Coronakommissionen: olika uppfattningar inom vetenskapssamhället måste tas tillvara
Såväl regeringen som expertmyndigheterna borde ha lyssnat mer till vetenskapen och forskningen. Det är en klar och tydlig slutsats som Coronakommissionen drar i sitt slutbetänkande – presenterad tidigare idag.
Kommissionens rapport tar som väntat upp en en mängd olika aspekter på den svenska hanteringen av pandemin. Vid en snabb och mycket översiktlig genomläsning är intrycket att kommissionen i grunden tycker att den svenska strategin på många sätt fungerat bra – men det finns också inslag av skarp kritik.
Ett av de kritiska inslagen handlar just om det som vi skrev en debattartikel om i morse: att varken politiken eller expertmyndigheten i tillräcklig hög grad involverade den kompetens och de resurser som lärosätena besitter. En bättre beredskap och en mer effektiv hantering av en samhällskris måste bygga på bästa tillgängliga kunskap och evidens. Mycket av detta finns alldeles uppenbart inom akademin. Trots det saknades till stor del en väl utbyggd och vettigt organiserad samverkan mellan lärosäten och beslutsfattare.
Påpekar tydligt och klart
Coronakommissionen påpekar det här tydligt och klart och återkommer till det flera gånger. Några citat hämtade direkt ur rapporten:
Kommissionen inser att regeringen inte kan sätta sig till doms i vetenskapliga tvistefrågor. Men i ett läge när kunskapsläget är erkänt osäkert och ofullständigt måste olika uppfattningar inom vetenskapssamhället tas till vara. Det har skett i endast begränsad utsträckning (…) Regeringen borde också ha knutit till sig oberoende experter för att få ett bredare underlag för avvägningar och beslut. ”
Att ta del av andra sakkunnigas bedömningar är om inte annat viktigt för att förstå graden av osäkerhet och pröva om försiktighetsprincipen kan kräva andra insatser än dem som expertmyndigheterna just då förordar. Kommissionen anser att dessa försök att söka kunskap ”utifrån” var vällovliga men otillräckliga. Regeringen kunde, och borde, ha kallat till sig sakkunniga från olika vetenskapsområden och formerat ett rådgivande organ.”
Det här är exakt vad vi lyfte i vår debattartikel och som jag också flera gånger det senaste dryga året tagit upp här på bloggen. Det finns goda exempel på länder som medvetet byggt upp just rådgivande grupper från universitet för att på så sätt bredda och fördjupa kunskaps- och beslutsunderlagen. I vår artikel nämner vi Australien, där man skapade en särskild grupp med representanter från åtta olika universitet.
Bredare vetenskaplig expertgrupp
Kommissionen menar vidare att även expertmyndigheten Folkhälsomyndigheten borde ha knutit till sig en bredare vetenskaplig expertgrupp:
Kommissionen anser att myndigheten borde ha eftersträvat att knyta till sig ännu fler röster, även kritiska sådana. Varje ställningstagande i viktiga och avgörande frågor tjänar på att de egna argumenten får slipas i en diskussion som även rymmer uttalat kritiska ståndpunkter. (…) Regeringen har varit alltför ensidigt beroende av Folkhälsomyndighetens bedömningar. Ansvaret för myndighetens bedömningar vilar ytterst på en enda person, myndighetens chef. Det är inte en tillräckligt bra ordning för beslut under en allvarlig samhällskris. (…) Det är enligt kommissionens uppfattning ett alltför stort ansvar för de svåra och för hela samhället betydelsefulla avvägningar som måste göras. Den samlade erfarenhet och kompetens som finns i myndigheten ställdes inför och under utbrottet i en situation av stor osäkerhet. Det hade då, enligt kommissionens mening, varit rimligt att söka knyta till sig och ta del av kunskaper och bedömningar från vetenskapssamhället utanför myndigheten.”
Vidare från slutbetänkandet:
Tidigare statsministern Stefan Löfven har inför kommissionen uttryckt att det skulle ha varit ”fullständigt främmande” att väga in bedömningar från andra än expertmyndigheterna.”
Uppseendeväckande
Löfvens uttalande är faktiskt uppseendeväckande. Att på det sättet lägga alla ägg i samma korg i ett närmast extremt osäkert kunskapsläge ter sig onekligen riskfyllt.
Kommissionen skriver också:
Regeringen borde omgående tydligt ha tagit ledningen i smittskyddsarbetet. Det finns som redan framgått hinder för ett tydligt ledarskap från regeringens sida. Ett består i den svenska förvaltningsmodellen.”
Även frågan om förvaltningssystemets lämplighet för att hantera en allvarlig samhällskris är något vi lyfter i morgonens debattinlägg.
Slutligen är det en viktig markering som Coronakommissionen gör när den pekar på vikten av mer forskningssatsningar, och särskilt då multidisciplinär forskning, för att förbättra och stärka samhällets framtida krishantering.
Det ska bli intressant att följa reaktionerna från kommissionens rapport – och det finns garanterat anledningar att återkomma till den här på bloggen vid senare tillfälle.
0 comments