Min andra praktik på psykologprogrammet
Termin 6 är här, och det betyder att vi psykologstudenter ska ut i arbetslivet igen och testa våra kunskaper på riktigt. Den här gången handlar det om arbets- och organisationspsykologi 2, där vi får kliva in i rollen som konsulter. Vårt uppdrag är att analysera en organisation och komma med förslag på hur de kan förbättra deras arbetsmiljö, kvalitet eller effektivitet.
Det känns både spännande och lite skrämmande. Vi har lärt oss mycket under utbildningen, men nu måste vi faktiskt använda det på riktigt. Och om det är något vi snabbt upptäcker, så är det att verkligheten inte riktigt följer det snygga upplägget som våra kursböcker har.
Första steget mot verkligheten är att hitta en organisation
Första utmaningen? Att ens hitta en organisation som ville samarbeta med oss. Vi skulle, i grupper om fyra, själva kontakta företag och övertyga dem om att vi kunde bidra med något värdefullt.
Vilket var lättare sagt än gjort. Vi började redan under termin 5 att skicka ut mejl, och det var en reality check i hur svårt det kan vara att få napp. Vissa svarade aldrig, andra tackade vänligt nej. Vi var nära att tappa hoppet, men till slut fick vi ett ja!
Praktiken drar igång och vi inser hur svårt det är
När vi väl hade en organisation var det dags att sätta igång. Första mötet med chefen var… inte direkt en ögonöppnare, men en rejäl påminnelse om hur komplext det här är. Vi gick in med en känsla av att ”det här löser vi”, men lämnade mötet med känslan av att vi knappt visste var vi skulle börja. Men ju fler pusselbitar vi samlade på oss genom våra intervjuer, desto mer började vi se mönster och känna oss tryggare i vår roll.
Vi intervjuade fyra HR-medarbetare och tre chefer för att förstå deras utmaningar och vad som behövde förändras. Det blev många intressanta samtal där vi verkligen fick öva på att lyssna och ställa rätt frågor.
Efter alla intervjuer och observationer var det dags att sammanställa allt. Vi gjorde beteendeanalyser och konsekvensanalyser för att förstå vad som drev och hindrade de beteenden organisationen ville ha mer av.
Presentationen
När allt var klart skulle vi presentera vårt förändringsförslag. Först inför andra grupper (vilket var en bra övning), och sedan inför organisationen.
Att stå framför en riktig arbetsgivare och argumentera för vår analys och våra rekommendationer var på en helt annan nivå än att bara skriva en inlämningsuppgift. Det kändes både nervöst och spännande. Men det gav också en känsla av att det vi lärt oss faktiskt har en praktisk tillämpning och kan göra verklig skillnad.
Reflektion
Den här kursen har verkligen varit en utmaning, men också en ögonöppnare. Vi har fått en försmak av hur det är att arbeta som psykologer i arbetslivet; att hantera osäkerhet, anpassa oss till organisationens behov och kommunicera våra idéer på ett sätt som gör dem användbara.
Och det känns ändå rätt häftigt att vi, trots att vi fortfarande är studenter, redan nu kan bidra med något värdefullt.
Nu är det bara att ta med sig den här erfarenheten in i framtiden, och fortsätta bygga på den!
/ Daniela
Daniela, psykologstudent
Frågan om varför vi beter oss som vi gör växte allt mer med tiden och enda möjligheten att få svar på mina frågor var att studera psykologi! På bloggen kommer jag göra mitt bästa att inspirera er framtida studenter att aldrig ge upp era drömmar. Utöver detta kommer jag bidra med en inblick i psykologprogrammet och studentlivet på KI.
0 kommentarer