Studentbloggen

Hej kära läsare! Välkomna tillbaka till min blogg, jag hoppas att allt är super bra med er. Idag tänkte jag dela med mig av mina upplevelser från min allra första VFU (verksamhetsförlagda utbildning) på psykologprogrammet. För er som inte känner till det, är VFU en praktikperiod där vi studenter får möjlighet att prova på hur det är att jobba inom vårt framtida yrke!

De två första åren på psykologprogrammet har vi inte någon praktik utan istället auskultation där vi får besöka olika arbetsplatser och skugga yrkesverksamma psykologer och ibland även andra yrkesroller. Det är inte förrän vi når termin 5 som vi äntligen får chansen att själva testa hur saker och ting faktiskt går till i praktiken. Just nu går jag T5 och läser jag en kurs som heter Psykologarbete bland barn och ungdomar, och andra momentet av kursen går ut på att vi får besöka förskolor för att arbeta med observation och beteendekonsultation. Här är min resa:

25 september – Förberedelser och första mötet

Innan vi började med själva observationen bokade vi ett kort möte med pedagogen på den förskola vi blivit tilldelade. Under mötet lärde vi känna varandra och diskuterade projektets upplägg. I slutet av mötet kom vi överens om ett utmanande beteende som pedagogen ville minska i barngruppen, samt ett målbeteende som hen ville se mer av. Det kunde handla om allt från att minska konflikter eller social tillbakadragning, till att uppmuntra barnen att dela med sig, vänta på sin tur eller be om ursäkt. Det viktiga var att beteendena skulle vara tydliga nog för oss att observera under projektet.

3 oktober – Observationsdagen

Dagen kom då vi skulle observera! Vi hade bokat in en hel dag från klockan 9 till 15 där vi observerade både barnens och pedagogens beteenden. Med ett observationsprotokoll i handen registrerade vi hur ofta de specifika beteendena dök upp samt vilka strategier pedagogen använde för att hantera barngruppen. Det var spännande, men också ganska utmanande att hålla fokus hela dagen och försöka fånga allt som hände. Det mest knepiga var att inte interagera med barnen, vi hade fått instruktioner om att inte göra det, för att vår närvaro skulle påverka resultaten så lite som möjligt. Det kändes lite konstigt att vara så återhållsam, men det var en del av lärandet!

3 oktober – Kvällsföreläsning

Både pedagoger och studenter deltog i en kvällsföreläsning där vi fick information om olika strategier som kan användas för att stärka relationen och utveckling på förskolan!

11 oktober – Konsultationsmötet

Nästa steg var konsultationsmötet. Här presenterade vi våra sammanställda observationer för pedagogen, både kvantitativa data om hur ofta olika beteenden förekommit och kvalitativa exempel som gjorde det lättare för pedagogen att förstå vad hen faktiskt gör i vardagen och hur det påverkar barnen. Pedagogen delade också sina egna reflektioner kring barngruppen och hur hen upplevt de senaste veckorna. Tillsammans kom vi fram till två specifika strategier från kvällsföreläsningen som pedagogen skulle fokusera på för att bättre hantera de utmanande beteendena och främja målbeteendena hos barngruppen.

16 oktober – Sista VFU-dagen

Oj, vad tiden gick fort! På sista VFU-dagen var det dags för oss att återigen observera, men denna gång var vi extra uppmärksamma på hur pedagogen tillämpade de strategier vi kommit överens om. Det var verkligen inspirerande att se hur små justeringar i pedagogens bemötande kunde göra skillnad för barnens beteenden och känslor.

Under projektets gång har jag verkligen fått en djupare förståelse för hur komplext och utmanande arbetet på en förskola kan vara. Det har blivit tydligt för mig hur viktigt det är att vara flexibel och kunna anpassa sina strategier beroende på situationen. Jag har också fått uppleva hur ens egna reaktioner och beteenden direkt kan påverka hur andra agerar. Sättet pedagogen bemötte barnen hade en märkbar inverkan på barnens beteenden, och det blev särskilt tydligt när barngruppen bytte pedagog. Det var som att barnens respons var kopplad till hur pedagogerna valde att interagera med dem. Det är häftigt att se hur små förändringar i ett bemötande kan göra en så stor skillnad.

En av de viktigaste lärdomarna jag kommer ta med mig är de strategier som stärker relationer och främjar utveckling. Jag ser verkligen värdet i att använda dessa i min vardagliga liv för att bygga positiva relationer, oavsett om det är med barn, kollegor eller patienter. Här kan ni läsa en specifik strategi som fastnade hos mig.

Tack för att ni följde med på min resa genom min första VFU! Det har varit en lärorik upplevelse som jag verkligen kommer bära med mig.

Om ni har några funderingar om psykologprogrammet eller hur det är att vara student på KI, tveka inte att höra av er till mig.

Ha det bäst!

/ Daniela