Att tysta en forskare

2021-10-13

Tidigare i veckan hade jag, tillsammans med andra, ett intressant samtal med KI-professorn och barnläkaren Jonas F Ludvigsson. Som ni säkert kommer ihåg blev Jonas utsatt för både hot och trakasserier i samband med att han bland annat publicerat flera studier om covid-19, varit tillgänglig för intervjuer och också själv deltagit i det offentliga samtalet via debattartiklar och repliker. Han fick betalat ett högt pris för sin villighet att dela med sig av sina kunskaper och aktivt bidra till universitetens “tredje uppgift” – att samverka med det omgivande samhället. Framförallt verkar det ha varit hans forskning att skolbarn sannolikt inte driver pandemin och att de sällan blir mycket svårt sjuka i covid-19 och det faktum att han därav drog slutsatsen att Folkhälsomyndighetens beslut att hålla grundskolorna öppna var korrekt, som ledde till mängder av hatfulla mejl och ilskna kommentarer i sociala medier. Dessutom anmäldes han för forskningsfusk, anklagades offentligt för att sprida desinformation och gå i myndigheternas ledband och blev kallad mördare.

Hatet var väldigt starkt. Det var som en flodvåg som sköljde över mig”

Så beskrev Jonas sin upplevelse när vi talades vid. Konsekvensen av denna massiva och till stora delar negativa och hotfulla uppmärksamhet blev drastisk. Han la ner sin covid-relaterade forskning, sa nej till i stort sett alla medieförfrågningar och undvek medvetet att gå in i den allmänna och publika debatten. På så sätt var kampanjen emot honom framgångsrik: Hatarna hade tystat en forskare.

Nederlag

Historien hade kunnat sluta där. Men det får den inte göra. En tystad forskare är ett nederlag för yttrandefrihet, för akademisk frihet och för grundläggande demokratiska värderingar. Det är dessutom ett nederlag för kunskapsutveckling och framåtskridande för samhället.

När vi diskuterade det här, så var det några saker som jag reflekterade särskilt över:

Att samhällets förmåga att skydda människor som utsätts för hot och förföljelse inte är tillräcklig. Polisanmälningar läggs ner, resurserna eller kompetensen att spåra de som hatar och hotar verkar inte finnas, stödet från rättsvårdande samhällsorgan är i stort sett helt frånvarande
Att en del av de trakasserier som Jonas (och andra forskare inom och utanför KI) råkat ut för, helt uppenbarligen kommer från akademiska kollegor. Det kan handla om anonyma anmälningar om forskningsfusk, hotfulla inlägg på offentliga sociala kanaler eller liknande
Att universitet och lärosäten har ett ansvar för att skydda och stötta forskare som utsätts för hot och trakasserier för att de deltar i det offentliga samtalet och är beredda att dela med sig av sin kunskap. Naturligtvis behöver den enskilda forskaren känna till detta ansvar och be om hjälp, men vi inom ledningarna för lärosätena måste nog också vara mer proaktiva och skapa system för att fånga upp sådan här utsatthet tidigt
Att vi behöver lyfta upp den här frågan i ljuset och agera för att skapa ett bättre debattklimat inom lärosäten och i samhället i stort. Forskning och akademi bygger på en öppen, hård och kritisk debatt, men det är en oerhörd skillnad mellan att kasta fram anonyma och uppenbart påhittade anklagelser om forskningsfusk och dolda agendor – till en transparent och rak diskussion om forskningsresultat där inläggen bygger på välunderbyggda argument eller öppna och ärliga frågor.

Här har vi som universitet – och jag som rektor – ett viktigt uppdrag. Det handlar inte bara om att skydda och värna om våra forskare, studenter eller andra medarbetare. I förlängningen handlar det om att skydda och försvara vetenskapen och den akademiska friheten. Det arbetet berör inte bara auktoritära länder med repressiva miljöer. Det arbetet behöver bedrivas också här i Sverige.

En skam

Det är en skam att vi har forskare som tystnar på grund av hot, förföljelse, frihetsberövande och trakasserier. I sammanhanget måste jag också påminna om Ahmadreza Djajali, som nu suttit fängslad i Iran sedan april 2016. Se länkar längre ner.

Vi måste hjälpas åt att stärka akademisk frihet och motverka förföljelse av forskare – i Sverige och globalt.

Jag har därför initierat ett arbete som förhoppningsvis kommer att leda till ett större internationellt seminarium på temat akademisk frihet under det första halvåret nästa år. Håll ögonen öppna för mer information om detta!

Läs gärna en intervju med Dagens Nyheter i augusti 2020 där jag bland annat tog upp just tonen i samhällsdebatten i samband med pandemin. Jag har också ett flertal gånger skrivit här på bloggen om hot och trakasserier mot forskare, se t ex:
Vi måste agera kraftfullt och tillsammans för att stoppa hat och hot mot forskare (10 februari 2021)
Hat och hot mot akademisk och publicistisk frihet (26 februari 2021)
En fri akademisk debatt utan personliga påhopp och trakasserier – en förutsättning för en levande demokrati (12 maj 2021).

Senaste blogginläggen om Ahmadreza Djalali: