Dags för steg två i arbetet med att se över KI:s historia
Ni som följer min blogg och nyhetsflödet kring Karolinska Institutet känner till att KI:s historia uppmärksammades en hel del under förra året. Det berodde främst på att jag initierade en översyn av våra minnesmärken och namn på lärosalar, byggnader och gator på våra campus. Den arbetsgrupp som jag tillsatte redovisade sin rapport tidigt i höstas och strax därpå fattade jag beslut om olika förändringar. Processen diskuterades flitigt såväl externt som internt och trots frågorna komplexitet blev det på det hela taget en bra debatt. Ni kan läsa mer om detta i tidigare blogginlägg och på KI:s webbplats, se länkar längst ner.
Nu går vi vidare i översynens nästa steg. Denna gång handlar det om KI:s anatomiska samlingar, det vill säga de mänskliga kvarlevor som förvaltas av KI och som tidigare använts både i forskningssammanhang och i den medicinska utbildningen.
Beskriva
En extern medicinhistoriker har påbörjat arbetet med en historisk översyn, på uppdrag av arbetsgruppen och med stöd av den kompetens som finns vid Medicinens historia och kulturarv. Det handlar t ex om att beskriva vad som finns i samlingarna, hur de har uppkommit, hur de har använts och andra relevanta perspektiv.
Målet med arbetsgruppens arbete är att genomföra en bredare belysning av uppkomst, användning och framtida hantering av samlingarna med principiella utgångspunkter som transparens, etiskt förhållningssätt samt respekt för berörda urfolk, minoriteter och andra folkgrupper. Bland de frågeställningar som ska behandlas finns:
- Hur bör KI gå vidare med återlämning av kvarlevor (repatriering)? Här finns det i grunden internationella överenskommelser, men det kan komma andra frågeställningar som vi behöver förhålla oss till. Ett exempel på det är diskussionen om de 80-tal finska kvarlevor som finns vid KI – här pågår nu en dialog mellan Finland och Sverige för att hitta en legalt hållbar och etiskt acceptabel lösning. Ärendet är speciellt eftersom det handlar om relationer mellan stater och inte om relationen till ett urfolk.
- Hur ska vi se på fortsatt forskning på kvarlevor? På vilka villkor och inom vika forskningsfält ska det i så fall ske? Vilka frågeställningar kan sådan forskning finna svar på och med vilka medel kan den bedrivas?
- Vilket kulturhistoriskt värde har samlingarna? Vad kan vi lära oss av dem och deras tillkomsthistoria? Kan de användas i utställningar och hur kan sådan användning motiveras, respektive kritiseras?
- Hur bör KI förvalta samlingarna, nu och framöver? Vad kan vi lära oss av andra institutioner och internationella erfarenheter?
Arbetet ska precis som under steg 1 präglas av öppenhet samt respekt och ödmjukhet inför de olika perspektiv och värderingar som finns. Absolut grundläggande är att det här handlar om kvarlevor efter riktiga människor. Det ställer särskilda krav på översynen och på vilket sätt den sker.
Under 1800-talet
KI:s bevarade anatomiska samling byggdes upp under 1800-talet och består framförallt av mänskliga kranier men också av andra kvarlevor. Totalt rör det sig om lämningar av cirka 800 individer. Siffran kan jämföras med anatomiska samlingar vid andra svenska och utländska lärosäten som ofta är större. För den som vill veta mer om just KI:s samling så finns det en hel del information och fakta på KI:s webbplats.
Enligt planen ska nu den tillsatta arbetsgruppen, som leds av professor Gert Helgesson, ta fram en rapport som ska vara klar efter sommaren. Det kommer också att anordnas ett öppet digitalt seminarium om den anatomiska samlingen. Notera gärna den 29 mars kl 15-17 i kalendern. En mer officiell inbjudan med länk kommer senare.
Viktig och nödvändig
För mig är detta andra steg en lika viktig som nödvändig process. Vi kan inte göra historien ogjord, men vi kan dra lärdomar från den och bli klokare av den. Precis som den första fasen i översynen av KI:s historiska arv kommer denna process sannolikt att väcka debatt. Det är mycket känslor i frågor som rör värderingar.
På ett sätt hade det varit enklast att inte genomföra de här översynerna av historien. Att aktivt och medvetet ställa de historiska skeendena och det som vi tidigare stått för som universitet i ljuset, i offentligheten och för allmänhetens beskådande är inte alldeles lätt. Vi kommer sannolikt dra på oss kritik just för att vi lyfter det här. Men jag är övertygad om att Karolinska Institutet i det långa loppet tjänar på denna transparens.
Ge insikt och medvetenhet
Det kommer an på oss att skapa en levande, öppen och nyanserad debatt om det här, att undersöka och förmedla KI:s historia på ett sådant sätt så att det ger oss insikt och medvetenhet också i den tid och kontext vi befinner oss i i dag. Vi har ett moraliskt och etiskt ansvar att belysa vår egen historia – även sådant som vi i dagens kontext tar avstånd ifrån.
Det finns många anledningar att återkomma till det här ämnet senare.
Några bra länkar
KI och arvet efter Anders och Gustaf Retzius: detta har hänt (information om KI:s historia med anledning av diskussion om Retzius)
KI:s rektor beslutar i frågan om namngivning på campus (artikel på KI:s webbplats)
Debatt om namngivning måste stärka vårt agerande mot orättvisa och ojämlikhet idag (blogginlägg)
Några klargöranden om Karolinska Institutet och namngivning (blogginlägg)
Beslut om namngivning och minnesmärken vid Karolinska Institutet (blogginlägg)
Mörkt kapitel i KI:s historia – en utgångspunkt för debatt om vår värdegrund (blogginlägg)
Historien om kranierna (avsnitt från KI:s podcast Medicinvetarna)
0 comments