Hot och förföljelse mot forskare i skenet av en demokrati i kris

English version below

Demokratin i världen är i kris. I början av året presenterade tidskriften The Economist årets demokratiindex-rapport, som visar att globala demokratnivån är den lägsta sedan mätningen infördes 2006. Länder som USA, Belgien och Frankrike når inte längre upp till epitetet ”full demokrati”, utan bedöms som “demokratier med anmärkning” (flawed democracies). Hela listan finns publicerad bland annat på Wikipedia.

Det är alltid vanskligt att mäta demokrati, eftersom det till stor del handlar om bedömningar och värderingar, till exempel när det handlar om vilka indikatorer man väljer att titta på och vilken vikt man lägger vid dem. Med detta sagt är årets demokratirapport från The Economist Intelligence Unit intressant ur flera perspektiv, inte minst eftersom den utgår från indikatorer insamlade under pandemiåret 2020. Det är sannolikt ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser av detta, men vi kan konstatera att demokratin generellt sett inte är någon vinnare i kölvattnet av nedstängningar och restriktioner. Det återstår att se om det rör sig om tillfälliga förändringar, eller om pandemin faktiskt kommer att leda till långsiktiga försämringar när det gäller nivåer av demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.   

All time low

Faktum är att årets lista innebär ett ledsamt ”all time low” för det genomsnittliga globala demokrativärdet sedan detta index började redovisas 2006. Enligt rapporten kan det låga medelvärdet dock bara delvis förklaras av åtgärder införda för att minska smittspridningen i länderna. Det finns andra orsaker till att demokratin tappar mark i världen.

Endast 8,4 procent av världens befolkning lever i vad som identifieras som ”full demokrati”. Det är en anmärkningsvärt låg siffra som manar till eftertanke – och handling. Den här utvecklingen verkar tyvärr också följas med fler inskränkningar i den akademiska friheten. Vi har sett hur medarbetare och studenter vid lärosäten i flera delar av världen, som Hongkong och Ungern, under senare utsatts för alltmer hot och repressalier. Även i andra länder ifrågasätts evidensbaserad kunskap och akademisk frihet i allt större utsträckning, samtidigt som konspirationsteorier och ”alternativa fakta” får allt större utrymme i det offentliga rummet. Vi måste tyvärr också konstatera att hot, förföljelse och övergrepp mot enskilda forskare breder ut sig. Fallet med Ahmadreza Djalali är ett tydligt exempel på detta.

Ser likadant ut

Det går att sätta den negativa globala demokratiutvecklingen i samband med tendensen av minskad akademisk frihet och ökade hot mot forskare och lärosäten. Jag skrev häromdagen om de sorgliga konsekvenser som KI-professor Jonas F Ludvigsson tvingats uppleva efter att ha varit aktiv i samhällsdebatten gällande pandemin. Han är ett exempel av flera här i Sverige – och nu kommer indikationer på att det ser likadant ut i många andra jämförbara länder. Tidskriften Nature publicerade i onsdags en artikel byggd på en enkätundersökning som visar att 15 procent av responderande forskare uppger att de utsatts för dödshot som en följd av att de deltagit med kommentarer om pandemin i medier: ”I hope you die’: how the COVID pandemic unleashed attacks on scientists”.

I en ledarartikel i samma tidskrift konstateras att siffrorna är chockerande höga och att vi måste agera mot den här utvecklingen. Särskilt allvarligt är – precis som jag konstaterade i mitt förra blogginlägg – bristen på stöd som många forskare upplever efter att ha utsatts för sådant här:

Institutions at all levels must do more to protect and defend scientists, and to condemn intimidation. Of those respondents who told their employers about death threats — and not all did — some 20% said their employers were not at all supportive. The proportion was similar for those who had experienced trolling or personal attacks online, although in these cases respondents were less likely to have notified their employer in the first place. (…) Respondents rightly said that scientific societies, funders and governments should talk about the problem and condemn attacks.”

Nature editorial 13 oktober 2021

Norden i topp

De nordiska länderna brukar ligga i topp när det gäller demokratinivåer och rapporten från The Economist är inget undantag. Norge ligger på första plats och övriga två placeringar på prispallen intas av Island och Sverige. Efter Nya Zealand och Kanada kommer sedan Finland och Danmark på sjätte respektive sjunde plats. Det är positioner som förpliktigar. Här kan inte minst de nordiska lärosätena ta en större roll för att sprida värderingar och kunskap som gynnar global demokrati, mänskliga rättigheter och yttrande-, åsikts- och akademisk frihet. Ett konkret och aktuellt exempel på en sådan insats är den forskartjänst som KI nu, tack vare donationer, kan erbjuda en afghansk forskare på flykt. Detta sker i samarbete med organisationen Scholars at Risk. Att ta emot forskare som inte längre kan arbeta under akademisk frihet i sitt eget land skickar en stark signal till auktoritära regimer om att det inte går att förhindra forskares frihet och att forskningssamhället är globalt.

Interna strukturer

Det handlar också om att utveckla interna strukturer som gör att frågor om demokratiska värderingar och akademisk frihet på ett naturligt sätt kommer in i den akademiska vardagen, t ex genom att i större uträckning ta upp dem i samband med utbildningar och fortbildning.  

