Måndagen den 20 maj var jag på SIDA Science Day och lyssnade till ett föredrag som verkligen belyser komplexiteten i våra hälsoutmaningar – ett tema jag har berört i en tidigare blogg. Föredraget hölls av Goodwin R. Murunga, Executive Secretary, Council for the Development of Social Science Research in Africa. Han berättade om vad som hände vid utbrottet av ebola i Västafrika 2013.

Utbrottet av ebola innebar inte bara ett rent hälsoproblem som krävde medicinsk intervention, utan det innebar också en attack på sociala relationer som krävde ett socio-politiskt ingripande. Eftersom man var tvungen att hindra smittan att spridas så kan man säga att ebolaviruset, utöver det rent medicinska, attackerade människors förmåga att flytta sig och hålla kontakten med varandra samtidigt som den underminerade de traditionella begravningsförfaranden som är brukliga i regionen.

Detta skapade naturligtvis en stor frustration, oro och misstro mot hälsoarbetare och varandra. Människor kände sig inte bekväma med varandra och framförallt inte med de som redan smittats. Vård blev farligt och smittan gjorde det omöjligt att hälsa på någon, röra vid någon, besöka en vän eller göra något för någon.

Detta försvårade naturligtvis för de som på plats arbetade med hälsa. För att kunna utföra sitt arbete bad de till slut om hjälp från antropologer, sociologer och historiker med mera, för att få en korrekt förståelse av den miljö och kontext de verkade i så att de skulle kunna utföra sitt hälsoarbete.

Alla mänskliga problem har sociala och politiska dimensioner oavsett om de är biologiska, fysiska eller naturliga. Med andra ord behöver hantering av ett hälsoproblem mer än ett medicinskt svar för att vara effektivt. Ett medicinskt svar utan social förståelse kan vara katastrofalt på både kort och lång sikt, medan ett medicinskt svar med adekvat social förståelse hjälper till att förbereda människor på det oförutsebara och öka möjligheterna till framgång.

Som ett ledande medicinskt universitet måste KI ta sig an komplexa utmaningar när det gäller hälsa. Detta måste vi göra i vår forskning och – inte minst – i vår utbildning. I vår nya Strategi 2030 understryker vi detta på följande sätt: ”Vid utformningen av nya utbildningsprogram behöver hälsa ses i en bred kontext med perspektiv från exempelvis humaniora, samhällsvetenskap och teknik där detta är relevant och kvalitetsfrämjande. Detta ska vi uppnå i samverkan med andra lärosäten”.

Den sista meningen är viktig. KI är ett en-fakultets-universitet och det kommer vi fortsatt att vara. Vi kan inte sprida ut våra resurser och etablera nya fakultet, men vi kan stärka vårt samarbeta med andra universitet, nationellt och internationellt. Ett steg i denna riktning på nationell nivå tas redan nästa vecka. Den 27 maj skriver vi under en överenskommelse med två andra ledande universitet i vår egen region: KTH och Stockholms universitet. Genom det vi kallar Stockholm trio ska vi fördjupa vår samverkan så att våra respektive områden; medicin, humaniora-, samhälls- och naturvetenskap samt teknik, kan stärka, utmana och berika varandra.

Rikedom på perspektiv genom nationellt och internationellt samarbete är en förutsättning för hög kvalitet. Det gäller båda forskning och utbildning.

Mer intressant läsning i BMJ

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>


*