Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

Jag tillsammans med Eva Wiberg, rektor Göteborgs universitet, Stefan Bengtsson, rektor Chalmers tekniska högskola, Peter Friberg, föreståndare för SIGHT (Swedish Institute for Global Health Transformation) vid Kungl. Vetenskapsakademien och professor Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet samt Carl Johan Sundberg, professor/prefekt här på KI, skriver på GP debatt om att universitet och högskolor har ett stort ansvar för omställningen till ett hållbart samhälle.

De globala hållbarhetsmålen kommer att få en viktig roll i EU:s nya ramprogram: ”In June 2018, the European Commission proposed a total budget allocation of €100 billion to finance science, research and innovation projects during the 2021-2027 period, of which the vast majority, €94.1 billion in current prices, would be allocated to the Horizon Europe framework program. The main aims are to strengthen science and technology, to foster industrial competitiveness, and to implement the sustainable development goals in the EU. Horizon Europe would introduce new features such as the European Innovation Council, missions to promote research results, and new forms of partnerships.” Också i Sverige ser vi att forskningsfinansiärer önskar att fokusera på hållbarhetsmålen. Från och med oktober kan man söka forskningsbidrag från FORMAS för stora projekt som ska bedriva forskning med hög relevans för FN:a globala hållbarhetsmål inom Agenda 2030.

Vad är egentligen nytt med hållbarhetsmålen och Agenda 2030? Vi har länge känt till att mänsklig aktivitet utmanar planetens gränser och att det finns stora olikheter i ekonomiska förutsättningar och hälsa som måste hanteras. Klimatfrågorna har varit på agendan i mer än 100 år. År 1896 framlade Svante Arrhenius beräkningar som visade att ökningar i koldioxidkoncentrationen i atmosfären skulle medföra stora temperaturförhöjningar. Och återigen sätter svenska forskare – och en svensk skolelev, Greta Thunberg – klimatfrågan på den internationella agendan.

Det som är nytt med FN:s Agenda 2030 är att den så tydligt påvisar de stora sammanhangen – hur klimat, miljö, resurser, ekonomi och hälsa är tätt sammankopplade. Man kan inte tala om klimatförändringar utan att också tala om hälsa. Och man kan inte tala om ekonomisk utveckling utan att samtidigt se på hur vi utnyttjar olika naturresurser. FN:s agenda sätter tydliga mål och de ska nås innan vi skriver 2030.

Vem har ansvaret för att realisera ambitionerna i de 17 hållbarhetsmålen?  I Agenda 2030 framhålls att om resan mot 2030 ska bli framgångsrik måste den involvera regeringar såväl som parlament, FN-systemet och andra internationella institutioner, lokala myndigheter, ursprungsbefolkningar, civilsamhället, näringslivet och den privata sektorn, det vetenskapliga och akademiska samhället, och ”alla människor”

Det som behövs nu är att varje aktör kliver fram och definierar sitt eget ansvar. En kritisk utgångspunkt är då att ingen enskild aktör kan hantera de utmaningar vi står inför. Aktörerna i den långa listan ovan måste gemensamt skapa allianser av en helt ny typ, där särintressen måste vika för övergripande mål.

Universitet och högskolor har ett stort ansvar för omställningen till ett hållbart samhälle. Ska de 17 globala målen infrias, behövs ett strukturerat och gemensamt arbete där alla arbetar och drar åt samma håll. Kunskap och samverkan är nyckelfaktorer om vi ska klara detta. Universitetens insatser i detta är avgörande.

Vi måste skapa förståelse för hållbarhetsmålen och hur de kan uppnås. Vi måste revidera våra utbildningsprogram för att förbereda morgondagens ledare och medborgare att möta de globala utmaningarna. För forskningen är den första och viktigaste åtgärden att tillse att olika, redan kända, forskningsbaserade lösningar kommer till nytta utanför universitetens väggar.

Att samhällsutmaningarna hör ihop ställer krav på ökad tvärdisciplinär kompetens ”vilket bör premieras i större utsträckning än i dag”, som den svenska Agenda 2030 delegationen skrev i DN debatt 11/3 2019. De helt nya och avgörande genombrotten kommer från grundforskning.

Fjorton av de 17 hållbarhetsmålen har direkta kopplingar till hälsa. När vi nu utmanar planetens gränser måste hälsa ses i en bredare kontext än tidigare. Det är inte utan grund att vår nya Strategi 2030 har samma tidshorisont som FN:s Agenda 2030.  Tillsammans har svenska lärosäten den breda kompetensen som är helt nödvändigt för att belysa hur de olika hållbarhetsmålen hänger ihop och påverkar varandra. Denna kompetens måste komma beslutsfattare, näringslivet och det civila samhället till del.

Rethinking Higher Education Conference

Edit: Idag 15 augusti gick SSF ut med att de utlyser 200 miljoner kronor för forskning som kopplar till FN:s Agenda 2030.

Ett stort tack till Lennart Levi, MD, PhD och Professor em i psykosocial miljömedicin, som har varit en viktig inspiratör för KI:s arbete med de globala hållbarhetsmålen.