En reflektion kring budgetpropositionen och dess utmaningar
I dessa tider är det naturligt att vi tänker på, kanske till och med våndas över, frågor som rör ekonomi, både privat och i relation till arbetet. Vi möts ständigt av rapporter, inte minst i media, om ökade priser, höjda energikostnader, inflation, med mera.
För en tid sedan kom den nya regeringens första budgetproposition. Den påverkar förutsättningarna för all offentlig verksamhet i Sverige, inklusive KI, eftersom det utgör regeringens förslag till statsbudgeten. I egenskap av svenskt universitet, och därav till vår organisationsform likställd en statlig myndighet, styrs våra ekonomiska förutsättningar delvis av statsbudgeten och statliga anslag. Med anledning av detta är det värt att titta närmare på ett par konsekvenser av det ekonomiska läget samt utfallet av budgetpropositionen.
Lokalkostnader, energikostnader och pris-och löneomräkningen
Lokalkostnader är något som jag redan tidigare under hösten berört här på bloggen. KI:s lokalkostnader kommer att höjas, på grund av höjda hyror och högre energipriser och KI blir tvungen att höja internhyran något.
Ökade energikostnader är något som diskuterats mycket de senaste månaderna, både för offentlig verksamhet, företag och privatpersoner. KI är inget undantag, utan vi kommer också att drabbas av ökade energikostnader. För att agera proaktivt och minska påverkan av detta har vi tidigt satt in en rad åtgärder, däribland att sänka inomhustemperaturen med en grad och vara noggranna med att släcka och stänga av utrustning på rätt sätt. Även drifttider för ventilation, markvärme och viss belysning har justerats eller stängts av.
Den så kallade pris- och löneomräkningen (PLO), som syftar till att myndigheterna i sina anslag kompenseras för omvärldens prisförändringar samtidigt som de åläggs ett effektivitets- och produktivitetskrav, kompenserar i nuläget inte för den verkliga pris- och lönekostnadsutvecklingen.
Hitta vägar att skapa förutsättningar
En övergripande effekt av dessa kostnader och ökningar blir att anslag och mottagna bidrag inte räcker till det som var planerat, i den tid och i den omfattning det var projekterat. Utmaningen för alla delar av verksamheten bli därför att på bästa sätt verka efter sina tillgångar.
Nu gäller det att skapa förutsättningar för att vår forskning och utbildning ska kunna fortsätta sin högkvalitativa verksamhet och kunna överbrygga ekonomiskt svårare tider. Ett tidigare tilldelat engångsanslag för forskning (rektorsmedel) kommer nu att fördelas till institutionerna för att på så sätt understödja institutionerna i deras arbete med att upprätthålla den höga nivå som bedrivs inom forskning och utbildning
Dessutom kommer det myndighetskapital som KI har att yttermera fungera som viktig del av kommande års budgetram. I rådande tider kan det också vara skäl att överväga användning av myndighetskapitalet även på institutionsnivå. Myndighetskapital (universitetets egna kapital) är det överskott som uppstår till exempel när statliga lärosäten, som KI, inte gör av med de forsknings- och utbildningsanslag man tilldelats från statens budget. Den buffert som detta kapital delvis utgör kan komma att bli ett viktigt medel för att överbrygga ett ekonomiskt svårare år. Utbildningsminister Mats Persson har sagt att det inte finns några planer från regeringens sida att dra in detta kapital och jag hoppas att även övriga regeringen och departement står honom bi och ser hur viktigt det är som buffert för lärosätena.
Som jag sa i inledningen, dessa osäkra tider skapar oro. Det är fullt förståeligt och naturligt. Men vi får inte låta detta förblinda oss, utan vi måste ta oss an dessa utmaningar med stöd i väl underbyggda analyser och med kompetens i sakfrågor och resonemang. Med stöd av det kommer vi att fortsätta vår högkvalitativa verksamhet, en verksamhet som i dessa turbulenta tider är viktigare än någonsin.
När vi nu står inför stora utmaningar, både globalt och nationellt, så är universiteten en grundförutsättning för att möta dem. Vi är en viktig del av totalförsvaret och förmågan att hantera kommande kriser. Det visade vi prov på under pandemin, då vi snabbt ställde om våra utbildningar och vår forskningsverksamhet för att kunna hantera de medicinska och samhälleliga behöv som vårt land och vår omvärld ställdes inför. Universitet och lärosäten är avgörande för samhällets beredskap och resiliens och därför måste vår verksamhet kunna vila på ekonomiskt trygga grundvalar. Det här är jag övertygad att våra politiker håller med om.
0 comments