Ole Petter Ottersen, president Karolinska Institutet 2017-2023

English version below

Vid den här tiden är det tradition att summera året som gått och blicka framåt för att se vad nästa år kan tänkas bära med sig. Det har varit ett synnerligen intensivt år och det ser ut att fortsätta vara det ändå fram till målsnöret. Jag har tagit mina bloggar genom det här året som utgångspunkt för att reflektera över vad 2021 innebar för Karolinska Institutet.  Och för att tacka er alla för era stora insatser under den här krisen.

Januari: Årets första inlägg handlade om hur studenter mår under pandemin och slog an ett tema som sedan, av lätt insedda skäl, upprepades ofta: Olika vinklingar och perspektiv utifrån den historiska och globala hälsokris vi fortfarande befinner oss i. Jag är stolt av våra studenter och imponerad över det sätt på vilket de tagit ansvar under den här pandemin. Och jag är stolt över våra lärare och deras kreativitet och uthållighet i den omställningsprocessen vi har gått igenom. Vi får nog tyvärr vara beredda på att även 2022 kommer att innebära en del uppoffringar och utmaningar, men min bedömning är att KI står väl rustat.

Februari: Jag tog bland annat upp frågan om att pandemins långsiktiga ekonomiska konsekvenser kan drabba forskningen. Under denna månad publicerades också en bloggtext om hat och hot mot forskare. Fortfarande vet vi inte vilka konsekvenser pandemin kommer att få for forskning, utbildning och vård på sikt. Och vet vi ännu inte hur vi ska säkerställa tolerans och saklighet i samhällsdebatten. Men vi gör ett försök: I maj 2022 arrangerar KI ett öppet seminarium om kopplingen mellan akademisk frihet, internationalisering och demokrati. Då ska vi diskutera vilka lärdomar vi kan dra av pandemin för att säkerställa en samhällsdebatt där det är högt i tak för olika åsikter men noll acceptans för hot och personliga påhopp som underminerar den perspektivrikedomen som behövs i en vital demokrati.

Mars: Den 8 mars skrev jag om att årets kvinnodag hade historiska vingslag över sig, det var nämligen 100 år sedan även kvinnorna i Sverige fick rösträtt. I samband med detta reflekterade jag över kvinnornas position och utveckling inom akademin. Samma datum 2022 kommer KI, tillsammans med tre andra universitet, presentera en omfattande studie om genusbaserad utsatthet inom akademin. Håll ögonen öppna. Under mars det gångna året publicerades också årets första inlägg i ett annat – tyvärr – återkommande ämne: Ahmadreza Djalali. Nu senast under Nobelveckan i december uppmärksammades Ahmadreza Djalali genom att organisationen Scholars at Risk gav honom ett pris som blev internationellt uppmärksammat.

April: I början av månaden publicerades en text om att opinionen nu ökar mot förslaget om en strängare utlänningslag, en fråga som KI drivit sedan tidigare och som jag fortsatte skriva om även senare. De nya reglerna började gälla i somras och har beklagligtvis redan börjat få konkreta negativa konsekvenser när det gäller Sveriges möjligheter att locka till sig och behålla internationella talanger. Senast häromveckan kom det nya uppgifter om att nyfödda barn till utländska forskare verksamma i Sverige är den enda gruppen spädbarn i Sverige som inte kan beviljas tillstånd inifrån landet även om deras föräldrar är här på giltiga tillstånd. Migrationsverket framhåller att dessa barn inte kan få uppehållstillstånd utan att lämna landet för att sköta processen från utlandet. Det är en absurd tolkning av lagen. Jag ser tyvärr en uppenbar motsägelse mellan myndigheternas ambitioner om att skapa en internationellt ledande kunskapsnation och myndigheternas stöd till en lagstiftning som gör det svårt för Sverige att attrahera internationella talanger.  

Maj: Under våren 2021 kom vaccinationerna igång på allvar i Sverige och i den rikare delen av världen – efter en rekordsnabb utveckling av vacciner. Otroligt glädjande förstås, men ett problem var (och är i hög grad fortfarande) att inte hela världen har tillgång till vaccin. Det här är ett tema som fortfarande är högaktuellt och som jag varit med om att föra fram i flera andra sammanhang tillsammans med kollegor, t ex i WHO Bulletin och i Nature Medicine. Det är i det sammanhanget mycket glädjande att International Vaccine Institute nu gör en rejäl satsning på just den här frågan, bland annat utifrån en etablering av ett nytt kontor här i Sverige.

Juni: Inledde månaden med ett inlägg om arbetet mot dopning och uppmärksammade särskilt KI:s Arne Ljungqvists mångåriga verksamhet inom detta fält. Ambitionen är att inrätta en professur i hans namn för att ytterligare uppmärksamma problemen som dopning medför – och då inte bara inom elitidrotten. Dessutom var det dags att hylla studenterna för deras insatser under ännu en termin präglad av pandemin.