Utifrån det bekymmersamma globala trender vi ser, och utifrån de stabila demokratiska värden som de nordiska länderna uppvisar, går det att dra en del slutsatser. Först och främst kan det ses som en tydlig uppmaning till de nordiska länderna att ta ett steg fram på den internationella arenan. Vi kan formulera det så att vi har en plikt och ett ansvar att bidra till att sprida demokratiska värderingar, kunskaper om mänskliga rättigheter och arbeta långsiktigt och kontinuerligt för akademisk frihet.

Här har lärosäten som KI en alldeles särskilt viktig roll.  

_________

Läs gärna tidigare blogginlägg om KI Advisory Group for Global Engagement.

_________

Intimidation and persecution of scientists in the light of a democracy in crisis

 2021-10-15

Global democracy is in a state of crisis. Early this year, The Economist presented this year’s Global Democracy Report, which shows that it is  at its lowest since the index began in 2006. Countries such as the USA, Belgium and France no longer achieve the epithet “full democracy” and are instead ranked as “flawed democracies”. The full list can be found on Wikipedia.

It’s always a tricky business to measure democracy, as it is very much about making judgement calls and values, such as when it comes to which indicators one chooses to consider and the importance one assigns to them. This said, this year’s edition of the Economist Intelligence Unit’s report is interesting in several regards, not least that it is based on indicators gathered during the 2020 pandemic. It’s probably still to early to draw any far-reaching conclusions from this, but we can see that in general democracy has not emerged as a winner from the wake of lockdowns and restrictions.  It remains to be seen whether the effect is a mere hiccup or if the pandemic will cause lasting damage to levels of democracy, human rights and freedoms of expression.   

All time low

The fact is that this year’s list marks a depressing all time low for average global democracy ratings since this index was first published in 2006. According to the report, however, the downgrading was partly the result of pandemic-control measures taken in many countries; there are, however, other reasons for democratic decline around the world.

Only 8.4 per cent of the world’s population live in a “full democracy”. This is a remarkably low figure that invites reflection – and motivates action. The downward trend also, regrettably, seems to be accompanied by further rollbacks of academic freedom. We have seen how university staff and students in many parts of the world, such as Hong Kong and Hungary, have been subjected to increasing threats and reprisals. Elsewhere, more and people are questioning evidence-based knowledge and academic freedom, while conspiracy theories and “alternative facts” are gaining purchase on the public space. It’s also sad to see that intimidation, persecution and violence are becoming an everyday ordeal for individual scientists. The case of Ahmadreza Djalali is a clear example of this.

No difference

The negative development of global democracy can be tied to the decrease in academic freedom and the increase in threats against scientists and universities. I wrote recently about the tragic consequences that KI professor Jonas F Ludvigsson suffered after having taken part in the public debate on the pandemic. He is an example of many here in Sweden – and we’re now seeing signs that it’s no different in many other comparable countries. Last Wednesday, Nature published an article based on a survey showing that 15 per cent of responding researchers claim that they have been sent death threats as a result of comments they have made on the pandemic in the media: “I hope you die’: how the COVID pandemic unleashed attacks on scientists”.

leader article in the same journal laments the shockingly high numbers and urges action against the trend. What’s particularly serious – just as I discussed in my previous blog post – is the lack of support reported by many scientists who have been subjected to such behaviour:

Institutions at all levels must do more to protect and defend scientists, and to condemn intimidation. Of those respondents who told their employers about death threats — and not all did — some 20% said their employers were not at all supportive. The proportion was similar for those who had experienced trolling or personal attacks online, although in these cases respondents were less likely to have notified their employer in the first place. (…) Respondents rightly said that scientific societies, funders and governments should talk about the problem and condemn attacks.”

Nature editorial 13 October 2021

Nordic region best

The Nordic countries usually occupy the top tier in such democracy ratings, and the Economist report is no exception. Norway is in first place, with Iceland and Sweden not far behind. After New Zealand and Canada come Finland and Denmark in sixth and seventh place respectively. These are positions that entail a degree of responsibility. In this sense the Nordic nations in particular can play a greater part in spreading values and knowledge in support of global democracy, human rights and freedoms of speech, expression and academic research. One concrete and topical example of such an initiative is the research position that KI, thanks to donations, is able to offer a refugee Afghan researcher in tandem with the organisation Scholars at Risk. Welcoming researchers who are no longer able to work under academic freedom in their own country sends a powerful signal to authoritarian regimes that they cannot quash scientists’ freedoms and that the scientific community is global.

Internal structures

It’s also a matter of developing internal structures that allow questions of democratic values and academic freedom to be a natural part of everyday academia, such as paying more attention to such matters in education and continuing professional development.  

Some conclusions can be drawn from the worrying global trends and the stable democratic values of the Nordic states. First and foremost, it can be seen as an explicit inducement for these states to step forward onto the international arena. We could say that we have a duty and a responsibility to spread democracy values and ideas of human rights, and to work tirelessly and persistently for academic freedom.

Here, universities like KI have a particularly valuable part to play.  

0 comments

Leave a Comment

Related posts