Gemensam debattartikel från de medicinska fakulteterna om vårbudgeten

För två veckor sedan skrev jag här på bloggen om regeringens vårändringsbudget. Av de extra anslag som föreslås gå till landets lärosäten, kommer en oproportionerligt liten del gå till lärosäten med medicinska fakulteter, inklusive KI. Det är anmärkningsvärt av flera skäl. Nu har KI, tillsammans med övriga sex universitet med medicinska fakulteter, skrivit en gemensam artikel där vi kritiserar denna fördelning av anslag och att medicinsk forskning och utbildning inte prioriteras. Artikeln finns publicerad på Altinget, och återges i sin helhet här nedan.


Mitt i en historisk hälsokris kommer en vårbudget som inte prioriterar medicinsk forskning

Prioriteringarna i regeringens vårändringsbudget är anmärkningsvärda. De sju svenska universiteten med medicinsk fakultet tilldelas en proportionellt sett betydligt mindre andel av de ytterligare medel som anslagits till forskning och utbildning på forskarnivå. Vi ifrågasätter de signaler detta skickar, skriver de medicinska fakulteterna i Sverige.

Visa mer

Under det senaste året har medicinsk forskning varit i fokus. Pandemin har visat betydelsen av att snabbt kunna ta fram ny kunskap och utveckla läkemedel och behandlingsformer mot allvarliga hälsohot. Forskningsinsatserna om pandemin och effekterna av denna har varit omfattande – och kostnadsdrivande för de lärosäten som har medicinska fakulteter.

Svenska forskare har ställt om i rekordfart och stora insatser inom covid-området har lett till bättre behandling än vad som fanns när pandemin startade, men det har kostat på. Vi ser ogärna att viktiga forskningssatsningar ställs mot varandra eller forskning mot vård. Det kan ändå konstateras att övrig medicinsk forskning har haft stora svårigheter under det senaste året. Det handlar om kliniska studier som inte blir av, laboratorier som ställts om för att tillgodose vårdens behov och anställda på universitet som medverkar mer i vårdens verksamhet än annars.

Allt detta är självklart vad ett universitet med en medicinsk fakultet behöver och ska göra i tider av kris. Det är däremot viktigt att fokus nu kan läggas på medicinsk forskning för att forskningen ska kunna fortsätta vara motor för kunskapsutveckling inom medicin regionalt, nationellt och internationellt. På så sätt kommer Sveriges hälso- och sjukvård – och i förlängningen patienterna – stå bättre rustad vid nästa hälsokris och det skapar större möjligheter att klara den vård som behöver bedrivas under och efter en pandemi.

Ge medicinsk forskning förutsättningar

Det senaste året har visat på vikten av långsiktighet när det gäller forskningsinsatser inom det medicinska fältet. Ett exempel på det är den nu aktuella frågan om vaccin mot covid-19. Utan decenniers kunskapsutveckling om de närbesläktade sars- och mers-virus och forskning om vaccinutveckling, hade världen inte kunnat ta fram verksamma vaccin så snabbt som nu skett. Medicinsk forskning måste alltså ges förutsättningar att arbeta med långa perspektiv och på ett förutsägbart och hållbart sätt.

Ingen vet vad som blir nästa stora hälsokris, vi måste vara beredda inom alla områden av medicinsk forskning.

Det behövs rejäla basanslag som kan gå till grundforskning och som till största delen hanteras av lärosätena själva. Svenska lärosäten har genom egna strategier och prioriteringar under lång tid skapat de forskningsmiljöer och gjort de satsningar som lagt grunden för genombrottsforskning – och samtidigt garanterar lärosätena autonomi och akademisk fri forskning.

Hårt pressade universitet

Året med pandemin har varit påfrestande för alla Sveriges högskolor och universitet, med drastiskt förändrade villkor och förutsättningar för såväl utbildning som forskning. För de lärosäten i Sverige med medicinska fakulteter – Göteborg, Linköping, Lund, Karolinska Institutet, Umeå, Uppsala och Örebro – har situationen varit extra ansträngande av flera skäl. Trycket på medicinsk forskning och på forskarna har varit synnerligen stort: många kliniska forskare har behövts i vården, klinisk forskning har bromsat in eftersom patienter inte kunnat inkluderas i studier, och samhället har haft ett stort behov av kunskap och fakta relaterat till pandemin.