September: Efter en relativt lugn sommar, trappade vi upp bloggande under höstterminen igen. Bland annat om stärkt anseende för KI – men att vår position som topprankat medicinskt universitet för också med sig ett särskilt ansvar. Inte minst måste vi agera ansvarsfullt i vårt internationella samarbete. Tyvärr är det nu bara åtta procent av världens befolkning som lever i fullvärdiga demokratier, enligt The Economists demokratiindex. Vi måste kunna samarbeta ansvarsfullt med forskare verksamma också i regimer som är illiberala eller auktoritära.  KI:s relation till Kina är speciellt viktigt i den här sammanhang och vi har nu etablerat ett internationellt råd för att vi ska kunna stärka vår kompetens för att navigera i en alltmer turbulent värld. Läs gärna ett inlägg på bloggen som jag la ut i slutet av året.

Oktober: Som traditionen bjuder skrev jag om tillkännagivandet av årets Nobelpristagare i fysiologi eller medicin. Dessutom denna månad om universitetstandvård i världsklass samt det allra fösta Roslingsseminariet samarrangerat med WHO – förhoppningsvis början på en ny tradition. Även frågan om djurförsök och forskning kommenterades under oktober.

November: Den 2 november meddelade jag beslutet om namngivning och minnesmärken vid KI:s campus, en fråga som väckt stor uppmärksamhet under hela hösten. Frågan om KI:s historiska arv är viktig och det är bra att vi har en öppen och kritisk debatt om den, utifrån olika infallsvinklar och perspektiv. Under 2022 kommer säkert den här diskussionen fortsätta, bland annat eftersom vi nu avser att göra en ordentlig översyn när det gäller de cirka 800 mänskliga kvarlevor som finns i KI:s anatomiska samlingar.

December: På månadens första dag passade jag på att välkomna nya ministern för högre utbildning och forskning, Anna Ekström, välkommen till KI. Hon svarade för övrigt senare samma dag på Twitter att hon gärna kommer på besök. Ett annat inlägg resonerade kring relationen mellan akademin, myndigheterna och det omgivande samhället utifrån de erfarenheter och lärdomar vi kan dra från pandemin. Den här frågan har också väckts i andra sammanhang och jag tror att Coronakommissionen kommer att ta upp den i samband med slutbetänkandet som kommer i vår. Det handlar om att lärosätens kompetens måste kunna användas bättre när samhället drabbas av en hälsokris.

Hur ska man sammanfatta det här året? Kanske det viktigaste är att det här året har visat oss alla värdet av forskningen – av långsiktig forskning över generationer. Det här är från mitt tal vid KI:s promotionshögtid i november:

If we – or anyone – were ever in doubt about the value of scientific research – consider what has happened during the current pandemic that is still not over. Researchers have literally taken over the scene and communicated science to the society at large, to an extent that I have never experienced before. Our researchers at KI have been particularly active in this regard and I thank them for this. And when it comes to development of vaccines this has happened in record time and is a triumph of academia and industry in unprecedented collaboration. We have seen the outcome of a truly international effort – we have seen the importance of the global dimension and the willingness to share. But this has also been an effort of generations of scientists – not just those who are with us today. “

Efter de här reflektionerna över året som gick vill jag passa på att tacka er alla för era stora insatser i 2021 och tillönska alla på KI – och alla KI:s vänner – en härlig, skön, vilsam och inspirerande ledighet och ett riktigt gott nytt år. Låt oss alla arbeta för att vi ska kämpa ner den här pandemin och att inte glömma bort det vi säger i KI:s vision:

Vi driver utvecklingen av kunskap om livet och verkar för en bättre hälsa för alla.

This time of the year, the tradition says that you should reflect on the past and on the year to come. Above I have tried to catch a turbulent and challenging 2021 through the back mirror of my blog posts.

I would like to express my sincere thanks to all of you: students and staff at KI, KI alumni, friends of KI, KI ambassadors and sponsors. You have all in various ways contributed to a better health by supporting our research, education, and global outreach during the intensive year 2021.

2022 will be a year when we translate our experiences from the present health crisis into a better preparedness for the next- for the benefit of KI and, even more importantly, for the benefit of the society at large. My vision is that our new Health Emergency and Pandemic Science Center will assume a central role in this endeavor. Simply put: we need “universal preparedness for health”, implying that we must think and act across geographical and generational boundaries and socioeconomic strata. We need a global outreach, we need sustainability, we need equity. As we say in our vision in Strategy 2030: we must “strive towards better health for all”.