats med den här omställningen har varit – och är – samverkan. Och i det sammanhanget är naturligtvis just vården, regionerna och lärosäten extremt viktiga – något som vi hela tiden återkom till under konferensen. Det regionala och nationella samarbetet har stärkts, arbetssättet har blivit mer flexibelt och onödiga administrativa hinder har tagits bort. Det finns många ”silver linings” vi kan ta med oss ​​vidare.

På KI har vi bevittnat en blixtsnabb omställning:

  • Mycket av forskningen har övergått till covid-19 relaterad forskning
  • Laboratoriepersonal och utrustning har ställts om från forskning till testning – omkring 600 000 tester har analyserats sedan i våras
  • Mycket av undervisningen genomförs digitalt
  • Många av våra forskare har ställt upp och deltagit i det offentliga samtalet,
  • På kort tid har vi tagit fram covid-utbildningar för vård och omsorgspersonal – som nu nästan 170 000 personer gått

Snabb implementering

Pandemin har lyft värdet av snabb implementering av medicinsk forskning. Vi ser till exempel nu hur tiden som covid-patienter vårdas inom intensivvård sjunkit kraftigt samtidigt som överlevanden ökat jämfört med i våras. Denna glädjande utveckling är ett utryck för samspelet mellan vård och forskning inom en lärande organisation. Det kan ske tack vare stöd av patient-nära forskningsplattformar och tillgång till högupplöst patientdata i kombination med mer beprövad erfarenhet och direkt tillämpning av snabba forskningssammanställningar.

Detta är ett exempel, det finns flera, som visar hur väl fungerande samverkan mellan vård och forskning kan skapa konkret patientnytta snabbt. En slutsats vi kan dra är att den samverkan vi har i mer normala tider, verkligen ställs på prov i tider präglade av hårda belastningar och kris.

Klarar utmaningen

Det är synnerligen glädjande att kunna konstatera att vår samverkan med Region Stockholm till allra största delen klarar denna stundtals extrema utmaning alldeles utmärkt.

Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Pandemin sätter stopp för en del av den planerade vården och för en del av forskningen. Undanträngningseffekter och ansamlade skulder av olika slag är något som kommer att få konsekvenser. Detsamma gäller utbildningarna, med de svårigheter som uppstått med att ordna fram platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och genom det faktum att nästan all undervisning och examination sker på distans. Vi vet ännu inte fullt ut vad detta kommer att innebära för kvaliteten inom utbildningarna.

Nära kontakt

Men det vi vet, är att vi tack vare god samverkan så här långt kunnat klara av det allra mesta av VFU. Vi har nära kontakt med Region Stockholm och tillsammans har vi kunnat lösa många uppkomna utmaningar. Detta, tillsammans med fantastiska insatser från lärare och studenter, gör att vi ändå klarar av våra uppdrag.

Pandemin är en tragedi som drabbar otaliga enskilda, familjer och hela vårt samhälle. Vårt ansvar är att lära så mycket som möjligt av denna kris så att vi står bättre rustade när nästa pandemi kommer. Vi måste samverka, inte bara för att hantera den pågående krisen utan också för att bygga bättre beredskap inför kommande kriser.

För att uttrycka det på ett enkelt sätt: Nästa gång får vi inte låta viruset få samma försprång som det fick den här gången.

0 comments

Related posts