Undervisningen, med nödvändiga och omfattande inslag av så kallad verksamhetsförlagd utbildning (VFU), har ställts inför stora utmaningar, inte minst för att vården varit hårt belastad på grund av pandemin och därmed inte kunnat ta emot studenter på samma sätt som normalt.

Trots dessa svårigheter för både forskning och utbildning, har verksamheten kunnat bedrivas och genomföras på ett ofta helt remarkabelt sätt och samtidigt bidragit till kunskapsutveckling om SARS-CoV-2. Men detta har inte skett utan kostnader och stora uppoffringar. Vi menar att just universiteten med medicinska fakulteter varit extra hårt pressade av situationen som uppstått på grund av pandemin.

Anmärkningsvärda prioriteringar

Med den bakgrunden är prioriteringarna i regeringens vårändringsbudget anmärkningsvärda: mitt under den största hälsokrisen i modern tid tilldelas de sju svenska universiteten med medicinsk fakultet en proportionellt sett betydligt mindre andel av de ytterligare medel som anslagits till forskning och utbildning på forskarnivå. Förvisso har regeringen tidigare anslagit särskilda medel för covid-forskning och för att stärka beredskapen, men det har handlat om öronmärkta pengar för särskilda ändamål – inte extra allmänna anslag för att stärka medicinsk forskning generellt. Ingen vet vad som blir nästa stora hälsokris, vi måste vara beredda inom alla områden av medicinsk forskning.

Vår förväntan inför vårbudgeten var att den skulle bidra till att förstärka och till viss del kompensera forskningsområden och undervisning som drabbats hårt av pandemin och där det också finns stor efterfrågan på kunskapsutveckling. Vi missunnar inte våra kollegor att få extra medel för sin forskning och utbildning på forskarnivå. Tvärtom. Det vi ifrågasätter är regeringens fördelning av dessa medel och de signaler denna fördelning skickar till forskare och lärare vid Sveriges medicinska fakulteter.

Ordinarie utbildningsutbud

I sammanhanget är det också uppseendeväckande att de nästan 121 miljoner kronor som skjuts till i extra medel för utbildning på grund- och avancerad nivå på landets högskolor och universitet, endast riktas till sommarkurser. En ökad satsning på sommarkurser kan ha visst fog, men vad som är ännu viktigare är att säkerställa en långsiktig kvalitet och kontinuitet i våra ordinarie utbildningsutbud, under terminerna.

I höst börjar studenter på det nya sexåriga läkarprogrammet, vilket kommer vara resurskrävande och kräva extra insatser. Med tanke på de förändrade förutsättningar som vi nu ställts inför, med stora investeringar i teknisk utrustning, pedagogisk och teknisk fortbildning av lärare och annan personal, uteblivna intäkter som en följd av inställda uppdragsutbildningar och minskad uthyrning av lokaler med mera, hade det varit betydligt bättre om en del av dessa extra medel gått direkt till lärosätenas utbildning, utan att varje krona varit öronmärkt.

Måste prioriteras i budgetarbetet

Vi vill bidra till att utveckla Sverige som kunskapsnation och vi ser ett fortsatt stort behov av forskning om SARS-CoV-2, men det behövs också forskning inom andra medicinska områden för att förbättra människors hälsa. I vårt uppdrag ingår även att stärka den högre utbildningen för personal inom hälso- och sjukvården för att öka kompetensen inför kommande pandemier. Vi anser att medicinsk forskning och utbildning måste prioriteras upp i regeringens budgetarbete. På så vis kan vi stå bättre rustade för pandemier och kommande utmaningar inom hälsoområdet.

För de medicinska fakulteterna i Sverige:
Ole Petter Ottersen, rektor, Karolinska Institutet
Patrik Danielson, dekan, medicinska fakulteten Umeå universitet
Karin Forsberg Nilsson, dekan, medicinska fakulteten Uppsala universitet
Birgitta Henriques Normark, vicerektor för forskning, Karolinska Institutet
Agneta Holmäng, dekan, Sahlgrenska akademin, medicinska fakulteten Göteborgs universitet
Lena Jonasson, dekan, medicinska fakulteten Linköpings universitet
Mia von Euler, dekan, fakulteten för medicin och hälsa Örebro universitet
Kristina Åkesson, dekan, medicinska fakulteten Lunds universitet
Annika Östman Wernerson, vicerektor för utbildning, Karolinska Institutet

0 comments

Leave a Comment

Related posts